Gumman Rut

Jag mötte en liten gumma på torget idag
"Har du möjligen sett min katt", det frågade jag
Hon skakade på huvudet och såg så lycklig ut
"Int har jag sett den, men jag heter Rut"
 
Och Rut hon tog ur korgen några nyvärpta ägg
och jag jag blev fundersam och klia mitt skägg
Men Rut hon var så finklädd i blommig schalett
Med lackskor och röda strumpor var hon riktigt kokett

"Dom häringa ska du ha som enna bröllopspresent
Säg int till någon annan, det är ett eget patent"
Kunde det vara riktigt hon menade så
Jag tänkte och jag tänkte, inte undra på

Men jag jag tog emot och Rut hon blev så glad
Jag stoppade dom i fickan, hon bjöd på chokolad
Hon tog mig under armen, men jag ville bara gå
Hon fick mig till ett grönsaksstånd och där vigdes vi två

Jag försökte fundera ut nåt medan jag åt min chokolad
och medan Rut gjorde krans utav blaster och blad
Detta hade inte hänt mig om jag inte träffat´na nyss
Så blev jag alldeles röd för hon gav mig en kyss

Och jag jag blev så liten, min mandom den rök
Så fick jag lite morot, potatis och lök
Jag var ju inte gammal och Rut var inte ung
En förslagen pensionär minst hundra kilo tung

Och Rut hon tog upp sminket och gjorde sig grann
Men då så var jag klok, tog till benen och försvann
Jag vet inte om Rut förstod att jag sprang min kos
men äggen i mina fickor blev bara mos

 

 

Åsa godnatt

Åsa sov för världen är så stygg
Åsa sov för världen är så skygg
Somna in Åsan min
för sömnen den är trygg
Och håll din nalle tätt intill
pappa sjunger för Åsalill

Åsa glöm att natten faller på
Åsa glöm det måste vara så
Somna in Åsan min
i morgon ses vi då
Och håll din nalle tätt intill
pappa sjunger för Åsalill

Åsa dröm att världen den blir bra
Åsa dröm att allt blir som det ska
Somna in Åsan min
Du har allt du vill ha
Och håll din nalle tätt intill
pappa sjunger för Åsalill

 

 

Om natten

Att sitta gömd i en vrå
och vara den som ser på
När morgonen lyfter sitt fågelljus
och människor sover i stängda hus
Det är fantastiskt
mycket mer fantastiskt
och varje bil som kör förbi
Hej, hej, hej!

Att vaka in en ny dag
och känna uppvaknandets behag
då mörkret kryper ingenstans
men ändå försvinner det någonstans
Det är fantastiskt
mycket mer fantastiskt
och varje bil som kör förbi
Hej, hej, hej!

Att höra dagens första mås
och höra nyckeln i ett morgonlås
Och själv börja bli lite trött
av tystnaden man mött
Det är fantastiskt
mycket mer fantastiskt
och varje bil som kör förbi
Hej, hej, hej!

 

 Låntagarens visa

Långa pengar hela livet
är det enda alternativet
och gör bruk av det du får
och kom igen om hundra år

Stick iväg när snuten kallar
och se till att ingen tjallar
Sen gräver du din grav
Dom får skicka sina krav

För vad gör det när tiden ändat
och varje liv har blivit skändat
Du vilar liksom fri
ifrån varje bryderi

För både helvete och himmel
saknar sånt som pengaskimmel
En annan sak blir sen
vad som sker om ni träffs igen

Så låna pengar hela livet
är det enda alternativet
och gör bruk av det får
och kom igen om hundra år

 

Tre apelsiner

Tre apelsiner på ett bord
tre apelsiner som växlade ord
"Varför ligger vi här, månntro
här får vi inte någon ro"
sa det ena till det andra
och dom höll med varandra

"Vi är väl prydnad av något slag
livet är bara till obehag"
sa det andra till det ena
Det var Lotta som sa till Lena

"Ja, livet är så väldigt kort
köttet det torkar och skalet blir hårt"
sa det tredje till dom andra
och dom höll med varandra

"Men ett apelsin blev till mellanmål
ett annat blev saft i en liten skål"
sa August helt allena
då han mist både Lotta och Lena

Själv blev August kvar på ett bord
och nu har han slutat att växla ord...

 

SAP
Vart tog programmet vägen?
(1969)

Jag går till min fabrik, jobbaren är sig lik
man är nöjd att alls få finnas till
Gunnar har sin lön och jobbaren sin bön
men fackföreningen ser han inte till

Jag stämplar som jag ska, men min rygg är inte bra
och för övrigt är min hälsa ganska skral
Mina lungor dom är grå och mitt hjärta vill inte gå
men jag har ju heller inget annat val

Och tiden bara går och man säger att vi får
det bättre och bättre varje år
Men jag äter rutten lök, bor i ett rum och kök
och av det bättre har jag inte sett ett spår

Men man är väl proletär och man lever som man lär
och när det gäller är man inte värd ett grand
Vi hoppades en gång med det blev bara sång
och den tystnade när Tage gick iland

Så jag går till min fabrik, men en dag ska jag bli rik
när jag vunnit på Penninglotteri´t
Då slutar jag på mitt jobb, blir en första klassens snobb
och lever inte längre på kredit

Då går livet som en dans och man glömmer allt som fanns
omkring en då man knegade och svalt
Man slänger ut sin gamla fru och lever bara nu
och vet att man har vänner överallt

Man blir kändis på en natt och man betalar ingen skatt
Sen går man varje dag på Henriksberg
Man sveper sina krus, köper bilar och hus
och politiskt har man fått en helt ny färg

Men så blev det ju inte...

Så han går till sin fabrik och han är inte särskilt rik
och inte har han vunnit på lotteri
Sin kärring har han kvar, hon är fyrkantig och rar
för så lever man i svensk demokrati

(Gunnar var LO:s ordf. Gunnar Nilsson och Tage var statsminister Tage Erlander)

 

 

När vi har ingenting
(1969)

Vi har varandra, när allt kommer kring
När vi har ingenting - har vi varandra

Vi grälar och säger en massa saker vi inte vill
- egentligen
Vi vet ju alltid efteråt att det tjänade ingenting till

Refr: Vi har varandra, när allt kommer kring
När vi har ingenting - har vi varandra

Båda har rätt och båda har fel det vet vi ju
- egentligen
Så står vi där plötsligt ensamma jag och du

Refr: Men vi har varandra, när allt kommer kring
När vi har ingenting - har vi varandra

Om allt rasar samman en dag, så blir det så
- egentligen
Men då är det lika bra att vi väntar tillsammans
tills det händer då

Refr: För vi har varandra, när allt kommer kring
När vi har ingenting - har vi varandra

 

 

Önskedröm

(1969)

Önskedröm, varför är det så svårt
att få dig verklig som vi vill
Vi håller varandra hårt

Önskedröm, du lurar oss varje gång
Svart blir vitt och vitt blir svart
och allt i stora språng

Refr: Varför lyser solen jämt
när jag drömmer, är det ett skämt
sen regnar det av verklighet
Det är just vad jag vet

Önskedröm, gräset det är grönt
men stan är som en stor kloak
Vi vill ha det skönt

Önskedröm, du är ingen vän
för hur ser världen ut idag
och vad skall hända sen

Refr: Varför lyser solen jämt
när jag drömmer, är det ett skämt
sen regnar det av verklighet
Det är just vad jag vet

Önskedröm, nu måste vi göra nåt
för ondskan är en verklig dröm
sådan är vår lott

Önskedröm, ingen är som du
Allt vi gör det har du gjort
precis som min visa nu...

Refr: Varför lyser solen jämt
när jag drömmer, är det ett skämt
sen regnar det av verklighet
Det är just vad jag vet

 

---

 

 

 Visor i barnradioserien
"STRECKGUBBEN"
(Historien skriven av Eino Hanski, jag skrev visorna och framförde allt med barn i SR:s studio 1970)

Streckgubbens visa
(28/8 1969)

Jag är en streckgubbe jag, hurra
streckgubben är alltid glad, hurra
och när du ritar mig
kommer jag fram för att visa mig
och se på dig...
Refr: För jag flyger lätt som en fjäder
över länder och städer
till alla små barn

Streckgubben finns överallt, hurra
i värmen och där det är kallt, hurra
i snön på Grönland
i Afrikas djungler och ökensand
ja, i varje land
Refr:

Du känner mig nog ganska bra, hurra
jag vill att du skall vara glad som jag
och om du glömmer mig
kommer jag ändå tillbaks till dig
när du ritar mig...
Refr:

 

 Vem är streckgubben?
(16/11 1969)

Kom till mej, kom till mej
så skall jag berätta
nåt för dej, nåt för dej
som du kan berätta
för alla dina vänner sen
en gång till och om igen
om lilla streckgubben
om alla barnens vän

Kom till mej, kom till mej
så skall ni få höra
Hör på mej, hör på mej
så skall ni få göra
gubben själva må ni tro
gubben riktigt glad och go
för det kan alla små
rita och förstå

Han har kropp, han har ben
han har stora fötter
En arm hit och en arm dit
Han blir aldrig trötter
Munnen är så stor och bred
fingrar pekar upp och ned
för så ser han ju ut
och det visste du förut
Men är han gammal eller ung?
Hur skall man få veta?
Han är lättare än tung
men vad skall han heta
Vad som helst det går nog bra
huvudsaken han är gla
Därför finns han till
Han är just vad du vill


  Streckgubbens berättelse
(16/11 1969)

Det var en dag jag tänkte som så
vad skall jag göra för alla dom små
Jag satt där och riktigt fundera´
Hur skulle det fungera?

