Enkla rader och andra 1989-91

FÖRORD

Jag fortsatte skriva denna form av poesi efter den 18 mars 1990 utan att sammanställa i ytterligare ett häfte. 3/1 1991 är den sist daterade dikten. De häftade dikterna gav jag, precis som jag nämner här ovan, bara till mina närmaste vänner. Någon särskild effekt fick de inte och jag kan inte påminna mig om någon läste upp dem någonstans. Men jag minns att de betydde mycket för mig personligen när jag skrev dem. 
Nu, 17 år senare, när jag läser igenom dikterna, känner jag att jag vill ge dem en ny chans - format. De var en viktig del i mitt liv och den tiden var en viktig tid för människorna, inte minst i Europa. Nu får dikterna också ett nytt gemensamt namn: "Enkla rader och andra", eftersom de är just så.
2008-02-10
PER LAGER


Tiden flyr och mitt livs innehåll blir allt mer av dåtid. De här texterna är nu 24-26 år gamla och jag själv 71... Jag kan bara förundras över allt - hur den tekniska utvecklingen accelererat samtidigt som växthuseffekten och den miljömässiga situationen försämrats i samma takt, hur krigen och mänskligt eländet stegras och överlevnadsmöjligheterna bara tycks minska på den här planeten.
2015-06-29
 PER LAGER

____________________________________

ETT SLAGS DAGENS DIKT   

FÖR 30 ÅR SEDAN, 5 okt. 1989... TANKAR FORMULERADE UNDER MINA PROMENADER TILL JOBBET (GULLMARSSKOLAN I LYSEKIL) I EN KAOTISK TID FÖR EUROPA...HÄR I 2019-2020 ÅRS KLÄDSEL. HÅLL TILL GODO!

(TYVÄRR FUNKAR INTE HEMSIDAN VAD GÄLLER ATT ÖVERFÖRA TEXTER - DEN SKAPAR TILL SYNES SLUMPMÄSSIGT OLIKA RADAVSTÅND OCH TEXTSTORLEKAR. FELEN GÅR  HELLER INTE ATT ÄNDRA, NÄR VÄL TEXTEN ÄR PÅ PLATS. DETTA ÄR EN IRRITERANDE SVAGHET MED SIMPLESITE. STRUNT SAMMA. )

ÅRSTID
1989-10-05

Hösten bryter
Vinden fyller mitt bröst
Och mina ögon
är daggvåta gulnande löv

Tåget har förmodligen passerat
Jag anar kärlek
mellan syllar och räls
Blommor som trotsar

Över krönet med osynliga vingar
Skor som viskar
Fylld av utropstecken och färger
I förvandling
rätt in i hösten!

 BLINDHETEN

89-10-06

Vägvältens förare ser helt oberörd ut
när han korsar myrvägen
Han har annat i tankarna
- ambulansens blåljus t.ex.

Han ser inte brodern
med Ferlinpristagaren under armen
och Dalai Lama i ryggsäcken
Han orkar inte
Han är bländad av stålet

Han tror bara det är värt något
som redan är gjort
Flyttfåglarna stannar några minuter
i trädet - vad skulle han försvara?

Han litar på politikerna
som har ansikten som pansarfordon
magar som mjölsäckar
och ben som aspstjälkar
Som är
mer eller mindre dumma
och sjuka
och som i ett slag
vid det fina valnötsbordet
kan besluta om asfaltering
av vår sista gröna lunga

Han rullar sin gula vält
och tänker på ambulansen
och mormor

VAR SOM HELST
89-10-07

Mitt i Sverige
står människor på perrongen
med sänkta huvuden
Tågen är försenade
Hela vårt land är försenat!

Flyttfåglarna är ute i rätt tid
och passerar efter en kort paus
på eltrådarna

Plötsligt bullriga skratt
med röda läppar:
"Åh, min katt, min stackars katt
får sova ensam i natt!"

Någon skramlar envist
med nycklarna i sin ficka

 KOMPOTT

89-10-08

Mellan Livets brunn och Gyllen
tänker jag på det fullständiga eländet
att bara kunna befinna sig
på en plats åt gången
på väg mellan två fontäner
i Skövde t.ex.
precis som du befinner dig just här
bland dessa ord just nu
så begränsat och meningslöst eller
                 
Figurerna i Livets brunn
har kletats ned med
neongrön slime-massa
av den nya tidens människor
de som inte känner sig hemma

Var det någon som visste för mycket?
Hela tiden eller inte alls
Någon?

