Enkla rader och andra 1989-91


FÖRORD
               
                                    
Texterna i det häftet är tillkomna under dryga två månaders promenader till mitt dagliga värv (sammanlagt ca 12 mil). De gör inte anspråk på att vara annat än enkla rader, d.v.s. okomplicerade och tänkta rakt ut - men med läsarens hjälp kanske ett och annat ändå kan blixtra till och, i bästa fall, få poetisk lyskraft. Så har jag tänkt. Oktober-december 1989 har varit den politiska omvälvningens (och oblodiga revolutionens) tid i Östeuropa. Så gott som alla, inklusive experterna, har blivit översprungna av verkligheten och den enorma folkliga kraft, som kunde skapa en sådan frihetsvåg, som just nu, i skrivande stund, rullar...

"ENKLA RADER" har jag skrivit för mina närmaste vänner. Andra ambitioner har jag inte haft, även om det måhända är en början till...
1989-12-20
PER LAGER


"ANDRA RADER" är en fortsättning på samlingen "ENKLA RADER". Tidsmässigt handlar det om januari-mars 1990 och rumsmässigt vägen till och från arbetet. Fortfarande har jag inga andra ambitioner än att kanske skapa en och annan "myra" för mig själv och mina närmaste vänner. Att formulera tankestråk, där mentala blixtar och stjärnfall har fritt tillträde, ger mig ny livslust...kraft att fortsätta. Det mänskliga ursinnet behöver utrymme i tider av allmän hjärnförsurning.           
1990-03-18
PER LAGER


Jag fortsatte skriva denna form av poesi efter den 18 mars 1990 utan att sammanställa i ytterligare ett häfte. 3/1 1991 är den sist daterade dikten. De häftade dikterna gav jag, precis som jag nämner här ovan, bara till mina närmaste vänner. Någon särskild effekt fick de inte och jag kan inte påminna mig om någon läste upp dem någonstans. Men jag minns att de betydde mycket för mig personligen när jag skrev dem. 
Nu, 17 år senare, när jag läser igenom dikterna, känner jag att jag vill ge dem en ny chans - format. De var en viktig del i mitt liv och den tiden var en viktig tid för människorna, inte minst i Europa. Nu får dikterna också ett nytt gemensamt namn: "Enkla rader och andra", eftersom de är just så.
2008-02-10
PER LAGER


Tiden flyr och mitt livs innehåll blir allt mer av dåtid. De här texterna är nu 24-26 år gamla och jag själv 71... Jag kan bara förundras över allt - hur den tekniska utvecklingen accelererat samtidigt som växthuseffekten och den miljömässiga situationen försämrats i samma takt, hur krigen och mänskligt eländet stegras och överlevnadsmöjligheterna bara tycks minska på den här planeten.
2015-06-29
 PER LAGER

____________________________________

                                 


ETT SLAGS DAGENS DIKT   

FÖR 30 ÅR SEDAN, 5 okt. 1989... TANKAR FORMULERADE UNDER MINA PROMENADER TILL JOBBET (GULLMARSSKOLAN I LYSEKIL) I EN KAOTISK TID FÖR EUROPA...HÄR I 2019-2020 ÅRS KLÄDSEL. HÅLL TILL GODO!

(TYVÄRR FUNKAR INTE HEMSIDAN VAD GÄLLER ATT ÖVERFÖRA TEXTER - DEN SKAPAR TILL SYNES SLUMPMÄSSIGT OLIKA RADAVSTÅND OCH TEXTSTORLEKAR. FELEN GÅR  HELLER INTE ATT ÄNDRA, NÄR VÄL TEXTEN ÄR PÅ PLATS. DETTA ÄR EN IRRITERANDE SVAGHET MED SIMPLESITE. STRUNT SAMMA. )

 

 

ÅRSTID
1989-10-05


Hösten bryter
Vinden fyller mitt bröst
Och mina ögon
är daggvåta gulnande löv

Tåget har förmodligen passerat
Jag anar kärlek
mellan syllar och räls
Blommor som trotsar

Över krönet med osynliga vingar
Skor som viskar
Fylld av utropstecken och färger
I förvandling
rätt in i hösten!

                 

 

 

 BLINDHETEN

89-10-06


Vägvältens förare ser helt oberörd ut
när han korsar myrvägen
Han har annat i tankarna
- ambulansens blåljus t.ex.

Han ser inte brodern
med Ferlinpristagaren under armen
och Dalai Lama i ryggsäcken
Han orkar inte
Han är bländad av stålet

Han tror bara det är värt något
som redan är gjort
Flyttfåglarna stannar några minuter
i trädet - vad skulle han försvara?

Han litar på politikerna
som har ansikten som pansarfordon
magar som mjölsäckar
och ben som aspstjälkar
Som är
mer eller mindre dumma
och sjuka
och som i ett slag
vid det fina valnötsbordet
kan besluta om asfaltering
av vår sista gröna lunga

Han rullar sin gula vält
och tänker på ambulansen
och mormor

 

 

 

VAR SOM HELST
89-10-07


Mitt i Sverige
står människor på perrongen
med sänkta huvuden
Tågen är försenade
Hela vårt land är försenat!

Flyttfåglarna är ute i rätt tid
och passerar efter en kort paus
på eltrådarna

Plötsligt bullriga skratt
med röda läppar:
"Åh, min katt, min stackars katt
får sova ensam i natt!"

Någon skramlar envist
med nycklarna i sin ficka

 

 

 

 KOMPOTT

89-10-08

 

Mellan Livets brunn och Gyllen
tänker jag på det fullständiga eländet
att bara kunna befinna sig
på en plats åt gången
på väg mellan två fontäner
i Skövde t.ex.
precis som du befinner dig just här
bland dessa ord just nu
så begränsat och meningslöst eller
                 
Figurerna i Livets brunn
har kletats ned med
neongrön slime-massa
av den nya tidens människor
de som inte känner sig hemma

Var det någon som visste för mycket?
Hela tiden eller inte alls
Någon?

På tåget: "Det kan vara kultur i allting
det kan vara kultur att tjôta!"
Fler än fyra tusen av Leonardos blad
med skrift och teckningar finns kvar
(2/3 lär ha gått förlorade)

Landskapet rycks sönder av tåget.

 

 

 

LOVART
89-10-09

 

Bråttomliv
tills skinnet skrumpnar
tjäna, köpa och sälja
tjäna igen, köpa igen 
och sedan dö!

 

 

 

INTERN LYXFÄKTNING

89-10-10

 


Försvar för ett "osolidariskt"
beteende:

Var finns den utbildare i Sverige som saknar
tak över huvudet
kläder på kroppen och mat i magen?
Var finns den utbildare i Sverige
som inte omfattas av demokratins
fri- och rättigheter
som inte har möjlighet
att hjälpa andra i sämre omständigheter
och som inte kan delta i kampen
mot ödeläggelsen av våra gemensamma livsbetingelser?

Visa mig den utbildare i Sverige
som saknar detta
och jag skall helhjärtat stödja
henne eller honom
i kampen för ett värdigare liv!
                                                
Men visa mig INTE den utbildare
som bara lever för det egna privata
och äckligt pösiga
Gör inte det!

 

 

 

NOTERAT

89-10-11

 

Den ilskna kråkan
kraxar i motvind
Vad är det frågan om?

Våra östra grannländer
lyfter oket av sig som om
de bara burit vattnet
från källan och hem

Välkomna att tänka och tycka
besluta och förändra!
Välkomna till en värld
att rädda!

 

 

 

STJÄRNFALL

89-10-12

 


En skara otillåtna idéer
känslohajar
plöjer sig fram genom
hjärnans ordnade korridorer
hugger med yxor
i väggar och dörrar
och i centrala beslutsrummet
trycker de upp den
räddhågsne tankeledaren
i taket

Därefter gäller helt andra
förordningar
beordrade efter nya förutsättningar
klara som stjärnor
när de faller!
 

 

 

 

KOMMANDOBRYGGAN

89-10-13

 

Fortfarande är det
betongsjälarna
som navigerar  
och som oåtkomliga
driver oss alla i
fördärvet

Priset på deras huvuden
är hela framtiden
allt!

Måtte solen och all kraft
som den skapat på jorden
blända, betvinga
och låta stormen
ta dessa galna kaptener!

 

 

 

TID ÄR

89-10-16

 

Tid håller jag i handen
nederlagen inympade
i ryggmärgen
och framgången som
en oåtkomlig skenande kula
svår att få kontroll över

Tid är mitt liv
några varv på en större klocka
som alltid tycks visa fem i tolv
trots att verkligheten
är en annan och en annan

Tid ger oss varandra
Tid ger dig och dig
och världen
och den gör vi allt
för att klara oss utan
Tid vore inte alls!