Att barnen är ledsna, det är inte bra
Vad skall man göra, undrade ja´
och då kom jag på en bra idé
Jag själv skulle va me´

Jag började nånstans i norra Egypten
för länge längesen
Sen så gjorde jag mången färd
runt kring vår värld
Och sen dess har jag satt mina spår
i många hundra tusen år
Och alla vet vad jag är för en - Streckgubben!

Så om du känner dig ledsen och dum
kommer jag strax till dig i ditt rum
Ta penna och papper och rita på känn
så kommer din vän

För jag kan dansa och skratta och le
och tänka på sånt som är roligt me´
Och jag vill gärna finnas till
så länge du vill




Streckgubbens dans
(16/11 1969)

Hej hopp, lilla vännen, dagen är lång
natten är längre och kort är min sång

Och varför jag sjunger, det kan du förstå
för jag har så lajbans, när jag tänker på

Att det handlar om oss, alla mindre och små
kom kasta loss och ha roligt med oss

För vi skall ha roligt så länge vi kan
berätta och rita en saga så sann

Hej hopp, lilla vännen, en gubbe av streck
man gör med kritor och blyerts och bläck

Kom och dansa med mej varje kille och tjej
skratta med mej tills vi säger hej - på dej!




Streckgubbens visa om barnen
(12/12 1969)

Barnen ritar mig som jag ser ut
både Åsa och Jesper och Anna och Knut
ja, det är ju jag
jag finns varje dag
och en gång så dansade vi
Erik och jag och Rose-Marie
./. Hej hopp, så skoj
från morgon till kväll ./.

Så åkte jag bil, ja, så åkte jag båt
och satt på ett plank så att jag blev våt
för regnet är vått
och gubben rann bort
men då flög jag jättefort
till Lillan i en förstadsort
./. Hej hopp, så skoj
hon ritade mig ./.

Där låg jag på pappret och skrattade gott
när plötsligt en vind...oj och så blåste jag bort
högt över taket
rena spektaklet
men jag var ändå glad
det gungade mitt ritblocksblad
./. hej hopp så skoj
i virvlande vind ./.

Jag flög över skog och ödsliga stränder
och långt över haven till främmande länder
och så hamna jag här
och så hamna jag där
så hamna jag just hos dig
för du satt just och ritade mig
./. hej hopp så skoj
här är jag igen ./.



Streckgubbens ramsa 2
(12/12 1969)

Rita sudda krita kludda
gubben gör man hur man vill
det är för dig som jag finns till

Rita sudda krita kludda
skrattar du så skrattar jag
idag skall bli en rolig dag

Rita sudda krita kludda
och vi tycker om varann
sagan är väl nästan sann

Rita sudda krita kludda
hur som helst är jag din vän
och alltid kommer jag igen

Rita sudda krita kludda
rita sudda krita kludda
rita sudda krita kludda
-- -- -- --
hej hopp!



Streckgubbens visa om djuren
(13/12 1969)

Jag har sett så många djur
hundar, apor och kängurur
och pratat med dom allihop:
en björn, en fisk, en antilop
och många långt bort hundra mil
en gammal ledsen krokodil

Och jag har sett en tupp som gol
och väckte upp en sömnig sol
Myran bar mig till sin stack
kamelen bara drack och drack
Och alla djuren sa till mig:
du är så snäll, vi gillar dig

En gris som var så tjock och trind
ett lejon slickade min kind
en elefant med stora mått
jag dansa´ med en igelkott
Bland korna gick en mallig gås
jag satt i näbben på en mås

Jag har sett så många djur
Jag låg i undulatens bur
och tänkte på en jättekatt
som fiskade i Kattegatt
Men jag vill riktigt helst av allt...
vara alltid överallt


Streckgubben hemma
(30/12 1969)

Här är min plats på pappret hos dig
Det är inget palats, men det duger åt mig

Här vill jag va´ så länge jag får
för det känns så bra, precis som igår

Jag vari ett land, där barnen var små
jag låg på en strand och sola´ mig då

Dom skratta´ åt mig och dansade runt
och doppade sig, för vattnet var grunt

Jag sträckte på ben, jag sträckte på hals
sanden var len, och dom dansade vals

Sen kom jag hit, det tog mig en natt
och det var med flit att du fick mig fatt

Nu trivs jag här, du ser att jag ler
för streckgubben är alltid hos er

Jag kommer och går, flyger och far
i tusenden år, nätter och dar



 Isbjörnens röda tunga
(3/1 1970)

Skall jag sjunga
om björnens tunga
som är varm och röd
kall är vinden
slickar kinden
som blir våt och spröd

Ja, jag vill sjunga
om björnens tunga
om streckgubben nu kan
och jag hinner
näsan rinner
och mungipan försvann

och visor om...
(jan 1970)
 
Krokodilen

Krokodilen kunde inte simma
så fort som han har kunnat
Tårarna föll därför som en dimma
för ögat som blev grumlat
Han grät så gruvligt, den stackarn
Men nog var det nåt lurt med den rackarn?

Flickan från Kina

Du blinkar till mig - jag blinkar till dig
medan du äter din mat med pinnar
Man har gaffel och kniv i somliga länder
Här och var bara rena händer

Känguruns påse

...för inte skall man våga, om det är väldigt farligt
Hellre skall man fråga och ta det lite varligt
Sånt är viktigt...hm...ta det försiktigt!


Solvisan

Kom sol, kom sol
Natten har varit lång
Kom sol, kom sol
Jag sjunger din morgonsång

Kom sol, kom sol
Maten skall strax vara klar
Kom sol, kom sol
Du är det bästa vi har
....Vi har vaknat!

 

(Den här barnradioserien sändes aldrig i SR, trots att den gjordes klar i sex program i början av 1970. Men då särskild ersättning senare kom från Island, kan man tro att den sändes där?)

---

 

Morgonvisa till Åsa
(1970)

Natten var lång
God morgon, min vän
Här kommer sol på himmelen
Se hur molnen kråmar sig
Tror du dom hör min fiddelej
Se där, vilket under
går det i dur eller moll
Överallt finns små små troll
Tänk, vilket brak och dunder
då jorden blev en boll
Nu blåser vinden åt alla håll

Natten var lång
God morgon, min vän
Här kommer sol på himmelen
Först så röd, sen silvervit
Nu har dagen kommit hit
Vem har tagit natten
och vem har gett oss solens ljus?
Naturen är ett enda rus
Spring fort och hämta katten
Därute gör en mus
gymnastik framför sitt hus

 

 

LKAB-visan
(1970)

Gruvan är trång, dagen är lång
men livet är kort och en dag går du bort
Arbeta, din slav, ställ inga krav
Harmoni i vår demokrati

Jobbet är hårt och ibland är det svårt
att dölja misär med ett lönekuvert
Arbeta din slav, ställ inga krav
Harmoni i vår demokrati

Lönen för mödan räcker till födan
men säg herrar Staten, blir man mätt på oblaten
Arbeta, din slav, ställ inga krav
Harmoni i vår demokrati

Om natten går valsen med dammet i halsen
och bullret och ryggen och de norrländska myggen
Arbeta, din slav, ställ inga krav
Harmoni i vår demokrati

 

Förortsvisan
(1970)

Kom till vår förort, gott folk
hyr er en insatsfri holk
för bättre kan ni inte bo
om ni vill ha lugn och ro
Refr: Så håll till godo, män och kvinnor från stan
och alla små nyckelbarn

Garage och TV-antenn
plus tre rum blir sexhundra spänn
Med bostadstillägg ni kan få
är det väl billigt ändå
Refr:

Bra isolerat och friskluftsintag
värme i golven för allmänt behag
Badrum och kök som en dröm
Kritiken har bara beröm
Refr:

En sak skulle sägas förstås
till er som vill bo här bland oss
Vägen är lång in till stan
och folket är borta om dan
Refr:

Planeringen hade ett slut
går byggherrar aldrig ut
Husen står i en lerig smet
Skall barnen leka i det?
Refr:

För övrigt hörs det inomhus
märkliga surr och konstiga brus
men efter klockan fem
märks det att folk kommit hem
Refr:

Toaletterna spolar och grälen tar fart
men natten kommer ju ganska snart
och grannarnas radio och TV är på
så det känns att man inte är ensam då
Refr:

Men hur det nu än är
så skall det vara så här
Människan hör till en annan tid
Nu har hon hamnat bredvid
Refr:

Så kom till vår förort, gott folk
hyr er en insatsfri holk
Bättre kan ni inte bo
om ni vill ha lugn och ro
Refr:

 

---

 

 

Visor i min barnradioserie om
KALLE-KARTONG, PELLE-PÅSE
OCH ROLLE-REP
(sändes 16-21/3 1970 i SR)

Nu skall ni få höra om tre små filurer
som alltid var ute på upptäckaturer
Den ena var kantig, den andra var lång,
den tredje var lätt som en uppblåst ballong
För det var Kalle-Kartong
och långa Rolle-Rep
och runda Pelle-Påse

* * *

Vi flyger ingenstans till någonstans
högt långt bort någon annanstans
om vädret är bra och det är det idag
Vinden blåser precis som den ska
Vi flyger över hustak och sjöar och skog
Vi ska se det mesta, det hinner vi nog
En påse, ett rep och en knatig kartong
Vi flyger och sjunger på samma gång
och vi landar igen där det passar sig bäst
och ingen vet var vi hamnar härnäst
Vi flyger över hustak och sjöar och skog
Vi ska se det mesta, det hinner vi nog...