På tåget: "Det kan vara kultur i allting
det kan vara kultur att tjôta!"
Fler än fyra tusen av Leonardos blad
med skrift och teckningar finns kvar
(2/3 lär ha gått förlorade)

Landskapet rycks sönder av tåget.

LOVART
89-10-09

Bråttomliv
tills skinnet skrumpnar
tjäna, köpa och sälja
tjäna igen, köpa igen 
och sedan dö!

INTERN LYXFÄKTNING

89-10-10

Försvar för ett "osolidariskt"
beteende:

Var finns den utbildare i Sverige som saknar
tak över huvudet
kläder på kroppen och mat i magen?
Var finns den utbildare i Sverige
som inte omfattas av demokratins
fri- och rättigheter
som inte har möjlighet
att hjälpa andra i sämre omständigheter
och som inte kan delta i kampen
mot ödeläggelsen av våra gemensamma livsbetingelser?

Visa mig den utbildare i Sverige
som saknar detta
och jag skall helhjärtat stödja
henne eller honom
i kampen för ett värdigare liv!
                                                
Men visa mig INTE den utbildare
som bara lever för det egna privata
och äckligt pösiga
Gör inte det!

NOTERAT

89-10-11

Den ilskna kråkan
kraxar i motvind
Vad är det frågan om?

Våra östra grannländer
lyfter oket av sig som om
de bara burit vattnet
från källan och hem

Välkomna att tänka och tycka
besluta och förändra!
Välkomna till en värld
att rädda!

STJÄRNFALL

89-10-12

En skara otillåtna idéer
känslohajar
plöjer sig fram genom
hjärnans ordnade korridorer
hugger med yxor
i väggar och dörrar
och i centrala beslutsrummet
trycker de upp den
räddhågsne tankeledaren
i taket

Därefter gäller helt andra
förordningar
beordrade efter nya förutsättningar
klara som stjärnor
när de faller!
 

KOMMANDOBRYGGAN

89-10-13

Fortfarande är det
betongsjälarna
som navigerar  
och som oåtkomliga
driver oss alla i
fördärvet

Priset på deras huvuden
är hela framtiden
allt!

Måtte solen och all kraft
som den skapat på jorden
blända, betvinga
och låta stormen
ta dessa galna kaptener!

TID ÄR

89-10-16

Tid håller jag i handen
nederlagen inympade
i ryggmärgen
och framgången som
en oåtkomlig skenande kula
svår att få kontroll över

Tid är mitt liv
några varv på en större klocka
som alltid tycks visa fem i tolv
trots att verkligheten
är en annan och en annan

Tid ger oss varandra
Tid ger dig och dig
och världen
och den gör vi allt
för att klara oss utan
Tid vore inte alls!

INSIDER

89-10-17

Din själ är
mycket skrynkligare
än ditt ansikte
Massagen och krämerna
hjälper inte alls
Märker du inte det?

Du har somnat ifrån
din inre verklighet
Den yttre består bara av
prylar och prestige
att ha och kunna köpa
Den inre är däremot ett
sorgligt kapitel

Du kan kalla det fantasi
men det är just där
på insidan
ditt egentliga liv avgörs

Var är strykjärnet?

STRIPTEASE

89-10-18

Det gula
Jag rumlar fram i ett slags
höstberusning
inför skiftningarna
inför avklädningen

Vad gör lögnen
på den här vackra jorden
där livskraften är allt
och har allt som behövs
Vad gör all denna ryggradlöshet
rädsla feghet ångest
detta roffande hotande förstörande
Vad har allt detta
här att göra?

Duger inte livets skönhet
duger inte livet?

DU IGEN

89-10-18 (2)

Svart i synen
som Geirangerfjällen
Och vindslitna kläder
Ett hoptråcklat inre
Hopplösheten som
kväkande grodor ur käften

Guldglitter i namnet
men svart rätt igenom
och falskheten
som en ormgrop i hjärtat

Bara skylten får mig
att kräkas!

VEM ANNARS

89-10-18 (3)

Vem är egentligen
VÄRSTINGEN?
Är det Christer Pettersson...
var det Chessman eller Che
markis de Sade...Godot eller
rent av Mao...var det Adolf
var det Benito
kanske Sadat
men självklart var det Khomeini
Vem annars?
Men inte

Värstingen är förmodligen
du själv
du själv
du själv!