 

 

 

INSIDER

89-10-17

 

Din själ är
mycket skrynkligare
än ditt ansikte
Massagen och krämerna
hjälper inte alls
Märker du inte det?

Du har somnat ifrån
din inre verklighet
Den yttre består bara av
prylar och prestige
att ha och kunna köpa
Den inre är däremot ett
sorgligt kapitel

Du kan kalla det fantasi
men det är just där
på insidan
ditt egentliga liv avgörs

Var är strykjärnet?

 

 

 

 

STRIPTEASE

89-10-18

 

Det gula
Jag rumlar fram i ett slags
höstberusning
inför skiftningarna
inför avklädningen

Vad gör lögnen
på den här vackra jorden
där livskraften är allt
och har allt som behövs
Vad gör all denna ryggradlöshet
rädsla feghet ångest
detta roffande hotande förstörande
Vad har allt detta
här att göra?

Duger inte livets skönhet
duger inte livet?

 

 

 

DU IGEN

89-10-18 (2)

 

Svart i synen
som Geirangerfjällen
Och vindslitna kläder
Ett hoptråcklat inre
Hopplösheten som
kväkande grodor ur käften

Guldglitter i namnet
men svart rätt igenom
och falskheten
som en ormgrop i hjärtat

Bara skylten får mig
att kräkas!

 

 

 

VEM ANNARS

89-10-18 (3)

 

Vem är egentligen
VÄRSTINGEN?
Är det Christer Pettersson...
var det Chessman eller Che
markis de Sade...Godot eller
rent av Mao...var det Adolf
var det Benito
kanske Sadat
men självklart var det Khomeini
Vem annars?
Men inte

Värstingen är förmodligen
du själv
du själv
du själv!

 

 

 

FÄRGEN

89-10-19 (1)

 

På avstånd har vi sett att vår jord
är blåtonad och omges av ett skimmer
ett töcken
På närmare håll borde den vara
men i praktiken och politiken
är den röd eller skär blå eller brun
beroende på var man befinner sig
och vems ögon man bär
Den röda färgen krackelerar
spricker upp och skära gråa
blåa toner träder fram
Lika häpna står vi inför detta
som inför den bruna färgens upplösning
för något decennium sedan

Förhållanden ändras liksom förutsättningarna för livet på jorden
Nyanser skiftar men skuggan
det svarta tomma döda breder ut sig allt mer
och alla färger utom en
bär detta pris i pigmenten
detta dödens mörker

Det är bara en färg
som blivit symbolen för allas vår framtid  
Om den så aldrig blir annat än ett hopp
och en dröm om mänsklighetens
djurens naturens överlevnad

Den färgen är den
GRÖNA!

 

 

 

LIVSLJUSET

89-10-19

 

Ge mig mörkret kring ditt liv
svärtan på din nästipp
Jag kan ta skräpet och gräva
ned det i komposten
det är inte alls svårt
Där i den fantastiska
förvandlingsprocessen
blir döendet liv
mörkret ljus
          
Var inte generad
De flesta av oss är
halv- eller släpskuggor
om vi inte istället bländats blinda
eller skenat galna
Genera dig inte
Livsljuset räcker
åt oss alla!

 

 

 

KOMMA OCH GÅ

89-10-20

 

Döende maskar på asfalten
Stänk runt skorna
Våta gula löv och röda
Den där mannen som plockar gräs
varje morgon när han är ute
med sin gamla labrador
måste ha en kanin hemma

Den där kvinnan
som tar sin bruna bil varje morgon
blir allt tjockare
och hennes tolvåring med sin montainbike
blir allt tjockare
han också

Vem har en tanke till övers
för de stackars maskarna
Ur jorden för att inte kvävas
Ut på asfalten
för att dränkas

Den där svartrocken
som varje morgon
med skyndande steg
tar sig över krönet

 

 

 

PARADISET
89-10-23

 

Jag kan ställa mig tätt intill poeten
låna musikerns skjorta
och byta byxor med målaren
Det kan jag...

Poeten hukar sig ned
ritar i sanden med tummen
Det är inte ord
det handlar om längre

Musikern spelar som om ljudet
höll på att förintas
och målaren har gått i
källaren och mörkret

Poeten fortsätter att planlöst
forma cirklar och ellipser
meningslösa uttryck

Jag lutar mig inte mot någon
Inuti alltihop finns ändå paradiset
Jag lutar mig mot ett ruttet broräcke
över åbädden som nästan helt torkat ut
medan solen står som en livsvaktare
rödglödgad och mäktig
precis där tanken börjar
och slutar

 

 

 

POSTMODERNT

89-10-24

 

Den roffande frossarklassen
(vårt samhälle)
folket i den sk arbetsföra åldern
som tär på allt ändligt
som struntar i förnybarheten
som skall äga
ha och nyttja
har inte ens tid att leva

Barnen som bara tycks vara i vägen
och som vi låter dö som flugor
(40000 om dagen!)
undrar med rätta
vad de egentligen är till för

De gamla är inte heller
med i ruljangsen
De är vid sidan av
sjuka döende bortglömda
De är folket som ingen hör
De har definitivt
hamnat utanför

Borde inte alla ha rätt till livet
innan det är dags
för döden?

  

 

                          

MUMMELBOCK
89-10-24 (2)

 

Enkla dumma
konferensbockar
sitter halvsovande
runt maktbordet

Vill bestämma
eller åtminstone låtsas
fetmagade
De bestämmer kanske
ingenting alls
men sitter där ändå

Är bara med
för pengarnas skull
och för att synas
och märkas lite grand

Mummel mummel
eller sa någon något?
Svenska flaggan
har slagit knut på sig själv
i vinden
Låt oss gäspa tillsammans
Låt oss - tja
Skit samma!

 

 

 

PLÖTSLIGHETEN

89-10-25

 

Plötsligt
utan förvarning
medan hösten långsamt gulnar
och kommunikationstabellerna
duger att läsas och posten sorteras
så ligger du där
i ambulansen
på väg mot akuten

Plötsligt
är inte allt som det ska
Plötsligt är allt
något helt annat
Och det gäller livet

Medan jag står där och blinkar
återvänder du
till det vanliga livet
Bussen håller tiden
Det plötsliga är snart glömt
och med en kraftig vind
faller bladen som yrsnö
från träden

 

 

 

 

SKIT OCH KAPRIFOL

89-10-26

 

Hur gärna vill inte all denna ilska
ut ur bröstet
ut ur det hårdbultande hjärtat

Asfalten kokar under fötterna
och det blåser små farliga giftpilar
genom kroppen

Ge mig en frist
i en avsides lund
där jag inget hör eller ser
men doftar äkta
vildkaprifol

Låt mig slippa
bara för en tid
dessa dumbommars
dårskap och idioti

Politik borde vara klokskap
Politik borde vara vårt
samlade förnuft
inte skiten i stian!

 

 

 

TRÖSKEL

89-10-27

 

Rosa slöjor
runt morgonstaden
Rönnbären hänger i mängder
som lysande godisklasar
på grenar utan blad

Kylan gör sig påmind
med frostig smekning
över ögonlocken
Efter en irriterad och 
uthållig vresighet ligger
havet åter lugnt
Bjuder på spegling

Hösten lämnar över
men vintern står avvaktande
och tvärs jagar vandraren
med sin ryggsäck
och långa svarta rock
rätt igenom skönheten

Skatorna röjer i rabatterna
medan kråkorna högt uppe i träden
har viktigt att förmedla
med sina stolta bröst
och skränande strupar

 

 

 

MÖRKERPLÖJARE 

 89-10-30

 

Jag plöjer min kropp
genom mörkret
med blod och kött 
och ibland känns det
som om jag lämnat dig
bakefter
ibland som om du
redan stod där framme
i gläntan och väntade

Det här måste vi igenom
Vi är alla ensamma mörkerplöjare
en hop envetna
som ett lämmeltåg

Vi tror oss veta varifrån
men inte varthän
bara att vi måste

Vi är känsliga som
fladdermöss i mörkret
Vi kan navigera och
vi har inbyggda kompasser
Säg inget annat
eller att jag kommer att
snubbla av förtvivlan
ge upp efter nästa ord

 

 

 

 BÖN 

89-10-30

 

Jag skulle vilja hälsa
GLÄDJEN välkommen
som en vän jag kan lita på
- inte som en okänd
som utan förvarning dyker upp
bakom ryggen
sluter mig i hela sin famn
för att sedan försvinna
lika plötsligt

Slå Dig ned!
Här finns det verkligen rum för Dig!
Jag skall hålla Dig sällskap
så länge Du vill i evighet
Amen!