* * *

Saken är klar
för vi har just bestämt oss
Det bästa är kvar
och så ska det va förstås

* * *

Och Kalle-Kartong, han gick mot hårda vinden
Kalle-Kartong, det blåste omkring kinden
Men hur det nu än va
så klara han sig bra

Och långa Rolle-Rep höll inte alls balansen
för långa Rolle-Rep, han var den långa svansen
Men hur det nu än va
så klara han sig bra

Och stackars Pelle-Påse i svansen där han hängde
Ja, stackars Pelle-Påse, han hängde där och slängde
Men hur det nu än va
så klara han sig bra

Tre små filurer, ibland så gick det framåt
Tre små filurer, ibland så gick det bakåt
Men hur det nu än va
så klara dom sig bra

* * *

Vi hade varandra i medvind på släp
Nu sitter vi bakom en korg full med skräp
Vi hade varandra i medvind på släp
Nu sitter vi bakom en korg full med skräp
Och nu ska vi vila ordentligt ett slag
sen ska vi kämpa och ta nya tag
för ingen kan hindra en stormvind som flyr
men ingen heller vårt äventyr
För Kalle-Kartong och så Rolle-Rep
och sen Pelle-Påse, vi kan våra knep
trallalalla...

* * *

Pelle-Påse och Rolle-Rep
Nu ska dom leta
Hur ska dom vet
./. vart Kalle-Kartong tagit vägen ./.

Pelle-Påse och Rolle-Rep
Hur ska dom hinna
hur ska dom finna
./. vart Kalle-Kartong tagit vägen ./.

* * *

Det skulle alltid va söndag
Det skulle vara lag
Det skulle alltid va söndag
åtminstone ett slag
Då skulle vi dansa i solen
knäppa på söndagsfiolen
Du och vi och jag

Och bilarna skulle få sova
tusen och en dag
Då skulle ju vi kunna lova
att allt blev som idag
Då skulle vi dansa i solen
knäppa på söndagsfiolen
Du och vi och jag

* * *

Hur skulle det va om vi inte hade varann
Tänk dig en spade som inte har någon spann
Vi hade gått vilse utan att nån brytt sig om...
Det hade känts ensamt och dumt och trist som...
ja, det är verkligen tur att vi alltid har varann
så att vi kan hjälpa varann när vi kan
För tid har vi alltid och dagen är lång
så roligt att se dig, Kalle-Kartong

* * *

Skogen är stor och vi är så små
men vi kan har roligt ./.tillsammans ändå ./.
trallalalla...
Träden är höga som väldigt stora hus
men mossan är mjuk ./. som en snäll liten mus ./.
trallalalla...
Skogen är mörk och lång och bred och djup
med blommor och sten ./. och farliga stup ./.
trallalalla...
I skogen finns många olika djur
och bakom varje tuva ./. ligger nån på lur ./.
trallalalla...

* * *

Plötsligt var Pelle-Påse väck
för kurren behövde en säck
att plocka nötterna i
men tänk vilket bryderi
Kalle-Karton fick för det
och Rolle-Rep för den delen med
Först när dom hörde hans röst
fick dom en liten tröst
Sen, vilken fart, vilka språng
kurren kom ned på en gång
med deras allra bästa vän
Sen försvann kurren igen

* * *

Kom morgon utan regn, lite sol
kom morgon utan regn, lite sol
Inget regn, inget regn
Kom hit med solen igen
lalalala...

* * *

Tjoho, nu far vi på böljan blå
./. böljan böljan böljan blå ./.

Och Kalle-Kartong, han är vår båt
./. om foten och baken blir han våt ./.

Och seglet har Pelle-Påse gjort
./. nu kan vi segla riktigt fort ./.

Och skoten och rorsman är Rolle-Rep
./. han kan alla seglarknep ./.

Tjoho, nu far vi på böljan blå
./. böljan böljan böljan blå ./.

* * *

En liten båt blev stjälpt omkull
Det var den stora båtens skull
Men nu så gick det ändå bra
för farbrorn undra vad det va
och kom tillbaka med sin båt

Han var så snäll och sa förlåt
Sen räddade han alla tre
och dom fick gärna följa med
honom på en fisketur
och det var ju en faslig tur
 
* * *

In i skogen, ut på ängen
genom gräset, uppför berget
...
Ned för berget slingrar stigen
Dom fick springa ideligen
för att inte trilla
Dom kunde gjort sig illa
Och när dom väl var komna ner
Den stigen går dom aldrig mer
Men ändå var dom glada
för ingen tog nån skada

* * *

I höet är det varmt och mjukt att sitta
Här kan vi vila och tänka och titta
på kossorna som bölar
och grisarna som sölar
och hästen som smackar
och hönorna som kacklar
Här luktar så gott att det killar i tårna
och pip från små möss som dansar i vrårna

* * *

Sjungilungifunkan sång
Sankefankefin kartong
Påse pang och rullram Rep
åsså måsså massa knep
Sjungilungi sankefanke fin Kartong
Påse pang och rullram Rep

* * *

---

 

Spånken Antonsson
(1970)

Jag mötte Spånken Antonsson
i rucklet till en port
Hans ögon vinglar till och från
./.Han stod i stank och lort ./.

Han halsade en flaska vin
sen bugade han sig
Han nämnde nåt om jävla svin
./. och pekade på mig ./.

Jag tog en klunk och bjöd på snus
med gester som hör till
Han tände i ett änglarus
./. och drog mig tätt intill ./.

Nu såg han rätt igenom mig
Han själv var utan slut
Han sa "jag tänkte fråga dig
./. nog har vi setts förut ./.

Här ska du höra sanningen"
Han tog en klunk igen
och spottade sen blandningen
./. med snuset på sin vän ./.

"Antonsson är gammal nu
jag fyller sjuttiofem
förlorat både barn och fru
./. familjen och mitt hem ./.

Du ser att jag ser jävlig ut
ja, skiten är min värld
fyllan är en gordisk knut
./. och döden är mitt svärd ./.

Jag har slitit i mitt anlets svett
en gång var jag berömd
jag slogs för det som då var rätt
./. men nu så är jag glömd ./.

Du hör att jag har fantasi
Det håller mig vid liv
Jag har en massa poesi
./. här i mitt arkiv"./.

Han lyfte kepsen lite grand
och blottade sin svål
"Dags nog blir du likadan
./. men nu ska du ha skål"./.

Hans ögon brast i tusen skärv
när flaskan helt var tom
Han levde i varenda nerv
./. och viskade sin dom ./.

"Det är sällan man får säga nåt
till någon som hör på
Hur länge tror du jag har stått
./. här ensam i min vrå?"./.

Jag såg på Spånken Antonsson
Han visste vad han sa
Sen bad han mig gå därifrån
./. och sa "Tack ska du ha"./.

 

 

På diskotek
(1970)

Jag sitter inklämd här i min vrå
Någon har satt sin klack på min tå
Röken står tät och ögonen rinner
Öronen sprängs och hörseln försvinner
för jag är på disko-disko-disko-disko-diskotek!
Ho! På diskotek...på diskotek!

Det är inne med plast och ute med själ
Stackars den som bara vill väl
Och diskjockeyn bränner ett övertonsvrål
Det är mer än vad en mänsklig varelse tål
Man är på disko-disko-disko-disko-diskotek!
Ho! På diskotek...på diskotek!

Man svänger sin kropp i en våldsam extas
Det hela liknar ett barnkalas
Kör hårt och håll en innestil
annars kallas du gubbsenil
Du är på disko-disko-disko-disko-diskotek!
Ho! På diskotek...på diskotek!

Men jag känner mig som en svettig pastej
och luft finns det ingen till övers för mig
Dansen ser ut som ett vansinnigt slit
Gör ni verkligen detta med flit?
Vi är på disko-disko-disko-disko-diskotek!
Ho! På diskotek...på diskotek!