FÄRGEN

89-10-19 (1)

På avstånd har vi sett att vår jord
är blåtonad och omges av ett skimmer
ett töcken
På närmare håll borde den vara
men i praktiken och politiken
är den röd eller skär blå eller brun
beroende på var man befinner sig
och vems ögon man bär
Den röda färgen krackelerar
spricker upp och skära gråa
blåa toner träder fram
Lika häpna står vi inför detta
som inför den bruna färgens upplösning
för något decennium sedan

Förhållanden ändras liksom förutsättningarna för livet på jorden
Nyanser skiftar men skuggan
det svarta tomma döda breder ut sig allt mer
och alla färger utom en
bär detta pris i pigmenten
detta dödens mörker

Det är bara en färg
som blivit symbolen för allas vår framtid  
Om den så aldrig blir annat än ett hopp
och en dröm om mänsklighetens
djurens naturens överlevnad

Den färgen är den
GRÖNA!

LIVSLJUSET

89-10-19

Ge mig mörkret kring ditt liv
svärtan på din nästipp
Jag kan ta skräpet och gräva
ned det i komposten
det är inte alls svårt
Där i den fantastiska
förvandlingsprocessen
blir döendet liv
mörkret ljus
          
Var inte generad
De flesta av oss är
halv- eller släpskuggor
om vi inte istället bländats blinda
eller skenat galna
Genera dig inte
Livsljuset räcker
åt oss alla!

KOMMA OCH GÅ

89-10-20

Döende maskar på asfalten
Stänk runt skorna
Våta gula löv och röda
Den där mannen som plockar gräs
varje morgon när han är ute
med sin gamla labrador
måste ha en kanin hemma

Den där kvinnan
som tar sin bruna bil varje morgon
blir allt tjockare
och hennes tolvåring med sin montainbike
blir allt tjockare
han också

Vem har en tanke till övers
för de stackars maskarna
Ur jorden för att inte kvävas
Ut på asfalten
för att dränkas

Den där svartrocken
som varje morgon
med skyndande steg
tar sig över krönet

PARADISET
89-10-23

Jag kan ställa mig tätt intill poeten
låna musikerns skjorta
och byta byxor med målaren
Det kan jag...

Poeten hukar sig ned
ritar i sanden med tummen
Det är inte ord
det handlar om längre

Musikern spelar som om ljudet
höll på att förintas
och målaren har gått i
källaren och mörkret

Poeten fortsätter att planlöst
forma cirklar och ellipser
meningslösa uttryck

Jag lutar mig inte mot någon
Inuti alltihop finns ändå paradiset
Jag lutar mig mot ett ruttet broräcke
över åbädden som nästan helt torkat ut
medan solen står som en livsvaktare
rödglödgad och mäktig
precis där tanken börjar
och slutar

POSTMODERNT

89-10-24

Den roffande frossarklassen
(vårt samhälle)
folket i den sk arbetsföra åldern
som tär på allt ändligt
som struntar i förnybarheten
som skall äga
ha och nyttja
har inte ens tid att leva

Barnen som bara tycks vara i vägen
och som vi låter dö som flugor
(40000 om dagen!)
undrar med rätta
vad de egentligen är till för

De gamla är inte heller
med i ruljangsen
De är vid sidan av
sjuka döende bortglömda
De är folket som ingen hör
De har definitivt
hamnat utanför

Borde inte alla ha rätt till livet
innan det är dags
för döden?

MUMMELBOCK
89-10-24 (2)

Enkla dumma
konferensbockar
sitter halvsovande
runt maktbordet

Vill bestämma
eller åtminstone låtsas
fetmagade
De bestämmer kanske
ingenting alls
men sitter där ändå

Är bara med
för pengarnas skull
och för att synas
och märkas lite grand

Mummel mummel
eller sa någon något?
Svenska flaggan
har slagit knut på sig själv
i vinden
Låt oss gäspa tillsammans
Låt oss - tja
Skit samma!

PLÖTSLIGHETEN

89-10-25

Plötsligt
utan förvarning
medan hösten långsamt gulnar
och kommunikationstabellerna
duger att läsas och posten sorteras
så ligger du där
i ambulansen
på väg mot akuten

Plötsligt
är inte allt som det ska
Plötsligt är allt
något helt annat
Och det gäller livet

Medan jag står där och blinkar
återvänder du
till det vanliga livet
Bussen håller tiden
Det plötsliga är snart glömt
och med en kraftig vind
faller bladen som yrsnö
från träden

SKIT OCH KAPRIFOL

89-10-26

Hur gärna vill inte all denna ilska
ut ur bröstet
ut ur det hårdbultande hjärtat

Asfalten kokar under fötterna
och det blåser små farliga giftpilar
genom kroppen

Ge mig en frist
i en avsides lund
där jag inget hör eller ser
men doftar äkta
vildkaprifol

Låt mig slippa
bara för en tid
dessa dumbommars
dårskap och idioti

Politik borde vara klokskap
Politik borde vara vårt
samlade förnuft
inte skiten i stian!