Du är vacker och gåtfull
som en blomma
Men Din mor
Tristessen är ful som en padda
och Din broder Sorg och hemsk...
Ta kusin Gemenskap med Dig hit
här finns många som längtar:
Ensam Bortom Liten Glömd Nere
Ledsen Skrämd Rädd och alla andra
bland de Dina
Du vet

 

 

 

  GRUS  

89-10-31

 

Ge mig en paus
ge mig rast från det här!
Ge mig tid istället
tid till att utforska
varför hur när var vem vad
och om!

Min tid liksom din
är kort och lätt räknad
Jag tror mig inte kapabel
 att förstå hur det hela    
 hänger ihop eller inte hänger ihop
 Men jag vill gärna lätta
 på förlåten titta in
 skaffa mig kunskap och insikt
 Efteråt skall jag berätta
 vad jag sett och hört

 Karusellen har gjort mig yr
 Jag vill av!
Jag måste av  från snurrandet
 Om jag hoppar och överlever
 skall jag vräka grus i maskinen

Jag lovar vid den tid
jag har kvar

 

 

 

TILLFÄLLE
89-10-31

 

Du håller handen still
i min
Jag smakar doften av
din hud
ser kärlek i ditt öga
och känner
hur ditt hjärta
omsluter det jag kallar
min själ

SOM SOLEN
89-11-01

 

Barnen vet så mycket mer
Hur vi än vrider och vänder på oss
står dom där med tveklösa ögon
som ser rätt igenom
som dömer oss
hårt och ned på knä
med sorgsna ögon som ser vår feghet
men inte förlåter

Barnen spelar barn för oss vuxna
för att vi inte klarar av
att vara vuxna
och för att dom inte vill skrämmas
eller göra oss förlägna

Barnen vet så mycket mer
hela tiden

"Men skall barn inte få vara barn?"

Först måste vi vuxna
bestämma oss för att vara vuxna
riktigt vuxna
med allt det ansvar barnen har rätt
att kräva av oss

 

 

 


FRÅGETECKEN
89-11-02

 

Vi kör runt i våra avgaslådor
som en skock får
drabbad av vargskräck eller
någon sorts epidemi

Vi förgiftar medvetet oss själva
och varandra
som om vi vore dårar allihop
Vi står som utropstecken
utan mening
Vi står som stora frågetecken
med alla världens frågor
framför

Ett litet barn sträcker ut
sin hand i gatan...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

JUODIVYJ
89-11-02 (2)

 

Då kommer han
dansande ur grottan
full av dårskap
med solen i ögonen
vinden i håret
historien i ryggen
och med hela livet
för fötterna

Fylld av vishet och tokskap
satt åt sidan
undangömd

Nu äntligen
rätt ut bland folket
på häl och tå
i virvlande dans
som en storm
genom själ och hjärta
Som ett eko
från alltid

 

 

 

 

 

SPEJAREN
89-11-03

 

Skymd av din egen kropp
dold i skuggan
försöker du lista ut vad
livet handlar om

I ljuset blir du bländad
och blind som i mörkret
Du ser ingenting

Du förflyttar dig fram och tillbaka
En fågel bryter horisonten
ropar i ditt öra
Du säger nej
du säger ja
och upptäcker att du är helt ensam

Du läser i alla böcker
Du väntar t.o.m. på att
Völvans spådom skall gå i uppfyllelse
Du fräser åt hundstackarn
och famlar i det tomma

I skuggan är du skymd
och livet förblir en aning
Du kisar för helhetens skull
men ser varken den eller detaljerna
Du ser ingenting men du
ser ingenting men
du ser

 

 

DRÖMTID
89-11-06

 

Om jag bara fick tag i drömmen
så att jag kunde veckla ut den
framför mig
se hur detaljerna hängde ihop
Då kunde jag förklara allt för dig
och du skulle förstå

Till dess
får vi glo varandra i ögonen
och hoppas att livet ändå
är på vår sida
Precis som vanligt alltså
diffust och drömlikt

 

  

 ÄR DU BEREDD?

89-11-06 (2)

 

Är du beredd att avstå din materiella välfärd
halva lönen bilen båten semesterresan
nya möbler nya kläder
allt nytt tingel-tangel du drömmer om att
få omge dig med?
Är du beredd att avstå från detta
för att ett okänt antal mänskor på andra sidan jorden skall få överleva
för att regnskogarna skall räddas
för att ökenspridningen skall stoppas
för att ge flyktingar fristad
för att hindra förgiftningen
av hav och grundvatten
för att reparera vad som går
att reparera av ozonskiktet
för att motverka växthuseffekten
för att hindra all övrig miljöförstöring
för att göra det möjligt för dina barn
och deras barn att överleva
för att det överhuvudtaget skall
finnas en framtid?   
Är du beredd av att avstå
eller betyder ditt materiella liv
din personliga bekvämlighet
den falska lyxen så mycket
att du avstår från ansvaret för framtiden?

TÄNK EFTER VARIFRÅN DU FICK LIVET OCH VAD DU FAKTISKT LÅNAT
AV FRAMTIDENS BARN
TÄNK EFTER!

 

 

ANLEDNING 
89-11-07

 

Halvkvävda lungor
som kämpar
för att få luft
på gränsen till total
uppgivenhet

Strupar som viskar
när de vrålar
läppar i trasor

Ögon som öknar
fast de gråter

Öron som för länge sedan
slutat höra

Hjärtan som krupit ihop
som i en avskedsgest

Hjärnor som slutat tänka
men ändå längst
inne i det djupaste
när ett hopp
stort
som en atom

 

 

 

     FEM MINUTER    
89-11-08

 

Magens omkringliggande
muskler
ligger som vridna
bladfjädrar
spända och låsta
medan magen själv
är som migrän
eller brännskada

Det är svårt att trivas
med en sådan tank
ett sådant maskineri

Fläsket är ditlagd
isolering
och skinnet trätt
som en sliten presenning
runt om och över

 

 

 NOVEMBER

89-11-09

 

De kala träden är
vägg tillräcklig för
den mörka morgonskepnaden
vars gående skugga är kastad
av en jättelyktas starka
strålar

En enkel reflex
och en stavlampa
räcker för att se
och för att synas
på vägen

 

 

  


DANS PÅ MUREN
89-11-10..11..12

 


Råkallt någonstans  i brösthöjd
och hela kroppen fryser

Ur Europas asfalt spränger blommor upp

Mållösa ser en hel värld hur detta gråa
livlösa territorium öster om taggtråden
fylls med färgprakt
hur betongen rämnar av kärlek
och hur frihetslängtan blir en flodvåg
som inte går att hejda

Generade vakter
osäkra soldater under hjälmstålet
poliser som lagt ifrån sig sina batonger
och med avvaktande leende visar vägen
ut ur labyrinten

Flodvågen river allt med sig
strukturer raseras
idéer och politiken pulveriseras

En ensam partitjänsteman
bakom sitt tomma skrivbord
river mjäll ur håret
och skriker till sin egen spegelbild
på den släckta TV-skärmen

Han fattar ingenting
Och hela Europa jublar!

 

 

OFATTBART
89-11-13

 

Utmed horisonten i öster
ligger en avvaktande molnfiguration
som ett fruset begravningsfölje

Västerut ruvar en leende fullmåne
i skira slöjor
och med förseglade läppar

Mellan måne och sol ropar
folket ut sin glädje  

Ur miljoner strupar
Mellan betong och betong
och genom
Mellan asfalt och tegel
över gränserna 
Mellan öga och öga
väller en ohejdbar längtan
efter kärlek och frihet
Och frihet!

 

KANSKE
89-11-14

 

Kanske
om vi låtsas
om vi inte till varje pris
måste veta varje detalj
i dramat
om vi låter det hela bero

Kanske
om vi har kurage
om vi avstår från grävandet
kritiserandet
att vrida varje droppe ur trasan
kanske om vi blundar
med ena ögat
lyssnar bara med ena örat

Kanske
om vi vägrar hindra
om vi helt enkelt låter
livet självt
bestämma utvecklingen

 

 

 

HUNDLIV
89-11-15

 

Istället för det dagliga
tramset och evinnerliga
gyttjetrampet
vill jag bära omkring på
skor i huset
vifta på svansen
ha en näsa för alla dofter
få maten serverad och sova
nästan jämt

Skälla någon gång   
av överraskning eller upphetsning
vara till lags
bli klappad och ompysslad
bli älskad
och få tänka och tycka
vad jag vill
utan att någon kräver
att jag säger det högt

Bara vifta lite på svansen
då och då

Och äta äppleskrottar

 

 

 

 

POLITIKERN
89-11-16

 

Alla dessa lögner
enorma och smulsmå
huller om pladder
Sanningen finns alltid
någon annanstans:
i fickan bakom örat i telefonen
under kudden
Hemma hos mamma!