Killen till vänster har tappat sin röst
Tjejen till höger har blommiga bröst
Men kärleken stäms med spotlightseffekt
och kreverar plötsligt när ljuset är släckt
Man är på disko-disko-disko-disko-diskotek!
Ho! På diskotek...på diskotek!

Så sitter jag ensam här i min vrå
Något har gjort att jag inte kan gå
Men kvällen är sen och dansen är slut
och jag känner mig mera död än förut
för jag har vart på disko-disko-disko-disko-diskotek!
Ho! På diskotek...på diskotek!
Um-papa-um-papa-um-papa...

(visan beställd av SR och framfördes i ett program om diskotek)

 

Kufisk vårvisa
(1970)

Jag såg en liten märklig kuf
som stod i vind och väder
Han låtsades som ingenting
I hatten satt en fjäder
Och haglet sved och kylan bet
Han hade knalt med kläder

Och vattnet frös och snön den föll
Jag tände fyra kaminer
Sen satt jag med en filt omkring
och sög på mina praliner
Men genom rutan skådar jag
en kuf helt utan miner

"Men, vem är du, din stackars själ,
förlåt att jag är frågsam?"
"Inte är jag någon träl
men nog är vintern plågsam"
Hans röst försvann i stormens brus
Vem var vem och hågsam

Och februari var så kall
och marsen tung i märgen
Hör och häpna nu gott folk
Jag mister närapå färgen
för kvar stod kufen leende
och hötte bort mot bergen

Och sen på Valborg mitt på dan
slog jag vad om en femma
att kufen måste vara Fan
som aldrig håller sig hemma
Men strax därpå var saken klar
Det var en fågelskrämma

Hur hänger detta nu ihop
Jag nöp mig själv i låren
Medan plötsligt allt blev grönt
och fåglar sjöng i snåren
Jo, fågelskrämman var en kuf
och kufen - det var våren

(Visan beställd av Sveriges Radio för ett program, "Från åtta till snottra",  på Valborgsmässoafton 30/4.)

 

 

Jubileumsvisa II
(1970) Som ett alternativ till Lasse Dahlqvists (min pappas kusin) hyllningssång till Göteborg...

Välkommen till Göteborg
med Lasse Dahlqvist och andras försorg
Välkommen till Göteborg
här blomstrar stadens gator och torg
Bo på hotell, en ren bagatell
Du måste ha roligt från morgon till kväll

Välkommen till Göteborg
med kapten Hansson och andras försorg
Välkommen till Göteborg,
här blomstrar stadens gator och torg
Men saknar du medel för dyra begär
så borgar vi för att du inte är...

Välkommen till Göteborg
med Åke Norling och andra försorg
Välkommen till Göteborg
här vissnar stadens gator och torg
Luften är knapp, du får andas på kapp
staden är bara en kuslig attrapp

Oooovälkommen till Göteborg
med Lasse Dahlqvist och andras försorg
Ovälkommen till Göteborg
här dör ju stadens gator och torg
för Lasse, min släkting, Hansson och Norling
har förvandlat staden till mest ingenting

Själv...tillkommen i Göteborg
född i en röd cykelkorg...

  

Krogfolk 

Herrar byråkrater, prelater och potentater
så kallade demokrater, ministrar och advokater
Herrar finansiärer och dekorerade militärer
kungar och presidenter och andra intressenter

Hör på, här sitter en Gud och Fan
vackra figurer på krogen i stan
som gömmer på lösningen till ert problem
hur världen ska räddas och vilket system
som avlöser alla andra
Nu skålar dom med varandra

Hör på, nu lovar vår mäktige Gud
att Fan ska få en ängel till brud
om han kan betala en omgång till
för båda har törsten och när dom vill
ändrar dom allt till det bästa
men nu så vill dom festa

Hör på, så kommer en mustig madame
Hon skrattar åt Fan som tror allt går på skam
och krossar sitt glas och spottar åt Gud
men Gud tar det lugnt och mässar sitt bud
"Fan, älska också din Nästa,
det gäller för dom flesta"

Hör på, det gäller för alla envar
att göra det bästa av det som man har
Fast mustiga Majsan var mänsklig och grät
hade hon snart vår Fan upp i knät
för allt var ju förlåtet
och Gud han log belåtet

Hör på, nu körde Majsan en vals
med Gud vid sin fot och Fan om sin hals
att världen går under och valsen är sann
"Det gäller sekunder" och Majsan försvann
från krogen för att leva
och vem vill inte leva?

Hör på, nu äntligen gäller det er
ni som bär skulden till allt det som sker
för Gud står nu upprätt och Fan står bredvid
festen är slut och hög är vår tid
att skilja natten från dagen
i världen som blivit bedragen

Hör på, och krogen var plötsligt tom
vår Gud och vår Fan ska snart få sin dom
och hela patrasket av guld och av glans
för folket har vaknat och ingen har chans
att ens försöka smita
På Majsan kan man lita

Så hör på, och rensa örat från smolk
Majsan tillhör ju världens folk
som mördats, förtryckts och trampats och trängts
Er frist är nu slut
den har inte förlängts
Har ni nåt att förtulla
snart börjar huvena rulla...

 

 

 

Peterssons Café
(1971)

Där satt min bäste vän på Peterssons Café
med aftontidningen och en café aux lait
Hans ögon var så tunga, jag satte mig bredvid
Vi träffades som unga då båda var på glid

Där satt min bäste vän med olja i sitt hår
Han kände knappt igen sin vän från dessa år
"Jag lånade din flicka", det sa han med ett flin
"sen bad jag dig att sticka och köpa lite vin"

Där satt min bäste vän förändrad som en dag
och inte var han den vars bäste vän var jag
"Jag struntar i detaljer och hur du tar dig ut
visst har vi vart kanaljer, men allting har ett slut"

Där satt min bäste vän och skrävlade och skröt
Han sa att skillnaden var den att jag åt gröt
Jag strök min vän ur tanken, han var sig inte lik
Han hade sitt på banken och ägde en fabrik

 

 

I en nylackerad Ford
(1971)

Farsan gick till sin fabrik
tio stenkast hemifrån
Kom tillbaka som ett lik
i Gyllenhammars Amazon

Brorsan cyklade till stan
Sedan ringde en chaufför
Snörvlade ett tag med kran
Brorsan skulle sett sig för

Syster min var mannekäng
eftertraktad överallt
Hon blev mördad i sin säng
såg jag i en tidningsspalt

Morsan jobbade i skift
på ett kemiskt företag
Andades för mycket gift
av diverse dödligt slag

Kvar i livet denna dag
i en nylackerad Ford
sitter släktens enda jag
saknad på vår kyrkogård

 

 

Petter och Lotta

I Haga bor Petter
i Örgryte Lotta
Petter han skvätter i fattig mans potta
men Lotta hon ligger i täcken av dun
och Petter han tigger av slaktarefrun

I Haga bor Petter
i Örgryte Lotta
Och Petter han sätter sig bredvid en råtta
men Lotta hon mödar sig inte alls
och Petter han dödar i mördarevals

I Haga på Petter
i Örgryte Lotta
I dagar och nätter lär Petter sig spotta
men Lottas bekymmer är läppar och kind
och Petter han rymmer härdad och blind

Försvunnet är Haga
men Örgryte pyntat
De fattigas saga som rika har myntat
för Lotta hon sprätter bland dollar och pund
och Haga fick Petter till fängelsekund

 

 

Kung Frilles död
(1972)

I en kort förtvivlans stund mellan ängar, berg och hav
flyr jag till en enslig lund, till kung Frilles dolda grav

I min dröm går tiden lös under hundraårig ek
ibland bautasten och rös står kung Frille tärd och blek

Kungen talar till sitt folk  med en röst så lugn och trygg
utan vetskap om den dolk, som är ämnad åt hans rygg

"Fienden är sluge män, tänker röva Hallands jord
Vi skall dock försvara den", var kung Frilles sista ord

Sen besteg han bergets topp, pekade mot Löfteån
Plötsligt vek sig kungens kropp, någon smög sig därifrån

Löftadalen grönskade och kung Frille grävdes ned
Allt vad folket önskade var ju bara simpel fred

Aldrig frågade man ens vem som burit denna dolk
Alla var som överens, mördaren var Hallands folk

Tiden går och allting glöms, man har överseende
Under mig i graven göms dock ett otäckt leende

"Själv var kommer du ifrån", hörs en mulldränkt kungaröst
"Halländsk nog i någon mån", häver jag mitt arma bröst

"Just, min vän" han hörs igen, tanken går precis i lås
Tänk om hela sanningen vore jag vid Frilles ås

 

 

Augustikärlek
(1972)

Se, fjärilar dansar i hagen
som prunkar i sensommartid
Man går här och blir helt betagen
Här andas naturen sin frid

Se, Slåttergubben han bugar,
så reslig och grann och så gul
Han viskar till henne och trugar
men Rallarerosen är ful

Hon skäms för att hon snart är naken
och gömmer sitt klena skelett
Om ändå han hade vart vaken
då hon stod där helt violett

Men gubben har öga för mycket
och ger väl sig inte för det
och rosen ger efter för trycket
och önskar sig graviditet

Men allt är ju drömmar och saga
Hon visste att det var för sent
Till vem ska hon då gå och klaga
att kärleken inte var ment

Se, fjärilar dansar och leker
Sen flyger de alla sin kos
och gubben står ännu och smeker
sin vissnande Rallareros

När staden blir trång

När staden blir trång och allt av betong
inne och ute och kompisar
När tanken blir tunn och svarslös din mun
för gaser och lögner och kompisar
Refr: ./. Då flyttar du till landet,
ja, då flyttar du från stan ./.