TRÖSKEL

89-10-27

Rosa slöjor
runt morgonstaden
Rönnbären hänger i mängder
som lysande godisklasar
på grenar utan blad

Kylan gör sig påmind
med frostig smekning
över ögonlocken
Efter en irriterad och 
uthållig vresighet ligger
havet åter lugnt
Bjuder på spegling

Hösten lämnar över
men vintern står avvaktande
och tvärs jagar vandraren
med sin ryggsäck
och långa svarta rock
rätt igenom skönheten

Skatorna röjer i rabatterna
medan kråkorna högt uppe i träden
har viktigt att förmedla
med sina stolta bröst
och skränande strupar

MÖRKERPLÖJARE 

 89-10-30

Jag plöjer min kropp
genom mörkret
med blod och kött 
och ibland känns det
som om jag lämnat dig
bakefter
ibland som om du
redan stod där framme
i gläntan och väntade

Det här måste vi igenom
Vi är alla ensamma mörkerplöjare
en hop envetna
som ett lämmeltåg

Vi tror oss veta varifrån
men inte varthän
bara att vi måste

Vi är känsliga som
fladdermöss i mörkret
Vi kan navigera och
vi har inbyggda kompasser
Säg inget annat
eller att jag kommer att
snubbla av förtvivlan
ge upp efter nästa ord

 BÖN 

89-10-30

Jag skulle vilja hälsa
GLÄDJEN välkommen
som en vän jag kan lita på
- inte som en okänd
som utan förvarning dyker upp
bakom ryggen
sluter mig i hela sin famn
för att sedan försvinna
lika plötsligt

Slå Dig ned!
Här finns det verkligen rum för Dig!
Jag skall hålla Dig sällskap
så länge Du vill i evighet
Amen!

Du är vacker och gåtfull
som en blomma
Men Din mor
Tristessen är ful som en padda
och Din broder Sorg och hemsk...
Ta kusin Gemenskap med Dig hit
här finns många som längtar:
Ensam Bortom Liten Glömd Nere
Ledsen Skrämd Rädd och alla andra
bland de Dina
Du vet

  GRUS  

89-10-31

Ge mig en paus
ge mig rast från det här!
Ge mig tid istället
tid till att utforska
varför hur när var vem vad
och om!

Min tid liksom din
är kort och lätt räknad
Jag tror mig inte kapabel
 att förstå hur det hela    
 hänger ihop eller inte hänger ihop
 Men jag vill gärna lätta
 på förlåten titta in
 skaffa mig kunskap och insikt
 Efteråt skall jag berätta
 vad jag sett och hört

 Karusellen har gjort mig yr
 Jag vill av!
Jag måste av  från snurrandet
 Om jag hoppar och överlever
 skall jag vräka grus i maskinen

Jag lovar vid den tid
jag har kvar

TILLFÄLLE
89-10-31

Du håller handen still
i min
Jag smakar doften av
din hud
ser kärlek i ditt öga
och känner
hur ditt hjärta
omsluter det jag kallar
min själ

SOM SOLEN
89-11-01

Barnen vet så mycket mer
Hur vi än vrider och vänder på oss
står dom där med tveklösa ögon
som ser rätt igenom
som dömer oss
hårt och ned på knä
med sorgsna ögon som ser vår feghet
men inte förlåter

Barnen spelar barn för oss vuxna
för att vi inte klarar av
att vara vuxna
och för att dom inte vill skrämmas
eller göra oss förlägna

Barnen vet så mycket mer
hela tiden

"Men skall barn inte få vara barn?"

Först måste vi vuxna
bestämma oss för att vara vuxna
riktigt vuxna
med allt det ansvar barnen har rätt
att kräva av oss

FRÅGETECKEN
89-11-02

Vi kör runt i våra avgaslådor
som en skock får
drabbad av vargskräck eller
någon sorts epidemi

Vi förgiftar medvetet oss själva
och varandra
som om vi vore dårar allihop
Vi står som utropstecken
utan mening
Vi står som stora frågetecken
med alla världens frågor
framför

Ett litet barn sträcker ut
sin hand i gatan...