"Om jag skall vara riktigt
riktigt ärlig"
är ett kännetecknande uttryck
för hopen lögnare
deras signum
Och det underliga är
att de förmodligen aldrig reflekterat
över vad meningen betyder

Hur står man ut
när strålkastarna släckts
och man blir sittande där
ensam
med all skit man sagt?
Och gjort?

Hur står man ut med ett liv
där lögn har fått värde av sanning?
Hur står man ut
med självföraktet?


SÅ VAR DET
89-11-17

Hon kom in i den lilla lanthandeln
med korg och portmonnä
Hon tvekade ett ögonblick
två ögonblick
sedan la hon sitt hjärta på disken
och gick därifrån

 

 

 

 

 Vitögat

89-11-20

 

Ur betongen reser sig
det ena förslavade folket
efter det andra
nation efter nation

Lysande modiga ögon
Stolta ögon
Ögon som saknar rädsla
men strålar av visshet

Hundratusentals människor
samlas på torget i Prag
Militären backar
och tjeckisk TV sänder
till mångas förvåning
Regeringen stänger in sig
Folket kräver
Och nu kommer det att hända
det som alla så länge väntat på

Här rätas ryggar!

 

 

 

 

 

 

ÅBY 2:4
89-11-21

 

Har du också funnit
ditt Paradis
lite vid sidan om stöveln
mellan grepen och hjärnan
runt telefonstolpen
i gläntan
bland leenden som inte finns
men som ändå är där?

Har du också funnit det korn
av glädjeglöd som har kraft
att spränga sorgen och fördriva ledan
skyffla döden som gyttja ur diket?

Har du också förundrat dig över
allt det fantastiska
som detta liv bjuder dig på
om du vill ha?

Är det sant
så får torpets tegel gärna
rasa i backen av ålder och fnatt
Jag kan lägga allt på plats igen
för varenda millimeter
av livet just nu
är min!

 

 

 

ETT HEM
89-11-22

 

Summan av allt heligt
är en sten ett träd
en flod ett hav
en värld eller ett
universum
ett hem!

Har du något
du kan kalla hem
då har du allt
Resten är bara kryddor
och små nyanser

Ett sandkorn
en vindil regnet ljuset
är delar och summa
av samma idé

Vill du också hem?
Dit
där du redan är?

 

 

 

 

 Dömda

89-11-23

 

Domedag javisst
en domtid
det är just vad det är
Och nu skulle jag hellre
vilja vara en dum labrador
eller ett gammalt brunt fotografi
i en sekretär på vinden

Hur skall det gå för
alla dessa avgrundens människor
med hatsjuka ögon
bölande framför skranket 
med ångern som en bult
genom själen?

Naturen har stämt oss allihop
inför universums domstol
de universella lagarnas rätt
Vi vrider oss av skuld och skam
eller bara blygs rätt över
Skyldiga!

Domedagen är här
Må rättvisan bli skipad
om så med dunder och brak
Jag är ett löv

 

 

 

PEST
89-11-24

 

Det nya samhället
som Makten vill att vi
skall vara stolta över
är ett böld- och tumörsamhälle
en sjukdom

Pesten har förföljt människan
genom alla tider
även efter att hon gjort sig kvitt den
och så kommer det tydligen att förbli

I det nya samhället
står den påklädda människan naken
och den nakna människan
skinnflådd
Båda lika nära döden och fjärran livet

Det nya samhället
är ett system som enbart har
till uppgift att förstöra sig själv
för att bereda plats åt det ursprungliga
det ekologiska

Vad gäller riktningar
framåt eller bakåt
har de flesta
på grund av vinden 
vänt sig åt fel håll!
 
 
 

 

KNÄPPSKALLE
89-11-24 (2)

 

Vill du se hur jag flyger
som en knäppskalle med förmåga
att lyfta sig själv i håret
seglar högt över och långt bort
om jag vill

Jag måste få vind under själen
stiga genom luftlagren
och nå de höjder
som vi människor
för länge sedan mutat in

Här ser du en knäppskalle
som drömmer om att kunna lyfta
minst två decimeter från marken
och känna det som mil

Drömmar är guld och diamanter
Drömmar ger oss kraft
att gripa hårt om rodret
och se genom
och bortom dimman

 

 

 

 VÄCKNING

89-11-27

 

Med ljusstrålen från
ryggsäckslampan
väckte jag hundratals
kråkor och kajor ur
de mörka trädtopparna
I ett bedövande larm
bildade de flaxande
svarta moln
över mitt huvud

 

 

 

BESTULEN
89-11-28

 

Snålblåst
i ögon
på läppar

Elakhet
Girighet

Var finns den värmen
glädjen
och generositeten
som vi alla
utrustats med?

Vem stal vänskapen?

Vänd dig om!
Göm dig!
Du är bestulen!

 

 

 

VACLAVPLATSEN W48

89-11-29

 

Ur den tjeckoslovakiska svärtan
från prång
undanskuffningar
förvisningar
förseglingar
ur det tysta mörkret
träder dom fram
kisande i strålkastarljuset
inför ett jublande folkhav
bländade av frihet
uppburna av folkets
samlade längtan
en glädjens otroliga händelse

Havel och Dubcek!

 

 

 

 

 

 

 

ANSVARET

89-11-30

 

När kaos råder
för att du vill för mycket
på en och samma gång
och inte lyckas
få någonting gjort
arbeta vidare
tumla som en stjärna
i universum
låt livet storma
blunda eller spana
men arbeta vidare
vidare

Plötsligt
reser du dig bara upp
ur gyttjan
som det mest självklara
sköljer av dig
och dansar sedan iväg 
lätt som luft och ren som en gud
på de rödaste
av alla världens
rosor

 

 

 

 TÄNK BARA

89-12-01

 

Lunsiga och fula
ovanligt korkade
inkrökta
rädda och fega
bombade dumhuvuden

Karriärsugna kålrötter
eller uppblåsta paddor
Ja inte vet jag?
Men sådana är dom
du vet vilka

 

 

 

 

 

 

 STRIKE-DDR!

89-12-04

 

De röda
nymålade käglorna
rasar allihop
för det obevekliga klotet

En del slängs direkt
i elden
andra packas i förrådet

Krenz!
Politbyrån!
Centralkommittén!

 

 

        

 TÅGTIDER

89-12-04 (2)

 

Din tid är just nu
och tåget går
Är du med eller
blev du kvar
på perrongen?

Tiden är alltid
precis och just nu
Då och sedan
är tiden utanför
Alltid!

Och tåget går
tåget går
och här sitter vi
Ibland vinkar vi åt
någon vi passerar
och rätt som det är
möter vi ett annat tåg
som går i motsatt
riktning

Ibland tycks tiden
ändå vara något annat
än tid
och vi lär
få leva med det

 

 

 

KVÄLLSBÖN
89-12-05

 

Luta ryggen mot universum
om du kan
Gräv ett hål till Kina
men akta dig för glöden
på vägen dit

Snubbla inte över
morgondagen
och kapa inte trossen till
gårdagens förvirring

Älska din Nästas Nästa
så att du inte må
bli avskydd och lagd
i gödselstacken

Och du
vält för all del inte
skranket
förrän du smakat allt
det bittraste
bittra

Och du
allt är ditt

 

 

 


OFÖRBERETT
89-12-06

 

De stora ögonblicken  
när man fylls
till den yttersta nagelkanten
när händelser ohejdat forsar
genom registreringssystemet
när känselspröten vibrerar
och andningen är lätt
sikten klar
ja då är man
 i livet

 

 

  

INTE LÅNGT DÄRIFRÅN
89-12-07

 

En tolvårig contrassoldat med utstående öron
Han skall bekämpa sandinisterna
säger han
och flackar med sina längtans ögon

I Etiopien är en naken
blåsvart herde
beredd (han ler i mjugg) att
utan prut och med upphöjd stolthet
sticka spjutet i första bästa pansarvagn

Rebellerna i Manilla klättrar
ut och in i lyxhotellen
Regeringens soldater skjuter
Rebellerna skjuter
Döden hoppar jämfota
mellan rabatterna

I Östtyskland tar f.d. kommunister
handen från munnen och sjunger
först dämpat
sedan allt högre
"Deutschland Deutschland über alles..."
och många känner krampen i bröstet

Inte långt därifrån skramlar de tjeckoslovakiska nyckelknipporna

Och inte långt därifrån
håller många andan

 

 

 

LYCKLIG
89-12-07

 

Vi ligger vid sidan av varandra
Din hand mjukt i min
Min hand mjukt i din
Lugnet tystnaden
Långsamma vågor
in i sömnen
Vi segelflyger
på en enkel känsla
av lycka

Att sedan vakna
som en orörd berghäll
               i morgonens första               
  blänk från solen

 

 

 

 PÅ TRÖSKELN

89-12-08

 

Det är den sjungande tystnaden
som fyller vårt inre
kraften som håller livets
alla oväsen på behörigt avstånd

Orden är bara spår eller
svaga avtryck av den glädje
vi har fått inom oss
du och jag

Aldrig får vi kanske
den förklarad
hur vi än
försöker
Nej
aldrig så som Smärtan
den brännande iskristallen
klar som en svetslåga
aldrig så
Men aningar bär vi på
hur än orden faller
aningar
tunga som berg
lätta som luft
aningar självklara
som bara livet

Själv står jag nu på tröskeln
i den halvöppna dörren
och vinkar med tårna

 

 

 

IGÅR/IMORGON
89-12-11

 

Från en dag till en annan
står Tjeckoslovakien
utan en enda blodsdroppe spilld
med en icke-kommunistisk
regering!