När allt blir för stort och allt ska gå fort
med kärlek och pengar och kompisar
När ingen förstår hur vindarna går
för världen och folket och kompisar
Refr:

De håller sig kvar med jobb och standar
Palme och Bohman och kompisar
De gör vad de kan och hotar varann
med Satan och biblar och kompisar
Refr:

När morgonen gryr, vet jag vem som flyr
från gettot och döden och kompisar
Jag har mina skäl och jag säger farväl
till omänskligt liv och till kompisar
Refr: ./.Nu flyttar jag till landet,
ja, nu flyttar jag från stan ./.

 

---

 

 

 VISORNA TILL BARNMUSIKALEN
"DUMMERJÖNS"
(som jag skrev och som tonsattes av kompositören Sven-Eric Johansson - 1972 -
beställdes av Stora Teatern och spelades på Lorensbergsteatern)

Dummerjöns visa

Det är jag, det är jag
som heter Dummerjöns
och det jag vill det kan jag göra
jag kan se och jag kan höra
vad ingen annan kan
för jag är han
man kallar Dummerjöns

Ingen tok är så klok
som bara Dummerjöns
för jag är jag och jag har vänner
folk och djur som ingen känner
Den bästa vän jag vet
min lilla get
 Han gillar Dummerjöns

Den är rik och den är stark
men jag är Dummerjöns
Och den är stor och den kan skryta
ändå vill jag aldrig byta
med någon enda en
för jag är den
man kallar Dummerjöns

***

Hurom vetom allom
Första paragrafen
Vet om ingom ännom
Andra pragrafen
Mennom viom skallom
Tredje paragrafen
Vetom allom sennom
Sjunde...nej, fjärde paragrafen...

* * *

Lagrad gammal äppelpaj
åt prinsessan sjunde maj
Kungen slog sin onda tå
samma datum klockan två

Lagen innehåller allt
Lagom peppar mycket salt
Slit din hälsa, hatt och rock
Sov om natten som en stock

Tredje juli allt i kras
Speglar, flaskor, fönsterglas
Kungen lät det hela ske
Drottningen sjöng höga C

Lagen säger ja och nej
Ja till mej och nej till dej
Du är halv och jag är hel
Lagen har ju aldrig fel
Lirus tirus virus pirus
Alltid veta paragrafen
Lerum lorum larom lurom
Alltid lyda paragrafen

* * *

Vrider vänder, går på händer
Hoppar skuttar upp och ned
Kryper, kränger som jag flänger
Sitter, somnar halvt på sned
Välter, vaknar ingen saknar
Tänker tankar helt i fred

* * *

Far min göder mina bröder
Jag får ingenting
Men jag klarar mej ändå
Mycket bra
mycket bättre än de andra två

* * *

Snart kommer ni tillbaka
då en av er har fått
prinsessan till sin maka
och halva kungens slott

Er far har lyckats lösa
ett jättestort problem
Snart börjar det att drösa
medaljer och emblem

Jag vet att ni ska lyckas
I byn skall ordnas fest
och alla hus ska smyckas
för kungen blir vår gäst
...trallala

* * *

Tänk att man skulle råka
på en gammal kråka
just här på vägen

Först en kråka
sen en doja
och nu en massa geggamoja

* * *

För aldrig att jag gifter mej med någon idiot
Då får det hellre va
I huvudet har alla bara haft en massa skrot
Är det nånting att ha?

Jag menar bara det att alla tror sig vara bäst
Men skenet det bedrar
Jag menar bara det att alla tror sej veta mest
Men ingen kan ge svar

* * *

Några är så dumma att dom aldrig kan förstå
hur människan är funtad och vad hon tänker på
Fast jag är prinsessa själv och får vad jag vill ha
så verkar allt så löjligt och inget särskilt bra
Nej!
Prål och glans och silverfrans
är ingenting för mej
Nej!
Du är bra, dej vill jag ha
Jag gifter mej med dej!

* * *

För ingen hade sett på maken
till en duktig man
Prinsessan hade rätta smaken
för hon valde...
Men vem utav dom?
Det spelar ingen roll...hon valde...
en utav dom...

På slottet blev det fest förresten
Kungen slog på stort
och broderns far var hedersgästen
Allting gick som...smort!

Och nästa morgon visste alla
hur det hade gått
och åldermannens villervalla
var en fin kompott

Så länge levde den prinsessan
med sin kloka man
För han blev kung med guld på hjässan
Sagan den är...
För sagan den är...sann!

* * *

(Barnmusikalens manus skrev jag utifrån  H C Andersens kända saga om Dummerjöns, vilket var Stora Teaterns beställning)

---

 

 

Kometen

När snön ligger tät som ett täcke på marken
och bergens konturer är vita
och träden har somnat med sommar i barken
och Jorden snurrar bort i det blå
Då väntar vi på
den stora kometen
som alla kan se
men ingen förstå

När is fryser till över bäckar och vatten
och morgonens skyar är röda
och frostfrusna måsar
som kurat i natten lyfter med...

(Det kom ingen komet!)

 

 

Hotell Lysekil
(1976)

Jag går på Drottninggatan en vacker sommarkväll
och dristar mig att stanna till vid Lysekils hotell
För stämningen är festlig, jag tror jag tittar in
och sätter mig i baren och sveper ett glas gin

Men i porten blev jag hejdad av en herre med i kravatt
"Er klädsel passar dåligt in, försök på Jönssons Katt"
Hans finförnäma leende skar knivdjupt i min själ
Han viskade i örat "Du, jag vill dig bara väl"

Sen tog han mig i kragen och föste mig mot dörrn
men turligt nog, just då, kom själve direktörn
"Vad gör ni mer herr Lager, vad gör ni med min vän
ingen hand på honom, tack, för han är välkommen"

Jag stod där och funderade, hur gick nu detta till
Plötsligt har jag grå kavaj och randig slips därtill
medan han med flugan skäms långt ner i tån
och gömmer sig för kvällen i rockvaktmästarvrån

Sen blir jag som ett lejon och gör en flott entré
Hälsar lite hur som helst på stadens societé
på Jansson och herr Hansson, Nordblom och Wulcan
och alla vackra damer som semestrar här i stan

Så sitter jag vid dukat bord och känner mig så fin
äter en chataubriand och dricker årgångsvin
och något lite mera och kanske starkare ändå
Musiken börjar spela och då kan jag knappast stå

Men är det fest så är det fest, åtminstone för mig
Jag dansar som en galen hund och håller i en tjej
som stirrar mig i ögonen och slickar sig om mun
Hon presenterar sig som lilla fröken Ulla-Gun

Vi dansar och vi svänger och vi trycker till ibland
Den kvinnan satte faktiskt hela Lagers själ i brand
Jag skrävlar och skroderar och trampar skor av folk
och längtar bort från festen till en liten kärleksholk

Men ögonblicket efter slås jag medvetslös
Någon hade tyckt att jag var för generös
och kallat mig för uppkomling och jädrans fylletupp
Där gick han allt för långt ändå, det fick han äta upp

Jag vaknade i knät på frun till direktörn
Hon talade så vackert om ett hus hon har på Tjörn
Jag kände mig som Robin Hood inunder hennes barm
Hon strök mig över håret och hon gjorde mig så varm

Så for jag upp som en raket och tackade min vän
och sa att jag var förälskad i hela Bohuslän
Nu blossar mina känslor och allt var underbart
så gällde det att finna fröken Ulla-Gun, så klart

Men då blev det till ett slagsmål med hela societén
Jag kravlade omkring ibland armar och bland ben
och hamnade på gatan med Ulla-Gun i knät
Jag var bara packad, men Ulla-Gun, hon grät

Så slutar denna visa lite snopet och banalt
Notan på kalaset har jag aldrig fått betalt
Men med tiden brukar sådant alltid jämnas ut
och Ulla-Gun, den skatan, hon hette faktiskt...Knut!