JUODIVYJ
89-11-02 (2)

Då kommer han
dansande ur grottan
full av dårskap
med solen i ögonen
vinden i håret
historien i ryggen
och med hela livet
för fötterna

Fylld av vishet och tokskap
satt åt sidan
undangömd

Nu äntligen
rätt ut bland folket
på häl och tå
i virvlande dans
som en storm
genom själ och hjärta
Som ett eko
från alltid

SPEJAREN
89-11-03

Skymd av din egen kropp
dold i skuggan
försöker du lista ut vad
livet handlar om

I ljuset blir du bländad
och blind som i mörkret
Du ser ingenting

Du förflyttar dig fram och tillbaka
En fågel bryter horisonten
ropar i ditt öra
Du säger nej
du säger ja
och upptäcker att du är helt ensam

Du läser i alla böcker
Du väntar t.o.m. på att
Völvans spådom skall gå i uppfyllelse
Du fräser åt hundstackarn
och famlar i det tomma

I skuggan är du skymd
och livet förblir en aning
Du kisar för helhetens skull
men ser varken den eller detaljerna
Du ser ingenting men du
ser ingenting men
du ser

DRÖMTID
89-11-06

Om jag bara fick tag i drömmen
så att jag kunde veckla ut den
framför mig
se hur detaljerna hängde ihop
Då kunde jag förklara allt för dig
och du skulle förstå

Till dess
får vi glo varandra i ögonen
och hoppas att livet ändå
är på vår sida
Precis som vanligt alltså
diffust och drömlikt

 ÄR DU BEREDD?

89-11-06 (2)

Är du beredd att avstå din materiella välfärd
halva lönen bilen båten semesterresan
nya möbler nya kläder
allt nytt tingel-tangel du drömmer om att
få omge dig med?
Är du beredd att avstå från detta
för att ett okänt antal mänskor på andra sidan jorden skall få överleva
för att regnskogarna skall räddas
för att ökenspridningen skall stoppas
för att ge flyktingar fristad
för att hindra förgiftningen
av hav och grundvatten
för att reparera vad som går
att reparera av ozonskiktet
för att motverka växthuseffekten
för att hindra all övrig miljöförstöring
för att göra det möjligt för dina barn
och deras barn att överleva
för att det överhuvudtaget skall
finnas en framtid?   
Är du beredd av att avstå
eller betyder ditt materiella liv
din personliga bekvämlighet
den falska lyxen så mycket
att du avstår från ansvaret för framtiden?

TÄNK EFTER VARIFRÅN DU FICK LIVET OCH VAD DU FAKTISKT LÅNAT
AV FRAMTIDENS BARN
TÄNK EFTER!

ANLEDNING 
89-11-07

Halvkvävda lungor
som kämpar
för att få luft
på gränsen till total
uppgivenhet

Strupar som viskar
när de vrålar
läppar i trasor

Ögon som öknar
fast de gråter

Öron som för länge sedan
slutat höra

Hjärtan som krupit ihop
som i en avskedsgest

Hjärnor som slutat tänka
men ändå längst
inne i det djupaste
när ett hopp
stort
som en atom

     FEM MINUTER    
89-11-08

Magens omkringliggande
muskler
ligger som vridna
bladfjädrar
spända och låsta
medan magen själv
är som migrän
eller brännskada

Det är svårt att trivas
med en sådan tank
ett sådant maskineri

Fläsket är ditlagd
isolering
och skinnet trätt
som en sliten presenning
runt om och över

 NOVEMBER

89-11-09

De kala träden är
vägg tillräcklig för
den mörka morgonskepnaden
vars gående skugga är kastad
av en jättelyktas starka
strålar

En enkel reflex
och en stavlampa
räcker för att se
och för att synas
på vägen

DANS PÅ MUREN
89-11-10..11..12

Råkallt någonstans  i brösthöjd
och hela kroppen fryser

Ur Europas asfalt spränger blommor upp

Mållösa ser en hel värld hur detta gråa
livlösa territorium öster om taggtråden
fylls med färgprakt
hur betongen rämnar av kärlek
och hur frihetslängtan blir en flodvåg
som inte går att hejda

Generade vakter
osäkra soldater under hjälmstålet
poliser som lagt ifrån sig sina batonger
och med avvaktande leende visar vägen
ut ur labyrinten

Flodvågen river allt med sig
strukturer raseras
idéer och politiken pulveriseras

En ensam partitjänsteman
bakom sitt tomma skrivbord
river mjäll ur håret
och skriker till sin egen spegelbild
på den släckta TV-skärmen

Han fattar ingenting
Och hela Europa jublar!