Nyckelknipporna har skramlat
Nyckelknipporna
har skrämt betongfolket
som nu slåss om
att få göra avbön
få förlåtelse

Folket har inte glömt 1968
och folket gör vad
de vill

Det är en våg som är
så stark
så ofattbart mäktig
överlägsen allt stål
och all makt i världen
Nu rullar den vidare

 

 

 

DU TOKSTOLLE
89-12-12

 

Du tar kliv in i framtiden
utan att vara medveten om det

Du befinner dig mansåldrar före
och ingen tar dig på allvar

Tokstollar har man låtit vara
för när sanningen upptäcks
är alla döda och begravda

Framtiden väcker tokstollarna
åter till liv och de lever länge
ett slags andra liv

Samtiden är alltid
gammal och tung historia
medan tokstollarna
DU
där framme
runt hörnet

 

 

  

 MEDDELANDE

89-12-13

 

På uppdrag
för de svältande barnens
skull
på gränsen
mellan Etiopien och Sudan

Med sitt spretiga hår
sina stora seende ögon
sin vilja
och sitt patos
sitt allvar
sin förmåga och orädsla
sitt förstånd

Sprängd till döds
av en landmina nu igår
Lars Bondestam
  Lysekil

 

 

 

HELLJUS

89-12-14


Vissa händelser är som yrsnö
de är för komplicerade
fulla av oåtkomliga detaljer
som en flimmervägg
sticker i ögonen
och som blir helt omöjlig att
betrakta med helljuset på

Vissa händelser passerar man
förbi som om man satt i en bil
och färdades fram i mörkret

Vissa händelser har
egentligen inte hänt
trots att de faktiskt hände

 

 

 

 

 ANTINGEN ELLER

89-12-20

 

Hur gärna skulle du inte
vilja sälla dig till kören om att slutet är gott
allting gott

Men lyssnar du noga
så hör du disharmonin i körens stämmor
förljugna förfalskade toner

Och hur skall du då med bevarad moral
kunna stämma in

Sanningen har ett ont slut
på det här decenniet
ett fruktansvärt slut för överlevandet
Nu lämnar vi skövlingens decennium
ett kalhygge genom alla nivåer

Ändå blixtrar ljuset till som en reflex av hopp
Europas folk reser sig upp
Diktatorer och påvar i olika skepnader
sätter sig ljudlöst och skamset

En liten gnistrande kristall
i det stora roffarmörkret
hoppet om att äntligen och till sist
det mänskliga förnuftet blir avgörande
när valet bara handlar om
antingen eller

 

 


LARS
89-12-30

 

Storstilat skall det vara
en riktig fest
glädje och sång
gemenskap och allt som hör
en sann begravning till

Vi tar finkläderna på för din skull
även om du säkert
struntar i hur vi är klädda
Vi vill hedra dig och ditt liv
Vi vill på det här sättet visa varandra
att vi är tacksamma över att ha
fått lära känna dig

Själv är du bortom och långt ifrån
ändå så nära och inombords
hos många av oss

Låt oss festa din fest
såsom du själv skulle velat ha det
grandiost och enkelt som bara livet självt

Minan tog ditt liv
Vem visste att det skulle bli du?
Vems hand placerade döden just där?
Vems ansvar?

Du okände ansvariga människa långt därborta
inte var det väl människovännen Lars Bondestam
du var ute efter?

Du förstörare
du skall veta att vi saknar och sörjer
vår vän som du tog livet av!
Vi håller avskedsfest för honom nu och du
mördandet avskyr vi mångfalt mer än allt annat
vem det än är och vilket syfte det än tjänar!  

Skål på dig Bondestam
du Rese av förnuft och urkraft
Här har du din fest! SKÅL!  

 

 

 

SKULD
90-01-10

 

Två dina händer
dina fötter ditt ansikte
din kropp
marken du står på
människorna som omger dig
naturen
ja två hela din värld  

Det är vad som återstår
efter att mörkret ätit sig
genom oss

Skulden är allas
och det gäller livsvillkoren

Vi tvår våra händer
vi tvår våra fötter
våra ansikten våra kroppar
marken vi står på
människorna som omger oss
ja vi tvår hela världen
och ändå

Det känns lika hopplöst
hur vi än vänder oss i vinden
Giftet hejdas inte av uppfällda kragar
eller tillfälliga väderprognoser

Skulden förblir den
vi tvår oss inför

 

 

 

PÅ GLÄNT
90-01-11

 

Dörren öppnades 

till det nya decenniet
och där står vitt och svart
rikt och fattigt
fult och vackert
en omgivning så eländigt hemsk
så farlig så förstörd
så outsäglig och skön

De andliga trashankarnas tidevarv
är inlett och naturens svar
på människans våldtäkt
blir den mest fruktansvärda
bakåtspark mänskligheten
någonsin upplevt

Dörren öppnades också
till den enda möjligheten
att rädda framtiden

1900-talets sista decennium
blir den avgörande stridens
och mörkersjälarna skall ut i ljuset!

Håll ut ni små sköra och oskyldiga
er tid kommer också
och då är ni beväpnade
med alla misstags klokskap
och med ögon som
inte blundar!  

 

 

 

LARS BONDESTAM  
90-01-15

 

Så låg Du där inpackad i kistan
upplyst av en nedgående sol
genom träsalongens färgade rutor
Hundratals var vi som grät

Odlaren fåraherden orättvisans förbannare
kamraten författaren
och hjälten av Eritrea

Du fick en stor mans hyllning
för Du var gränslösheten
hoppet styrkan
och kärleken

Frihetssångerna fick våra hjärtan att växa
våra nävar att knytas
Musiken lyfte oss högt över alla hinder
och Dina vänners minnesord skar djupt
i våra själars bark
Hundratals var vi som grät

Så låg Du där i mörkret innanför
och bortom
offer för meningslösheten
och det var det finaste
det vackraste

Eva tog tag i ett av kisthandtagen
och bar Dig ut i kvällen
Då brast våra bottnar

 

 

 

ÖVERGÅNG
 90-01-16

 

Maktstrukturer under uppluckring
personer som skenar och störtade gudar
krälande själva i den sörja som de tidigare
   slängt sina offer

Renande revolutioner där blod kostar blod
och Pariskommunen återuppstår i nya
skepnader med nya symboler
men lika definitiv hängiven
kraftfull och galen

För frihetskampen är galen
självklar och som livet
med döden ristad i pannan

Ur denna framvällande människokraft
föds vid slutet av kampen
nya strukturer

Stelnande härdande krackelerande
av ålderskrämpor   
uppluckring sönderfall eruptioner   
blod som lava
lava som aldrig och

Ge mig din kämpande hand
och du skall få mitt hjärta
Hela!



 

GLIMT
90-01-17

 

Somligt förfars under tiden
vi funderar över
hur vi skall hantera det  

Somligt kan vara viktigt

Annat som vi lyckas övermanna
kontrollera och forma om
till oigenkännlighet
har kanske ingen betydelse alls
efteråt

Somligt kan var viktigare
än nästan allt annat

Somligt är det
vi bittert ångrar
och aldrig glömmer

Somligt är just det
vi gråter över nu
och nu

 

 

 


MÖTE I MÖRKER
90-01-18

 

Promenadörens hökögon
sveper som strålljus
genom det stormiga
morgonmörkret

Skrämma kajor kan
vem som helst
och trampa den svagare
under klacken
Men kan du
gräva upp dig själv
helt och hållet
innan du låter dig
för gott begravas
              
Även hökögon kan tåras
över tillståndet
runt om och inuti

Spatseristen passerar 
skrattande
men låter tårarna flyga
och håller hatten
på plats i vindkasten
                         
Promenadören vänder
sig om
flera gånger

 

 

 


URET
90-01-22

 

Vi kommer att mötas
kanske tusen gånger igen
Varje gång
lika frågande 
förvånade och tveksamma
Jaha du är
och jag går runt i cirkel
som en klockvisare

Möts vi klockan tolv
klockan tre
klockan sex eller
klockan nio?