 

 

Magistervisan
(maj 1976)

Tänk, herr Magister, tänk på mig
Jag är en bortglömd liten tjej
som gömmer mig i ett hörn längst nere invid dörrn

Ser du mig aldrig någon gång
Tänk, om jag ändå vore lång
Kanske såg du mig då, mina ögon är faktiskt blå

Tänk, herr Magister, om det vore så
att du kunde höra vad jag tänker på¨
Nog skulle det kännas bra om du visste vem jag var

Nu sitter jag skymd utav en rygg
och inte känner jag mig trygg
Min tunga är så stel och allting jag säger blir fel

Men hellre är jag lytt och döv och stum
än att bli kallad för dum
Så känns det att vara jag men det fattar du nog en dag

Tänk, herr Magister, nog är jag väl glömd
Man minns inte den som suttit gömd
Synd att du var så stram, jag hade behövt en kram

Men nu, herr Magister, är det för sent
Skolan är slut och ditt samvete rent
Men kanske fick jag min chans på er sista klasskonferens

 

Gullmarsskolan Ro2
(juni 1977)

Äntligen, äntligen slut på eländet
slut på allt traggel och alla besvär
Syrenerna blommar, lediga dagar
för äntligen har vi sommaren här
Men längst in i örats innersta vår
rullar ett eko från vår korridor:
Refr: Inga och Lulle Bagis och Stressen ha ha
Ludde och Lilla Fridolf och Blinken ha ha
Kajan och Kenta Köttbullen, Torsken ha ha
Staren och Mr Mao och Megasen ha ha

Slut på all kvarsittning, skolk och sen ankomst
och själv hålla tiden till minsta minut
Inga fler samtal med fader och moder
Betygen är satta och nu är det slut
Men längst in i örats innersta vår
rullar ett eko från vår korridor:
Refr:

Du sitter vid seglet i Maxin och Minin
och njuter av solen och glittrande hav
måsar och brudar och röda maneter
Du diktar en visa som aldrig blir av
Men längst in i örats innersta vår
rullar ett eko från vår korridor:
Refr:                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

 

 

Stångehuvud
(juni 1977)

Följ med mig till Stångehuvud
Längst ut på klippan slår vi oss ner
njuter och upplever stor teater
vindar och hav och mycket mycket mer
Gnistrande vågblänk
läskande saltstänk
sällsamt mystiska havshorisont

Följ med mig till yttersta udden
Jag håller mjukt min arm om din rygg
Kjoltyget fladdrar och håret flyger
men nära intill mig kan du va trygg

Se hur tärnan dyker mot vågen
som en blixtsnabb projektil
Aldrig tror jag att jag ångrar
att jag flyttat till Lysekil

Ser du klövern som blommar bredvid oss
helt violett i skrevan där
Jag plockar den inte, fast du är värd den
för den är vackrast där den är

Kysser jag din sommarnäsa
smeker jag ditt varma bröst
Ge mig lov, du snälla söta
snart nog har vi ändå höst

Hör hur havet slår och skummar
Se hur molnen buktar sig
Känn hur solen värmer huden
och hur stänket fuktar dig

Du är vacker utan kläder
lika skön som vår natur
Och så drömlikt vackert väder
skuggar dal på din figur

Följ med mig till Stångehuvud
nästa gång du kommer hit
Här känns kärleken så riktig
på vår fina kustgranit
Gnistrande vågblänk
läskande saltstänk
sällsamt mystiska havshorisont

 

 

Pelle Pava
(juli 1977)

På Rosvikstorg ibland grönsaksstånden
står Pelle Pava på lur
Han har just knallat den tredje ronden
utan att ha nån tur

Vem vill köpa en pava åt Pelle
av Bolagets alkohol
Själv är han portförbjuden på stället
för att han inte tål

Det suger i magen, det svider i strupen
Det värker i hela hans själ
Ja, Pelle är trasig, han är så försupen
att ingen vill honom väl

Men där går en herre i fina bottiner
en törstig direktör
som vrakar och väljer bland bolagets viner
och köper dessutom likör
Direktörn är rik och polerad
men super som ett svin
fast inte är han alls alkoholiserad
bakom sin spetsgardin

Pelle rycker hans påse ur handen
och sticker runt nästa hörn
Där tömmer han flaskor, där släcker han branden
och skiter i direktörn

Sen vinglar han in bland träden i parken
Han tar sig fram på nåt vis
men faller till slut som en fura till marken
och väntar på stadens polis

Pelles öde är delat av många
en fruktansvärd ensamhet
med dagar och nätter som är dödligt långa
och törsten är allt man vet

 

Sommarflickan på Sjömärket
(juli 1977)

Du har mitt hjärta, lilla Birgit
ibland ölsejdlar och hav
Trots att stormen piskat sand som
har förstört mitt cykelnav
ska jag cykla hit igen
till Gammelskagen

Du har mitt hjärta, lilla Birgit
runda kinder, blåsigt hår
och din kropp är som en kvinnas
redan nu vid arton år
så jag kommer hit igen
till Gammelskagen

Du har mitt hjärta, lilla Birgit
Du har mitt liv just här ikväll
och jag bjuder dig att komma
till mitt rum på Ruths Hotell
Därför kom jag hit igen
till Gammelskagen

Du har mitt hjärta, lilla Birgit
Vi ska dansa på din strand
plocka stenar och gå på klitter
Du får gärna ta min hand
och jag kommer hit igen
till Gammelskagen

 

 

Höstvisa (Gullmarsgatan 2)

Jag sitter mitt i hösten, bakom huset på en stol
och drömmer om en sommartjej
och längtar efter sol...trallala...

Jag sitter i min trädgård, det regnar vissna löv
Det tisslar och det prasslar
men min dröm har gjort mig döv...trallala...

Jag sitter här i kvällen, döv och stum och blind
och tänker på nåt annat
så jag rodnar om min kind...trallala...

Jag sitter på en pinnstol och hör min inre röst
"Du liknar ju Fantomen
och han behöver tröst"...trallala...

Jag sitter här och njuter i fontänens stilla brus
Jag får väl vara nöjd ändå
och tar mig en pris snus...trallala...

Jag sitter här i kvällen och snart så är det natt
Jag går nog in till barnen
och ser hur det är fatt...trallala...

 

 

Räck mig din hand
(27/9 1979)

Dom far som fladdrande ljus i natten
dom går på så vingliga ben
fula i munnen och yra i hatten
och hjärtan hårda som sten
Räck mig din hand
så att jag når den
Räck mig din hand, räck mig ditt hjärta,
räck mig din själ - Jag vill dig väl

Dom står där så nära och vänligt bredvid
sen pratar dom bakom din rygg
Det har sina sidor och det tar sin tid
att känna sig riktigt trygg
Räck mig din hand
så att jag når den
Räck mig din hand, räck mig ditt hjärta,
räck mig din själ - Jag vill dig väl

Vi går som i blindo förbi varann
utan att se oss om
Den ena är falsk och den andra i sann
men det vet vi ingenting om
Räck mig din hand
så att jag når den
Räck mig din hand, räck mig ditt hjärta,
räck mig din själ - Jag vill dig väl

Du talar om gudar som inte finns
om döden och kärleken
Sen går du din väg som en annan prins
utan en enda vän
Här har du min hand
om du vill ha den
Här har du min hand, här har du mitt hjärta,
här har du min själ - Om du vill väl

 

 

Här finns det vingar
(1979)

Här finns det vingar att köpa, min vän
Här finns det vingar att få
Hämta dem genast, betala dem sen
Säg, vad väntar du på

Köp ett par vingar och sätt på din rygg
Sen får du se hur det är att va trygg
Och friheten får du på köpet, min vän,
däruppe i himmelen

Här finns det vingar att köpa, min vän
Här finns det vingar att få
Tiden är knapp och du ångrar dig sen
när det inga finns längre att få

Köp ett par vingar, det hastar, min vän
Betala mig sen, när vi träffas igen
Och friheten får du för evigt, min vän
däruppe i himmelen

 

Nyårsvisa 1980
(dec 1979)

Skall man våga köpa sig en jordglob efter Jul
jag tvekar i det längsta för jag tycker den är ful
men slås i samma stund utav att sanningen är skral
Vår värld blev mycket fulare i nådens 70-tal

Så tar jag hela jorden under armen och går hem
och struntar i vad folket menar i Jerusalem
I New York och Moskva, i Peking och Berlin
där får dom säga vad dom vill liksom i Aberdeen

Nu skall jag vattna öknen och plantera fullt med grönt
och göra om klimatet så att alla får det skönt
rensa upp i alla hav och minsta vattendrag
och blåsa luften giftfri i ett enda andetag

Sen tar jag alla vapen med en hemmagjord magnet
så det blir slut på alla krig och fred på vår planet
Och folk kan börja älska som man bort för längesen
och bygga sig ett paradis som liknar himmelen

Jag sitter där och knåpar för att ordna allting rätt
Fördelningen av tillgångarna sker med en pincett
Och ingen skall bli ensam mer och ingen utan mat
Jag suddar ut alla gränserna och gör en enda stat

Sen när allt är färdigt går jag ut på min altan
och ropar Gott Nytt År till alla utom Fan
och känner mig som ättling till en mycket högre makt
som misslyckats med omsorgen
GUTÅR! Och håll nu vakt!