OFATTBART
89-11-13

Utmed horisonten i öster
ligger en avvaktande molnfiguration
som ett fruset begravningsfölje

Västerut ruvar en leende fullmåne
i skira slöjor
och med förseglade läppar

Mellan måne och sol ropar
folket ut sin glädje  

Ur miljoner strupar
Mellan betong och betong
och genom
Mellan asfalt och tegel
över gränserna 
Mellan öga och öga
väller en ohejdbar längtan
efter kärlek och frihet
Och frihet!

KANSKE
89-11-14

Kanske
om vi låtsas
om vi inte till varje pris
måste veta varje detalj
i dramat
om vi låter det hela bero

Kanske
om vi har kurage
om vi avstår från grävandet
kritiserandet
att vrida varje droppe ur trasan
kanske om vi blundar
med ena ögat
lyssnar bara med ena örat

Kanske
om vi vägrar hindra
om vi helt enkelt låter
livet självt
bestämma utvecklingen

HUNDLIV
89-11-15

Istället för det dagliga
tramset och evinnerliga
gyttjetrampet
vill jag bära omkring på
skor i huset
vifta på svansen
ha en näsa för alla dofter
få maten serverad och sova
nästan jämt

Skälla någon gång   
av överraskning eller upphetsning
vara till lags
bli klappad och ompysslad
bli älskad
och få tänka och tycka
vad jag vill
utan att någon kräver
att jag säger det högt

Bara vifta lite på svansen
då och då

Och äta äppleskrottar

POLITIKERN
89-11-16

Alla dessa lögner
enorma och smulsmå
huller om pladder
Sanningen finns alltid
någon annanstans:
i fickan bakom örat i telefonen
under kudden
Hemma hos mamma!

"Om jag skall vara riktigt
riktigt ärlig"
är ett kännetecknande uttryck
för hopen lögnare
deras signum
Och det underliga är
att de förmodligen aldrig reflekterat
över vad meningen betyder

Hur står man ut
när strålkastarna släckts
och man blir sittande där
ensam
med all skit man sagt?
Och gjort?

Hur står man ut med ett liv
där lögn har fått värde av sanning?
Hur står man ut
med självföraktet?

SÅ VAR DET
89-11-17

Hon kom in i den lilla lanthandeln
med korg och portmonnä
Hon tvekade ett ögonblick
två ögonblick
sedan la hon sitt hjärta på disken
och gick därifrån

 Vitögat

89-11-20

Ur betongen reser sig
det ena förslavade folket
efter det andra
nation efter nation

Lysande modiga ögon
Stolta ögon
Ögon som saknar rädsla
men strålar av visshet

Hundratusentals människor
samlas på torget i Prag
Militären backar
och tjeckisk TV sänder
till mångas förvåning
Regeringen stänger in sig
Folket kräver
Och nu kommer det att hända
det som alla så länge väntat på

Här rätas ryggar!

ÅBY 2:4
89-11-21

Har du också funnit
ditt Paradis
lite vid sidan om stöveln
mellan grepen och hjärnan
runt telefonstolpen
i gläntan
bland leenden som inte finns
men som ändå är där?

Har du också funnit det korn
av glädjeglöd som har kraft
att spränga sorgen och fördriva ledan
skyffla döden som gyttja ur diket?

Har du också förundrat dig över
allt det fantastiska
som detta liv bjuder dig på
om du vill ha?

Är det sant
så får torpets tegel gärna
rasa i backen av ålder och fnatt
Jag kan lägga allt på plats igen
för varenda millimeter
av livet just nu
är min!

ETT HEM
89-11-22

Summan av allt heligt
är en sten ett träd
en flod ett hav
en värld eller ett
universum
ett hem!

Har du något
du kan kalla hem
då har du allt
Resten är bara kryddor
och små nyanser

Ett sandkorn
en vindil regnet ljuset
är delar och summa
av samma idé

Vill du också hem?
Dit
där du redan är?

 Dömda

89-11-23

Domedag javisst
en domtid
det är just vad det är
Och nu skulle jag hellre
vilja vara en dum labrador
eller ett gammalt brunt fotografi
i en sekretär på vinden

Hur skall det gå för
alla dessa avgrundens människor
med hatsjuka ögon
bölande framför skranket 
med ångern som en bult
genom själen?

Naturen har stämt oss allihop
inför universums domstol
de universella lagarnas rätt
Vi vrider oss av skuld och skam
eller bara blygs rätt över
Skyldiga!

