GAMLINGENS TANKEFRÖN

2020 - 

 

Generationerna före oss

lämnade ett gigantiskt smörgåsbord

av möjligheter efter sig.

Vi åt upp alltihop.

Och bordet med!

Vi kommer inte längre

än vi sträcker vår förmågas

yttersta fingerspets!

Evigheten innebär

- underligt nog -

att allt som börjat

har ett slut.

Det är svårt att tänka sig

ett Ingenting, för

bara att benämna det

är Någonting! 

Höj dina ögonbryn

över tankens förvåning

och spänn dina muskler

till ett sådant leende.

 

Tankebanor med så skarpa kurvor

att man flyger av och

måste kravla sig upp igen

för att fundera över

vad som händer.

 

Kvarlämnad

i minnets trädgård

sitter den gamle

medan "Världen"

- allt fulare -

rusar vidare mot

det ofattbara.

 

Så förlorat allt kan kännas

så långt ifrån

tid och plats

Och ändå finns det mesta

mellan fingrarna

i ögonvrån

under vingarna...

 

 Jag snubblar mig fram genom åren

men hejdas ibland av att någon

petar mig i ryggen 

Framtiden är som ett raserat tempel

med in-/utgångar överallt

och fritt flygande fåglar

 

Girigheten -

att man vill ha så mycket mer

än man behöver som medmänniska -

ser jag som det värsta hotet 

mot mänskligt liv

på vårt rullande lilla klot

i rymdhavet

 

 GENEROSITET

är mänsklig rikedom.

Ett glas vatten

kan vara värt

en miljard! 

 

Att ha motvind

i alla väderstreck,

då andra konstant har medvind

- och tummar i skyn -

det känns!

 

Är mänskligheten

den enda livsform,

som utvecklats till att ha

 en medveten strävan

att utrota sig själv -

och alla andra?

 

Varje uns av frihet

kräver lika uns

av ansvar

för att ha kvar

   den friheten...

 

Evolutionen gav oss

 skenande hjärnor

  på gott och ont -

 mest på ont.

Skymning och gryning

kan vara förvillande lika

   och ibland också samtida...

MIN BROR 

I slutet var han orolig

över risken att bli narkoman,

då man ökat morfindosen

för att lindra smärtorna.

Läkaren hade lugnat honom:

Nej, det blir du inte.

 

 

Tiden rör sig 

både framåt och bakåt

   som i en långdans...

alltid i otakt.

 

 

OFRIHETEN 

Om jag inte säger något

har jag ingenting sagt.

Blir tystnaden då också

ett brott?

 

 

En spontan

men medvetet kalkylerad

oförsiktighet

kan lätt sluta i ett "nackskott"

- en dyrköpt erfarenhet.

 

 

Den som säger sig alltid ha rätt

har det sällan,

medan den som erkänner sig ofta ha fel

är på rätt spår.

 

 

Livet är fullt av bagateller

och några få

avgörande upplevelser.

Sedan är det över,

tack och adjö!

 

 

Inget är säkert

förrän solen

går upp.

 

 

Hösten klampar

rakt in i bröstet

med sorgflor

och trasiga skor.

 

 

SLUTSTRÄCKAN

På upploppet finns ingen kraft kvar

att spurta med.

Istället retardation och ökat vinglande

fram till målsnöret, 

som man inte ens får uppleva

att man spränger.

 

 

Att

registrera och dokumentera

är ett sätt

att nita fast den flyende Tiden

för att sedan

när man vill

  kunna ta den tillbaka.

 

 

Jag är en av dem

som fick livet till skänks

ur slumpens kaos

av allt och ingenting -

kan turen vara större?

 

 

Vi ÄR,

men så fort vi dör,

så VAR vi 

- ett minne blott. 

 

 

Ur svåra situationer

stiger alltid stjärnor,

sådana som annars 

bara varit gruskorn

som vi andra -

stjärnor bländande starka,

genuina och självklara. 





Det kommer ur ingenting,


försvinner till ingenting


- vad är det då för nytta


...med livet?




Alla vill sälja

även om de inte behöver

Alla vill köpa

även om de inte har råd

Vad är det för liv?



Livet är ju

osannolikt

från början till slut...

Låt vårens första

citronfjäril

dansa i dina ögon.

 

Inget idag

ser ut som det gjorde igår

och nästan allt

fungerar sämre.

Så dumt!




Vänskapen kan liksom

kärleken och livet

bara försvinna ut i Intet...

som en lätt vippning

av kattluckan.




Trots allt

har jag verkligen lust

att vara med

en stund 

till



Då var då,

nu är nu

och sedan något 

bara hjärnan

kan fantisera om.




Livet är felbart

i alla händelser

- hela vägen.

Lev det

 medan tid är!




Det är innanför skallen

det medvetna livet finns

Allt annat 

   flaxar bara förbi...