Möts vi på vinden
eller i källaren?

Ibland känns det
som om jag snurrar åt
båda hållen samtidigt

Var möts vi då? 
I fallet?

 

 

 

 

BAKU BLÖDER!
90-01-23..24

 

Nu har turen kommit
till själva urmodern i öst
hon som med våld tvingat kvar
de närmaste till sin barm
under årtionden 
Nu sliter de sig lösa
de omyndigförklarade och
grundlurade
spottar och fräser
kräver fullständig
myndighetsförklaring

Nu krymper hon 
urmodern
och kvider
Någon stolthet i sin
falska klädnad
kan hon inte visa
och först naken
är hon och döende

En ny moder
kommer att födas
ur skam och förnedring
Hennes ögon

 

 

ART
90-01-25

 

Den första
tandutdragningen
är som ett hugg
i det jungfruliga
kvicksilverbettet
som en bombkrater
med rätt till Alvedon
som en stympning
i det inre

Där fläktar orden
med ny resonans
och det personliga
har förändrats
tungan halkar ned
och meningar rullar
som tunga klot
blodbestrukna
och smekta
av ömmande
skinnflikar

 

 

 

 

RÄDSLAN
90-02-01

 

Rädslan bär oss fram
genom sörja och osäkerhet
genom sprängd tystnad
och alla småhelveten
rädslan
som givit oss insikt
inte så märkvärdig
men tillräcklig
för att sänka skepp
av glansig likgiltighet

Rädslan ger oss kurage
ibland huvudlöst mod
Framtiden har utsett
oss till barrikadkrängare
och vi kränger stöter
skäller gapar vrålar
och viskar

Rädslan är så stor
och modet är så stort
men faran växer sig
än större än svartare
än närmare och vi
måste hinna före Gud
om du fanns

 

 

 

VÅRVINTER
90-02-05

 

Storm och störtskurar

Fukten har trängt in
överallt
Runt fötterna sprutar
fontäner ur den
dränkta jorden
Och utan förvarning
när det bara är den första
fågelsången som har kraft
att lyfta sinnena en aning
över ytan
sticker solen
några enstaka men starka
strålar i
din nakna nacke
och påminner om
att bortom all blåst
och oväder
väntar det stora
varma och vänliga

 

 

 


MED KIKARE
90-02-06

 

Det snor sig i bröstet
Hjärnvätskan sjuder
Benen går åt fel håll
Synen beslöjas
Hopplöst
Hjärtat omkull

Vem vill ha det så
i Stångemörkret?
Blodigt bökande
rafs och krafs?
Ingen vill ge
den minsta mån
utöver
nödvändigheten

Håll varandra
hårt samman
Bjud hela dig
Och fri mot fri
och kärlek
Bjud ljuset och vi skall
tillsammans
se långt in
i framtiden

 

 

 

STOPP OCH BELÄGG
90-02-07

 

Pepparkakan skall krossas
i munnen och avnjutas i hela
sin pepprighet
gärna på gående fot

Sockerkakan
citron- eller chokladkakorna
skall sättas i halsen
när en dokumentär
om kontaminerade barn i Brasilien
visas på TV
eller Ceausescus aids-barn
i Rumänien

Livet skall kunna
uppfattas utan skyddsdräkt

Jag skall gärna baka ett gott bröd åt dig
om du överlever jäsningen
och gräddningen

Jag har kanske själv
upphört med händerna rätt i degen
eller med pepparkakan i vrångstrupen
och ett snubblat hjärta
Livet måste få fortsätta
att uppfattas som liv
inte som något som en gång
faktiskt bara förekom

 

 

 

 

VAD MER
90-02-09

 

Du har allt
det du behöver
för att leva som en prins
Frihet hälsa kunskap
mognad
skaparkraft
och några spridda kronor
i fickan
Vad mer kan du önska?

Inte frisk luft väl?
Eller rent vatten
oskövlad skog
oförgiftad jord
ett levande hav?
Inte en framtid väl
för dina barn
och barnbarn?
Inte det väl?

För då saknar du allt
stackare!

 

 

 


FELET BORTOM
90-02-12

 

Det är fel någonstans
mellan regn och månförmörkelse
mellan ett surrande huvud
och det stora slukande mörkret
Fel är det!

Att inte hinna med
trots prioriteringar
och till synes koncentration
på ett problem i taget
Att inte hinna med
då är det fel någonstans
mellan sula och mössa
mellan ja och nej

Det går an
att huka för kommandon
gömma sig för själssplitter
och komma fram
ur källarlabyrinten när solen

Du duger
i din trasighet
Du duger
så förbannat bra!
Du kan svimma rätt i blänket
och vakna yr och frusen
i veka livet
på en rå svordom

 

 

 

 

ÄR DU MED?
90-02-13..

 

Vill du samarbete
göra upp tala ut vara överens
slå till ge igen trycka ned knuffa bort
ursäkta?

Vill du vara med  
vara med vara med
och vara med?
Vill du satsa livet på gemenskap
eller står du hellre vid sidan av
och drömmer om andra tider
andra trädgårdar
andra mänskor?

Om jag ger dig min hand
tar du den?
Om jag slår till är du beredd
att sträcka fram handen?
Är den värd så mycket krångel
gemenskapen?

Jag vill vara med
jag vill stå i vindögat
och räcka ut mina händer
åt höger och åt vänster
Jag vill stå där i stormen
i solen
och ana allt växande vid
sidan om

 

 

 

LIVSGLÄDJE
90-02-19

 

Det som kändes bergtungt igår
känns fjäderlätt idag
och imorgon är jag kanske färdig
att ta adjö av alltihop för att
vid eftertanke och en stunds spaning
istället prisa denna enastående ynnest  
att få leva

Jag förundras åter och åter igen
över blindheten
över oförmågan att glädjas
åt livet självt
och skäms

Har jag inga smärtor
är jag mer frisk än sjuk
har mat värme gemenskap kärlek
då har jag allt det där
som alla förhandlingar
all kamp och strid handlar om

Då har jag allt det där som vi strävar efter
och jag kan ägna mig åt att leva
acceptera och delta i äventyret
så länge kraften finns

Sedan tar jag med mig äventyret
dit jag skall
nöjd och nyfiken!

 

 

 

BAKLÄNGES VÄG
90-02-20

 

Som att låta filmen
gå baklänges och
se hur den krossade
krukan återställs  
bit för bit
så mirakulöst välgjorda
skärvor exakt anpassade
för att när sista biten
är på plats ge krukan
skenet av att aldrig
ha varit annat än hel

Så har du nog tänkt
när du manövrerat
bland personerna
i din omgivning
och så ser du också ut
att ha lyckats

Det är bara finishen
som fortfarande saknas
att få sprickorna
att smälta samman

 

 

 

LOGGBOK 
1990-02-21

 

Vågorna bryter in över
halvtänkta beslut
sköljer fyller dränker
frilägger små sköra knoppar
och knappt synliga
framtidstecken
Det är storm som gäller
och dess revir är människan
Stiltjen begrov sig själv
strax före väderomslaget

Huka er inte
stormen är här för er skull
och låt flinten blottas
om kalufsen inte har bättre fäste
Låt era frusna ögon tåras
och låt huden svida
Göm er aldrig för politiken
även om det bara tycks vara
hundar och idioter
som bjuder upp till dans
Dra katten i svansen och begär
legitimation

Om motvinden blir starkare
ta varandra i händerna och
luta er än mer mot
Se den i ögat och ploga
med hela den mänskliga
historiens insikt
Låt er aldrig förledas
att tro att människan
i dig och i dig
är förlorad
aldrig!