Domedagen är här
Må rättvisan bli skipad
om så med dunder och brak
Jag är ett löv

PEST
89-11-24

Det nya samhället
som Makten vill att vi
skall vara stolta över
är ett böld- och tumörsamhälle
en sjukdom

Pesten har förföljt människan
genom alla tider
även efter att hon gjort sig kvitt den
och så kommer det tydligen att förbli

I det nya samhället
står den påklädda människan naken
och den nakna människan
skinnflådd
Båda lika nära döden och fjärran livet

Det nya samhället
är ett system som enbart har
till uppgift att förstöra sig själv
för att bereda plats åt det ursprungliga
det ekologiska

Vad gäller riktningar
framåt eller bakåt
har de flesta
på grund av vinden 
vänt sig åt fel håll!
 
 
 

KNÄPPSKALLE
89-11-24 (2)

Vill du se hur jag flyger
som en knäppskalle med förmåga
att lyfta sig själv i håret
seglar högt över och långt bort
om jag vill

Jag måste få vind under själen
stiga genom luftlagren
och nå de höjder
som vi människor
för länge sedan mutat in

Här ser du en knäppskalle
som drömmer om att kunna lyfta
minst två decimeter från marken
och känna det som mil

Drömmar är guld och diamanter
Drömmar ger oss kraft
att gripa hårt om rodret
och se genom
och bortom dimman

 VÄCKNING

89-11-27

Med ljusstrålen från
ryggsäckslampan
väckte jag hundratals
kråkor och kajor ur
de mörka trädtopparna
I ett bedövande larm
bildade de flaxande
svarta moln
över mitt huvud

BESTULEN
89-11-28

Snålblåst
i ögon
på läppar

Elakhet
Girighet

Var finns den värmen
glädjen
och generositeten
som vi alla
utrustats med?

Vem stal vänskapen?

Vänd dig om!
Göm dig!
Du är bestulen!

VACLAVPLATSEN W48

89-11-29

Ur den tjeckoslovakiska svärtan
från prång
undanskuffningar
förvisningar
förseglingar
ur det tysta mörkret
träder dom fram
kisande i strålkastarljuset
inför ett jublande folkhav
bländade av frihet
uppburna av folkets
samlade längtan
en glädjens otroliga händelse

Havel och Dubcek!

ANSVARET

89-11-30

När kaos råder
för att du vill för mycket
på en och samma gång
och inte lyckas
få någonting gjort
arbeta vidare
tumla som en stjärna
i universum
låt livet storma
blunda eller spana
men arbeta vidare
vidare

Plötsligt
reser du dig bara upp
ur gyttjan
som det mest självklara
sköljer av dig
och dansar sedan iväg 
lätt som luft och ren som en gud
på de rödaste
av alla världens
rosor

 TÄNK BARA

89-12-01

Lunsiga och fula
ovanligt korkade
inkrökta
rädda och fega
bombade dumhuvuden

Karriärsugna kålrötter
eller uppblåsta paddor
Ja inte vet jag?
Men sådana är dom
du vet vilka

 STRIKE-DDR!

89-12-04

De röda
nymålade käglorna
rasar allihop
för det obevekliga klotet

En del slängs direkt
i elden
andra packas i förrådet

Krenz!
Politbyrån!
Centralkommittén!

 TÅGTIDER

89-12-04 (2)

Din tid är just nu
och tåget går
Är du med eller
blev du kvar
på perrongen?

Tiden är alltid
precis och just nu
Då och sedan
är tiden utanför
Alltid!

Och tåget går
tåget går
och här sitter vi
Ibland vinkar vi åt
någon vi passerar
och rätt som det är
möter vi ett annat tåg
som går i motsatt
riktning

Ibland tycks tiden
ändå vara något annat
än tid
och vi lär
få leva med det

KVÄLLSBÖN
89-12-05

Luta ryggen mot universum
om du kan
Gräv ett hål till Kina
men akta dig för glöden
på vägen dit

Snubbla inte över
morgondagen
och kapa inte trossen till
gårdagens förvirring

Älska din Nästas Nästa
så att du inte må
bli avskydd och lagd
i gödselstacken

Och du
vält för all del inte
skranket
förrän du smakat allt
det bittraste
bittra

Och du
allt är ditt

OFÖRBERETT
89-12-06

De stora ögonblicken  
när man fylls
till den yttersta nagelkanten
när händelser ohejdat forsar
genom registreringssystemet
när känselspröten vibrerar
och andningen är lätt
sikten klar
ja då är man
 i livet