________________________________________________________________________

 

 

Jag öppnade mitt fönster

Jag öppnade mitt fönster
och lutade mig ut  
i morgonsolens vaknande ljus
Daggen låg så frisk
på gräsmattan jag sått omkring vårt hus

Fjärilar och fåglar -
alla hade bråttom
Livet var en svindlande sekund
Jag stod som i ett rus
medan grannen gick en runda med sin hund

Vinden strök mitt öga
Dofterna bedövande
från blommorna jag satt i vår rabatt
En humla på min hand
och någon långt därborta brast i skratt

Naturen är ett under
och sommaren så vacker
Det här är mera värt än fantasin
Jag kände mig så glad
och vinden blåste till i min gardin

 

Midsommarkransen

En mulen och stormande midsommardag
Jag dröjer mig kvar vid mitt kaffe ett slag
och tänker på dig - på din kropp och din själ
och på allt vi har upplevt av kärlek och gräl
Längtar du efter mig
Jag längtar så efter dig

Somrarna kommer och somrarna går
och tiden lämnar så olika spår
Allt ifrån tårar till kiknade skratt
Jag drömde faktiskt om dig just i natt
Längtar du efter mig
Jag längtar så efter dig

Molnen drar fram över himlen som skepp
Kaffet är varmt och jag bränner min läpp
Inget går upp mot en sommar som den
vi hade tillsammans för längesen
Längtar du efter mig
Jag längtar så efter dig

Vi lurade varandra med kyssar och smek
och såg inte skillnad på allvar och lek
Så småningom insåg vi kanske ändå
att kärlek var inget vi två hittat på
Längtar du efter mig
Jag längtar så efter dig

Nu sitter jag här med min kaffekopp
och tänker mig nära din mjuka kropp
ditt hår, dina höfter och solbrända bröst
din mun, dina ögon, din vänliga röst
Längtar du efter mig
Jag längtar så efter dig

En starflock flyr som en stormvåg i skyn
Luften virvlar av tusen små flyn
och träden kränger en underlig dans
Jag slänger min vissnande midsommarkrans
Längtar du efter mig
Jag längtar så efter dig

 

Att längta hjärtat ur sig

Nu har jag längtat hjärtat ur mig efter sommaren
Nu har vi väntat länge nog, eller hur, min vän
Vindarna och skyarna har behärskat himmelen
och stormen har fördärvat allt i trädgården
Tiden har flytt undan
och allt har gått så fort
Sommaren försvann
långt före än den bort

Det har regnat oupphörligt och det är inte bra
Naturen har fått mycket mer än den nånsin velat ha
Själva står vi gömda under paraplyerna
med känslan av att något inte varit som det ska
För tiden har flytt undan
och allt har gått så fort
Sommaren försvann
långt före än den bort

Jag struntar i semester och jobbar hellre då
Sommar är nåt elakt som man bara hittat på
Jag väntar inte längre på att himlen ska bli blå
men känner starkt för bönderna och särskilt för dom små
Tiden har flytt undan
och allt har gått så fort
Sommaren försvann
långt före än den bort

 

 

Sån är du, sån är jag

Du är inte den jag sökte
men jag älskar dig ändå
Jag vill hålla dig så tätt intill det går
Men hur jag än försöker
är du omöjlig att nå
och jag vågar inte fråga om jag får
Sån är du
sån är jag
sån är kärleken och sån är poesin
Sån är du
sån är jag
men herregud vad du är fin

Du bjuder din ögon
och din mun om jag vill
men bara då jag inte kan nå fram
Och kommer jag för nära
och är alldeles intill
blir du som ett vilsekommet lamm
Sån är du
sån är jag
sån är kärleken och sån är poesin
Sån är du
sån är jag
men herregud vad du är fin

Nu gömmer jag mitt hjärta
Jag vill inte vara med
Sån kärlek blir i längden alltför dyr
Du har lovat någon annan
och jag lämnar dig ifred
och väntar tills en annan morgon gryr
Sån är du
sån är jag
sån är kärleken och sån är poesin
Sån är du
sån är jag
men herregud vad du är fin

 

Blåmesen

På vägen låg blåmesen död på sin rygg
precis som om ingenting hänt
med näbben i vädret så stolt och så trygg
och ögonen lite på glänt

En lit de parade av asfalt och grus
där regnet gjort floder omkring
och blänket i vattnet från bilarnas ljus
- men döden var just ingenting

Jag såg honom ligga en stund som han var
vacker som en ädelsten
Sen kom det en bil fast sikten var klar
och krossade fjädrar och ben

 

 

 

Militärförbud

Där sitter dom helt skyddade i bunkrar och palats
och planerar nya krig för oss andra
Fiender och vänner får gärna byta plats
bara dom tar kål på varandra
Men världen är för fin för att lekas med så där
Det borde va förbjudet att vara militär

Man skyller på att mänskan alltid varit likadan
och haft svårigheter med att dela lika
Inte har det hjälpt att hon trott på Gud som barn
Dom fattiga blir aldrig som dom rika
Men världen är för fin för att lekas med så där
Det borde va förbjudet att vara militär

Man skyller på att livet alltid krävt ett bra försvar
så skapades vi alla av naturen
Och den är dum som inte tror att fienden har
likadana instinkter som djuren
Men världen är för fin för att lekas med så där
Det borde va förbjudet att vara militär

Man skyller på att världen måste hållas i balans
så rustar man för tusentals miljoner
Den okände soldaten får årligen sin krans
Det ger samvetsfrid hos mäktiga personer
Men världen är för fin för att lekas med så där
Det borde va förbjudet att vara militär

Sen skjuter man åt alla håll för säkerhetens skull
och föregriper alla och sin Nästa
För meningen är alltid att få fienden omkull
och segraren har rätt och är den bästa
Men världen är för fin för att lekas med så där
Det borde va förbjudet att vara militär

Det tog människan en evighet att hamna där hon är
Nu luras hon i fällan av tekniken
Till glädje för varenda liten skjutglad militär
blir vi alla offer för paniken
Men världen är för fin för att lekas med så där
Det borde va förbjudet att vara militär

Man skyller på varandra och man skyller på allting
Snart skyller man på mjölken ifrån brösten
Men vart ska man ta vägen när allt är ingenting
Vem står då för kärleken och trösten?
För världen är för fin för att lekas med så där
Det borde va förbjudet att vara militär

När dom slutligen har lyckats att träffa mitt i prick
och det inte längre handlar om detaljer
Då sitter dom helt avklädda med rädslan i sin blick
utan sina grader och medaljer
Och världen är för fin för att lekas med så där
Det borde va förbjudet att vara militär

Men lever vi i morgon skall vi kämpa du och jag
för livet är ju ändå värt att leva
Och barnen skall få höra hur det började en dag
när Adam blev förälskad i sin Eva
Och att världen är för fin för att lekas med så där
och då finns det inte någon som vill vara militär

 

 

För sent igen

Hålla om och ligga nära
medan solen lämnar oss åt natten
Min mun mot dina läppar
Dina ögon är klara som vatten
Du kysser mig och jag kramar dig
Jag vill komma så nära intill
få ömhet och din värme
Nu vill jag att tiden står still
Men du, det är något fel ändå
Du tröstar bara en vän
Din kärlek ska någon annan få
Jag har kommit för sent igen

Du viskar intill mitt öra
Din kind är så mjuk och varm
Ditt hår doftar sommar
och du ligger så skönt på min arm
Dina ord och mina tankar
leker så bra med varann
Att älska är att leva
och det gör jag så gott jag kan
Men du, det är något fel ändå
Du tröstar bara en vän
Din kärlek ska någon annan få
Jag har kommit för sent igen

Du flätar våra fingrar
Vi kysser varandra igen
Ditt ljus fladdrar till
och dansar med sommaren
Jag håller om din midja
och känner dina mjuka lår
Just nu vill jag ha dig
och önskar du sa att jag får
Men du, det är något fel ändå
Du tröstar bara en vän
Din kärlek ska någon annan få
Jag har kommit för sent igen

 

En sommarprins

Nu faller det skuggor i trägårn, min älskling
Jag ser genom fönstret i din ateljé
hur svalorna fångar sin kvällsmat bland myggen
Så är det menat och så får det ske
Och nu är jag fri att leva igen
Här är en prins mitt i sommaren

Jag ser hur din tvätt rör sig långsamt för vinden
och bladen på träden vaggas till ro
Solen har lagt sig på ängen där borta
Så här vill jag leva, så här vill jag bo
För här är jag fri att andas igen
Jag är en prins mitt i sommaren

Du kommer med blommor att sätta i fönstret
Prästkragar, klöver och vild kaprifol
Det doftar så gott och det lyser av färger
Du är en gudinna i linne och kjol
Och nu är jag fri att älska igen
Jag är en prins mitt i sommaren

Jag kramar dig länge för natten är nära
och kärlek är något fantastiskt och stort
Jag vill inte tänka på krig och eländen
för allt som är vackert försvinner så fort
Och nu är jag fri att sjunga igen
Här är min sång mitt i sommaren

 

 

Grubbel

Jag vill inte umgås med tärande grubbel
utan nån mening och utan nåt slut
Då avstår jag hellre din vänskap och kärlek
och lever mitt liv som jag levt det förut
 
Du känner dig syndig, straffad och räddad
Du vrider och tänjer på hela ditt liv
Du plågar dig ständigt med orsak och verkan
och ältar föråldrade bibelmotiv