Vad kommer sedan
när ni slutit era ögon
och jorden öppnat sitt
förnedrade sköte
för framtidens barn
och lagt svaren som palmblad
i deras väg
Vad kommer då?
Då kommer orkanen
Då är det dags för helt
andra dimensioner

Men till dess bryter vågorna in
och tankarna flyger
som maskrosfrön

 

 

 

 

 HÅLLPLATSEN 

1990-02-22

 

Följ mig genom morgonmörkret
på en sandväg ned mot Nordens ark
medan ljuset bryter in från öster
bortom Åbyfjorden

Februari är som en vårmånad
och luften fylls av längtan
och vaknande
Fåglar skär ljudlösa morgonstråk
genom luften
och jag känner århundraden
under mina fötter

Dofter från diken och bäckar
från plöjda åkrar
från gammalskogen och från havet
dofter från alldeles intill
och långt bort

Det gamla säteriet ruvar
tungt på klippan
och de knotiga ekarna
står som frusna vakter
runt om
strategiskt spridda

Följ mig hit ned
där den asfalterade vägen
spränger rakt över
det naturligt sköna
där nutiden blåser ut ett moln
av giftig diesel
och se hägrarnas
förvåning

 

 

 

 

 

 I SKJORTÄRMARNA

1990-02-27

 

Hela vägen mellan från och till
gråtande
för att stormen tvingat
och blommorna krävt

Livsskrattet kan ligga gömt
i en av ytterfickorna
förmodligen i vinterrocken
som blev kvar i garderoben

Verkligheten är mitt Mekano
mina barns Lego
och finns i lådor på vinden
Jag står hellre till knäna
i det leriga diket
med en tung spade i händerna

Sjunger inte som jag borde
och jag talar ett förpuppat språk
Men någonstans innanför skjortan
har jag också en Rimbaud
en Baudelaire eller Paul Andersson

Du som har sett mina tårar
och som själv har gråtit
Stranden är ingens!
En dag sätter vi oss ned
och skrattar åt tårarna
åt alltihop
nakna in i själen

 

 

  

VEM DU
90-03-01..

 

Vem var du som kom
och försvann i slutet
så trasigt sjuk och ensam

Vi sågs då och då
under ett par decennier
och jag följde ditt barn från
växande till vuxen

Du var som stål inuti
svetsad men också
som en tusentaggad rosenbuske
och jag kände aldrig värmen
i din hand

En natt satte du dig
på sängkanten och jag fick frossa
av längtan och rädsla

Jag valde avståndet
det gjorde också du
en ensam skönhet
som vred och vände
på ett antal frågor
och sedan smög
därifrån

 

 

 


MAESTRO
1990-03-07

 

Låt koltrasten skära
sina vackra tonslingor
i luftrummet
mellan örat
och dånande trafik

Se styrkan
i det rena budskapet
kraften
i det stora
och självklara
konstnärskapet

Sången är hänsynslös
fri från tid
och total
Den är fri
och oemotståndlig
livskärlek

 

 

 

 

 VÄDEROMSLAG

1990-03-09

 

Skorna är nya 
men sanden i dem miljoner år
Taggarna på rosbusken slår
och rister mot fönstret
Vinden vrider mot nord-nordväst
och klarare väder väntas
Nakna nätter

Några av våra galna politiker
har helt släppt tömmarna
Andra släpas hängande
med en fot i stigbygeln
och hästarna skenar

Ge mig en enda anledning
att inte vilja fly
detta erbarmliga skådespel
där alla tillsammans
gräver sig allt djupare ned i dyngan
Ge mig en enda anledning som duger
och jag skall sitta på vakt
fäktas och kämpa tills kroppen
förvandlats till aska

Varje ny tanke känns
som en begagnad gammal Volvo
rostig och omöjlig
Varje ny tanke
hamnar fortare än du anar
på skroten

Hur många hästkrafter behövs
Nej det behövs inga
Ser jag våren
genom det skitiga fönstret
är det nog just nu
Och få känna
sanden i skorna

 

 

 

 

URSINNET

90-03-13

 

Ni bjuder oss dårfinkar
att styra
och blindbockar
Ni bjuder oss
en icke-framtid
ett sjukt
och snabbt krympande
äckelperspektiv

Har ni då ingenting lärt
Har inte historien
eller är det så
att maktgalna är desamma
från tid till annan
att makten när samma barn
om och om igen
och att makten är
samma falska moder?

Vem bjuder frid
och framtid
kunskap kraft kärlek
och skapande
Vem bjuder oss livet?

 

 

 

 

VÅRDAGJÄMNING
90-03-20

 

Här väller sommaren in
som en långdans
med blommor och bladsprick
dofter
ljumvind och fågelkvitt
kaskader av färg
vattenblänk
och himlablått

Följ med i rusiga
snurromer med dina
vinterstela
mörkertröga
benknix

Det svarta har vi raderat
och solen sitter mitt i bröstet
             
Långdans för sinnen
som öppnats på vid gavel
för sjungande flöden
och sommargalopp

Pustar ut på en stubbe
med allt det ofattbara
väl planterat under
den svettiga kalufsen

 

          ATT SÄTTA LIVET I HALSEN           
90-03-26

Om ångesten
satt sig som ett tvärställt
fiskben i halsen på dig
lägg dig inte ned
och låtsas att du är döende

Banka dig själv i ryggen
eller dra upp benet
med en fiskekrok!

Alla problem har sina
lösningar
Döden har livet
Livet har döden

Och rädslan har modet!

 

 

                    IDÉER SOM STENAR                      
 90-03-30

Idéer rullar in som stenar
dansar i vinden som dun
tar som solen dagen i besittning
svärmar som mygg
smyger som giftet
in i själen

Det gäller att låta
stenbumlingarna flyga
som silvertärnor
reflekterande den nakna
kraften och skönheten

Högt över all snikenhet
inkrökt unkenhet och falsarier

Det måste ligga djupt rotat
Ingen djävul över min bro!

Låt oss bygga en stolthet
på de fyra solidariteterna
något att besjunga
något att lämna över
till de som har ork
att komma efter
 
 
 
 
                             GYTTJEDELAREN                               
90-04-04
                                               
Tiden släpar efter
bromsar när den istället
skulle dra lasset som en ardenner
lika hårt och envist

Många drömmer
om graciösa fullblod
samtidigt som de i verkligheten
försöker få en halsstarrig åsna
att röra på påkarna

Jag står fortfarande i diket
som en gyttjedelare
förvånad över tidsperspektiven
och människornas missanpassningsförmåga
Jag står här som en påminnelse
om det otidsenliga
i gyttjan

Tiden kanske ändå är brevet
som jag aldrig lyckats
få iväg med posten
 
 
 
 
                            KRAFTVERKSKAMPEN                            
90-04-05

Nu skulle jag vilja
hjälpa dig
nu när du av engagemanget
tvingas gå längst ut på klippan
och stå där ensam
med alla samlade oväder
runt omkring

Men jag är säker på
att du klarar det
Du har ditt eget liv
att ösa ur och det är guld
jämfört med de liemän
du ställs inför
dessa blinda destruktörer
fyllda av ingenting
och girighet

Inom mig känner jag
en sjudande vrede
ett urtidssinne
en kraft som inte
låter sig hejdas
en mänsklig grundvilja
till livet självt

Hotet var då
förr
de kritiska punkterna
har passerats
och framtidens katastrof
är här och ingen annanstans
Nu!

Att överleva
det är vad frågan gäller
fossilsmittan är miljonfalt värre
än allt annat på vår jord
och det är den
vi måste ta itu med
om inte ordet framtid
skall strykas ur
ordlistorna

 

 

                          SCANDINAVIAN STAR                          
90-04-09

Långsamt och försiktigt
arbetar sig rökdykarna in
genom dödens korridorer
i spökfartyget
Scandinavian Star

Bogserad till kaj
slagsida
uppblossande bränder
vattenbegjuten och hålsprängd

Allt förbränt
svart
Människokroppar kramande varandra
Människokroppar med förkolnade meddelanden
i händerna
Människokroppar som blivit kvar
precis innanför dörren ut

Ofattbar tragedi
och förtvivlade anhöriga
medan hundra journalister
och fotografer från
världens alla hörn
gör sitt "jobb"
placerar det obetydliga
lilla Lysekil på världskartan
under ett par dygn

150 döda
kanske 180
kanske ännu fler barn
mödrar

Brandmännen gråter
Nyhetsjägarna klättrar
på varandra som  galna vargar
och folket smyger likt hyenor  
runt kajerna

Snart är allt detta glömt
och nya katastrofer
fyller våra medier
våra öron
våra ögon
våra liv

 

                                   LIEMANNEN                                   
90-04-23

Nu har vi spänt våra krafter
gjort vad vi kunnat
och förlorat
Det är så det fungerar
när liemannen är vår motståndare
blind och döv men inte stum
ännu
och pratar inget annat än skit              
när människorna inte ids protestera
utan sitter lugnt och tittar på
hur lien gör rent

Kalla dem inte dumma
människorna
Kalla dem ingenting

Lien går
så ni vet det
Det är våra barn det gäller
och deras barn
framtiden och livet
Så håll i er!

 
 

                                    KRIS                                    
90-04-25

Jag ger upp om du vill
går till gläntan
och avvaktar det som skall ske

Fåglarna håller mig säkert sällskap
men den huggande värken
blir min egen
tills den klingar av

Man tror
att man har något att vinna
men det man har
är bara att förlora
och det man inte har

Jag låter ensamheten ta över
när alla krux har lagt sig
när du har skenat ut i det tomma
eller funnit det du sökte

Mitt liv är mitt
och jag kommer att leva det
vad du än beslutar

Men vill du slå följe
är du välkommen
igelkott!
                            