INTE LÅNGT DÄRIFRÅN
89-12-07

En tolvårig contrassoldat med utstående öron
Han skall bekämpa sandinisterna
säger han
och flackar med sina längtans ögon

I Etiopien är en naken
blåsvart herde
beredd (han ler i mjugg) att
utan prut och med upphöjd stolthet
sticka spjutet i första bästa pansarvagn

Rebellerna i Manilla klättrar
ut och in i lyxhotellen
Regeringens soldater skjuter
Rebellerna skjuter
Döden hoppar jämfota
mellan rabatterna

I Östtyskland tar f.d. kommunister
handen från munnen och sjunger
först dämpat
sedan allt högre
"Deutschland Deutschland über alles..."
och många känner krampen i bröstet

Inte långt därifrån skramlar de tjeckoslovakiska nyckelknipporna

Och inte långt därifrån
håller många andan

LYCKLIG
89-12-07

Vi ligger vid sidan av varandra
Din hand mjukt i min
Min hand mjukt i din
Lugnet tystnaden
Långsamma vågor
in i sömnen
Vi segelflyger
på en enkel känsla
av lycka

Att sedan vakna
som en orörd berghäll
               i morgonens första               
  blänk från solen

 PÅ TRÖSKELN

89-12-08

Det är den sjungande tystnaden
som fyller vårt inre
kraften som håller livets
alla oväsen på behörigt avstånd

Orden är bara spår eller
svaga avtryck av den glädje
vi har fått inom oss
du och jag

Aldrig får vi kanske
den förklarad
hur vi än
försöker
Nej
aldrig så som Smärtan
den brännande iskristallen
klar som en svetslåga
aldrig så
Men aningar bär vi på
hur än orden faller
aningar
tunga som berg
lätta som luft
aningar självklara
som bara livet

Själv står jag nu på tröskeln
i den halvöppna dörren
och vinkar med tårna

IGÅR/IMORGON
89-12-11

Från en dag till en annan
står Tjeckoslovakien
utan en enda blodsdroppe spilld
med en icke-kommunistisk
regering!

Nyckelknipporna har skramlat
Nyckelknipporna
har skrämt betongfolket
som nu slåss om
att få göra avbön
få förlåtelse

Folket har inte glömt 1968
och folket gör vad
de vill

Det är en våg som är
så stark
så ofattbart mäktig
överlägsen allt stål
och all makt i världen
Nu rullar den vidare

DU TOKSTOLLE
89-12-12

Du tar kliv in i framtiden
utan att vara medveten om det

Du befinner dig mansåldrar före
och ingen tar dig på allvar

Tokstollar har man låtit vara
för när sanningen upptäcks
är alla döda och begravda

Framtiden väcker tokstollarna
åter till liv och de lever länge
ett slags andra liv

Samtiden är alltid
gammal och tung historia
medan tokstollarna
DU
där framme
runt hörnet

 MEDDELANDE

89-12-13

På uppdrag
för de svältande barnens
skull
på gränsen
mellan Etiopien och Sudan

Med sitt spretiga hår
sina stora seende ögon
sin vilja
och sitt patos
sitt allvar
sin förmåga och orädsla
sitt förstånd

Sprängd till döds
av en landmina nu igår
Lars Bondestam
  Lysekil

HELLJUS

89-12-14

Vissa händelser är som yrsnö
de är för komplicerade
fulla av oåtkomliga detaljer
som en flimmervägg
sticker i ögonen
och som blir helt omöjlig att
betrakta med helljuset på

Vissa händelser passerar man
förbi som om man satt i en bil
och färdades fram i mörkret

Vissa händelser har
egentligen inte hänt
trots att de faktiskt hände

 ANTINGEN ELLER

89-12-20

Hur gärna skulle du inte
vilja sälla dig till kören om att slutet är gott
allting gott

Men lyssnar du noga
så hör du disharmonin i körens stämmor
förljugna förfalskade toner

Och hur skall du då med bevarad moral
kunna stämma in

Sanningen har ett ont slut
på det här decenniet
ett fruktansvärt slut för överlevandet
Nu lämnar vi skövlingens decennium
ett kalhygge genom alla nivåer

Ändå blixtrar ljuset till som en reflex av hopp
Europas folk reser sig upp
Diktatorer och påvar i olika skepnader
sätter sig ljudlöst och skamset

En liten gnistrande kristall
i det stora roffarmörkret
hoppet om att äntligen och till sist
det mänskliga förnuftet blir avgörande