 
 
          
     
NEDERLAG
90-04-27

I alla nederlag
finns dolda segrar
och ingen går lottlös ur striden
om bara livet är i behåll

Nederlaget kan vara
så stort och odiskutabelt
att man bara med en enkel handvridning
får bak till fram
mörker till nytt ljus
och förlust till vinst

Tänk på det
när allt rämnar omkring
och du själv faller chanslös

Så länge du har livet
kan du finna glädje i det minsta sandkorn
livsglädje tillräcklig för allt och alla
mäktigt nog att sopa golvet
med världens vånda och ångest
i ditt arma huvud
 
 
 

                                SOM DET ÄR                                 
90-05-03

I rasande fart
genom dygnets timmar
genom hjärtat
minnet
klockslag som dånar
gungfly
insidans blixtljus
skälvande åthävor
bråttomkaos
där den förklarande meningen
är upplöst i atomer
och tankarna hänger på tork
mellan tinningarna
som gamla linnen och kalsonger
och sedan vaknar man upp
mitt i tvärbromsen
och vrålar!

 


 
                                  MAJSOMMAR                                  
90-05-04

Kommer med solen och
springer med solen
Hela kroppen full av sommar
hela kroppen full av livslust

Naturens jättekraftverk
suger och pumpar
utvecklar formar färgar
Miljontals biologiska fenomen
produceras i ett suveränt
och överlägset tempo
mitt framför näsan på dig!

Är det sant?
Ännu ett varv i det biologiska kretsloppet
trots alla våra försök att störa
förstöra och ta död på
Eller ser vi i syne?
Är verkligheten dold av attrapper?
Lurar vi oss själva?

Är du med?
Jag har nästan allt till övers
Med några enkla tåvinkningar
skall jag visa vägen
om så hela världen är en böld
 
 
 

                                  VÅRGLÄDJE                                  
90-05-09

Sågen i höger hand
och stövlarna fulla av bark
En humla stor som ett plommon
stångas i pannan
Trädet skall ned
ruttet rakt igenom
Luft och ljus åt livet
som spirar under ifrån

I vänster hand håller jag minnet
av en gråtande granne
som inte var så pigg
på att låna ut sin jordfräs
men behövde tröst
för en bortgången maka

Avlägsen biltrafik
som en bisvärm parkerad
bakom berget

Spik och hammare
väntar på
att få sätta den nya fågelholken
på plats i lönnen

Jag gör en lov
runt vår doftande ladugårdshörna
Vildkaprifolen uppklättrad
möter med öppna fingrar

 

 

                                 MÅSVINGAR                                  
90-05-18

Fri igen några ögonblick
rentvättad och lätt
som om luften kunde passera
rakt igenom
Och runt den oskyddade halsen
har jag fågelsång
likt ett pärlhalsband

Tyngder av svart
ligger avkrängda i diket
Ínnehållet har redan förvandlats
till bly
anonymt giftigt tungt
inget att minnas
för en själ som har måsvingar
och förmåga att svinga sig
fritt mellan jorden och solen
fri från allt
till allt!

 

 

                                LIVETS LUST                                
90-05-21

I det gröna majparadiset
omsluten av dofter
syrener lupiner forsande färgspel
solgnistor fågelsymfoni
och kaffedoft i dörröppningen

Det går inte att ha
en rationell mening om det här
och det går inte att värdera
eftersom detta är något fundamentalt annat
än vad våra små hjärnor försöker göra det till
Man får bara leva och förundras
medge att njutningen
så som vi lärt oss identifiera den
faktiskt är där
HÄR.

Femtio meter slang i solen
ger varmt vatten över den nakna kroppen
och ormen som man pratar om
håller sig undan     

Ingenting att bry sig om
Då passar Carl Michael bättre
eller möjligen Evert
en klorofyllistisk trio
mot kvällningen

 

 

                              
                        FEMMINUTERS                          
90-05-28

Fem minuter är inte mycket
om man tänker sig förändra hela världen
men till att finna lösningen
tar inte längre tid

Ett uppenbarat ljus i det stora mörkret
räcker för att få insikt   
om kärlekskraften
den mänskliga generositeten
den positiva handlingen
som löser härvan
finner nålen i stacken
och bjuder andra lika mycket
förmåga

Fem minuter räcker till mycket
Hur långt ut i rymden hinner vi tänka oss
hur långt tillbaka i tiden och framåt?

 

 

                      

 

 

                         INGEN MÅSTE ALLS                           
90-06-01

Måste vi inte jämt försöka
måste vi inte jämt överse begångna misstag
måste vi inte jämt börja om?

Detta kaos där vi MÅSTE för att inte kvävas
där vi lever för att vi är födda
och där vi dör för att vi har levt
och det måste vi för att vi
MÅSTE

Ibland snor sig tankarna
som spagetti och det är svårt
att hålla reda på trådarna
Det blir ett slags klibbig väv
som glider ned i halsen
eller faller skvättande i golvet
till glädje för den aldrig mätta
hunden

Som sagt måste vi inte jämt försöka
förklara det som
varken behöver eller låter sig förklaras
Måste vi inte jämt
hamna i återvändsgränder?
Löjligt alltid eller vadå?

 

 

                                 AVSKEDSTID                                  
90-06-08

Händerna om varandra
handflatorna mot varandra
fingrarna flätade i varandra

Ögonen rakt fram
parallellt med varandra
mot framförtiden
den konturlösa förhoppningen

Läpparna strama
fortfarande fuktade
av den plötsliga kyssen

Vem sa att just ni två?

 

 

                        GENOM HÖSTEN                         
90-08-22

Ljungens blåvioletta blomning
utrullad som en färgmatta
genom hjärnan
en ögonmättnad
och en tankeförtrollning

Odirigerade snitt
ur den döende verkligheten
svider
Dina ögon vinglar in
bland gråa höststormar
utsparkade vilsna

 

 

90-10-02

                          Och strax är naturen                            
aftonklädd
i rött för kärlekens skull
i gult för syndens skull
och brunt för kvasten
Från skönhet till skönhet  
avklädd
utmanande naken
      inför vinterns iskyla     


                                             


 90-10-25

                         Det börjar vid slutet                          
och slutar strax därpå

Chansen finns ändå att någon
av mina tankar har förmågan
att nå dig därinne
att förmedla livsintryck
bilder att umgås med
kanske långt efter det att vingarna är fastvaxade
och jag har givit mig av

Idén att det inte är helt fruktlöst
gör att jag finner glädje i att pränta
tillfälliga tankerader efter varandra
på varandra i varandra

Har de inget läsvärde
är det ingen som läser?     
          Har de läsvärde kommer fler att läsa                        
Då finns den efterlängtade
MENINGEN

Om sedan allt börjar vid slutet
eller vid själva början
är inte väsentligt
eller när det slutar

 

 

LÄNGTANS LÄNGTAN
90-10-26

Du visar mig din öppna hand
Du visar mig dina ögon
som inte blinkar
under din färd in i mitt inre
Du visar mig en hållning
som jag är beredd att gå i ån för

Jag har ingenting mer än min längtan
att vara lika orädd som du

Jag visar dig min näve
mina lånade örnögon
och min krumma ilska
och längtan

Vi råkar befinna oss
på samma arena
under samma sol     
Vi råkar sjunga samma sång


Utstyrd som en pajas       
med den senaste kärleken
dinglande som ett utropstecken
uppochnedvänt i ena byxbenet
Synlig för alla intresserade
utropar den konungsliga asgamen
sina sjuka förträffligheter
som inte betyder något för någon annan
än gamen själv
och möjligen konungen:
Ge mig din skit och jag gör
poetiskt guld av den
skimrande diamanter om du så vill
Skändligheter blir skönheter
det fulaste fula så intensivt vackert
att dina öron faller av
att dina ögon skenar
och dina läppar för evigt förstummas

 

MISSFÖRSTÅNDEN
91-01-03

Missförstånden far förbi i galavagnar           
något man inte glömmer i första taget
utstyrda eleganta pråliga
De är menade att leva vidare
i människors huvuden
och bli befästa som sanningar

Missförstånden är lika många
från den ena sidan som från den andra
så sammantaget kanske det går på ett ut

Är det så det fungerar, förresten?

Missförstånden har något rojalistiskt över sig
något statsmannamässigt upphöjt
att bligas på och förvånas över

Missförstånden är grunden
i vårt förljugna samhälle

 

 

DEN TROLIGA UPPLÖSNINGEN

Den kärva blicken
och det kraftfulla handslaget
en kvarlämnad ryggsida