Jag vill inte dela mitt liv med din frälsning
som bygger på rädsla och intolerans
Även om världen snart ska gå under
och olusten griper oss lite till mans

Jag vill inte dela mitt liv med din ångest
som stryper min lust och min fantasi
Hellre väljer jag ensamheten
om det är priset för att leva fri

Jag känner för dig som jag känner för barnen
och lämnar min kärlek åt ödet igen
Min tröst kan du få men ingenting annat
Jag vill inte lura mig själv, min vän

Du tror kanske att jag är rädd för att älska
och gömmer mig bakom en säker fasad
Men livet är kort och tiden flyr undan
I morgon är ännu ett oskrivet blad

 

Träskodans
(1983)

Här dansar jag min träskodans
med full kontroll och bra balans
med klapp och klamp och fart och frust
för jag har både kraft och lust

Och huden knottras, märgen rister
benen skenar i galopp
men jag har starka knän och vrister
blodet sjuder i min kropp

Kom, fru Pärla, ge mig famnen
jag är din och du är mitt hopp

Och här ska dansas utan rast
med stora kliv och skeva kast
Nu flyger skjortan blöt av svett
Mitt hjärta hamrar hårt och hett

Du måste glömma dina rädslor
glömma både gråt och strid
för glädjen finns i mina träskor
tids nog får vi alla frid

Kom, fru Pärla, ge mig famnen
låt mig inte hamna bredvid

Och medan himlen kläds i frack
dunsar han  sin träskoklack
Å hej å hå och ett och två
mig kan du bara lita på

Så här gör ryska Don-kosacker
så här en kung i Bohuslän
Nu är du så förföriskt vacker
Du är själva sommaren

Kom, fru Pärla, ge mig famnen
tillfället kommer aldrig igen

Nu kan hon inte stå emot
och plötsligt har han hennes fot
inunder träskon - Å, förlåt
jag är klumpig, glad och våt

Hon virvlar som en vind i natten
aldrig har hon dansat så
som en löpeld långt från vatten
yster som ett kärleksrå

Kom, fru Pärla, ge mig famnen
båda vill ha och båda ska få

Här trampar inga träskor snett
för hur du än gör, så dansar du rätt
Jag spränger byxa och kalsong
i mina vilda jättesprång

Hon slänger blusen ut bland snåren
Å Gud! nu faller kjolen av
och fuktigt bruna glänser låren
Kroppen böljar som ett hav

Kom, fru Pärla, ge mig famnen
Herren han tog och herren ha gav

Så dansar kärleken sin dans
befriad är hon, bara hans
Så oblygt naken som ett frö
med doft av ljung och slaget hö

Musiken klingar ut bland träden
träskorna har klampat klart
och nattens vindar vajar säden
allt är tyst och underbart

Kom, fru Pärla, ge mig famnen
morgonsolen visar sig snart



Midsommar
(1985)

Sommar i gräset bland humlor och mygg
Solen som rullar över min rygg
Björkarna kråmar med brusande blad
och fåglarna sjunger mig jublande glad
Maskros i örat och myggbett på tån
Oron i världen är långt härifrån

Kylan är bortglömd, mörkret har flytt
Naturen är uppklädd och allting känns nytt
Vindar som tumlar kring trädgård och hus
Dofter som yr i ett bländande ljus
Maskros i örat och myggbett på tån
Oron i världen är långt härifrån

På midsommarafton i blomsterprydd krans
går flickan till ängen för sång och för dans
Gitarrer och dragspel och sju spelemän
som spelar för livet och för Bohuslän
Maskros i örat och myggbett på tån
Oron i världen är långt härifrån

Men mitt under skratten i blommornas hägn
brister vår himmel i hällande regn
och mänskorna skingras, musiken dör ut
Det blixtrar och dundrar, så fort allt tog slut
Maskros i örat och myggbett på tån
Oron i världen är långt härifrån

Sen klarnar det åter och molnen styr bort
Skönheten kommer tillbaks inom kort
Mättad är grönskan, själen så mild
och just bakom knuten är kärleken vild
Maskros i örat och myggbett på tån
Oron i världen är långt härifrån



Höst
(1985)

Nu kommer mörkret
och du stänger dina dörrar
och du bonar om ditt hus
Du gömmer dig för andra
med din längtan
och ett flämtande ljus

Nu kommer vinden
som stormar i din trädgård
och pinar kring din knut
som sliter hårt i träden
och din längtan
som du vägrar släppa ut

Nu kommer kylan
som biter dig i skinnet
och river i din själ
som tvingar dig till tystnad
och till längtan
och nu mår du inte väl

Nu kommer mörkret
som bländar dina ögon
med fängslets fantasi
som spränger hela livet
och din längtan
i ett blint raseri

 

Monas visa

Du är så vacker
som en fjäril
som en blomma
som en fågel i vinden

Du är så vacker
som en himmel
som en saga
som en smekning på kinden

Refr: Jag vill ha dig
jag vill ta dig
Jag vill drunkna i
kärleken
Vill du ha mig
vill du ta mig
då älskar vi om igen

Du är så vacker
som en sommar
som ett solblänk
som en krusning på vågen

Du är så vacker
som en gryning
över fälten
som den vajande rågen

Refr:

Du är så vacker
som en dalgång
som en bergstopp
som en stjärna i natten

Du är så vacker
som en pärla
som ett majregn
som ett spegelblankt vatten

Refr:

 

Rådjursjakten
(2003)

Det står ett rådjur i vår trädgård
precis just utanför
Hon trampar och hon lystrar
så vacker och så skör
Hon har gömt sig under flädern
och befinner sig på flykt
Blicken flackar hit och dit
här är det inte tryggt

Jag hör röster, jag hör hundskall
Jag hör människor som svär
De kommer genom hagen
med laddade gevär
Nu skälver hon av rädsla
Hennes nerver är på spänn
Jag gjorde genast upp en plan
för räddningen

Men hundarna har korn på 
hennes nyditsatta spår
och jägarna har pejlat 
med exakthet var hon står
"Var lugn och rör dig inte 
stå still min lilla vän
för här får ingen skjuta 
rätt in i trädgården"

"Jag skall stoppa drevet
och du får stanna kvar 
låt mig bara hinna
komma ut till ditt försvar"
Men rådjuret blev vettskrämt
med hundarna inpå
och försvann på två sekunder
rakt genom vår berså

Jag ville protestera 
och säga klart ifrån
Så sprang jag ut i trädgården
med min saxofon
Jag blåste som en galning
Milord och Svarta tupp
för att vilseleda hundarna 
och få jägarna att ge upp

De stannade vid gärdsgården
och svor ve åt min konsert
Jag spelade i morgonrock
mot hotfulla gevär
Så försvann de ner i dalen
för att få villebrådet lagt
och glömma idioten
som försinkat deras jakt

Jag blev stående i dimman
som svepte in från öst
halvt naken med mitt instrument
Det känns att det är höst
Nu hetsas hon i skogen
över ängar, genom snår 
Trots överlägsen snabbhet
är hon fångad i sitt spår

Hundarna och jägarna 
vet hur det går till slut
Det är bara hennes trötthet
man har att vänta ut
Frågan är om rådjuret 
också har förstått
att den meningslösa flykten
snart skall ändas med ett skott

Jag kan inte acceptera
missbruket av makt
och inte fatta tjusningen 
med skjutandet och slakt
Så går jag in i huset
och vill bort från det jag sett
I grunden vet vi alla
vad som är fel och rätt

Tiden skyndar vidare 
och snart så var det kväll
Jag såg nyheter om terror 
och reklam om lyxhotell
Ibland är det så fruktansvärt
så orättvist och skevt
så svårt att känna stolthet
över livet som man levt

När jag druckit upp mitt kaffe
och just skall släcka ned
passerar jag min spegelbild 
i fönstret, men jag ser
också genom rutans blänk
en oförklarlig scen;
Därute under flädern
rör sig vingliga små ben

Jag möter hennes ögon
Hon lägger sig till ro
Hur kan det vara möjligt?
Herregud, vad skall man tro?
När allt var hopplöst mörker
och tiden runnit ut -
kom livet plötsligt åter
då det borde varit slut...

 

Långt ut till Havs…
(Navigare necesse est?)

 

Långt, långt ut till havs
är man fri bland vind och vågor
Långt, långt ut från land
får du svar på dina frågor

 

Segla med, segla bort!
Vi är båda av samma sort
Skota hem, gå upp i vind!
Får jag kyssa din våta kind?

 

Långt, långt ut till havs
for min far för att försörja
Långt, långt ut från land
är ett sätt att också börja

 

Segla med, segla bort
för vår tid den är så kort!
Skota hem, gå upp i vind!
Jag är din och du är min!

 

Långt, långt ut till havs
finns min längtans vilda flöde
Långt, långt ut från land
är min kärlek och mitt öde

 

Segla med, segla bort!
Se upp om babord, där kommer brott!
Skota hem, gå upp i vind!
Solen strålar stark och trind!

 

Långt, långt ut till havs
är vi bortom trygga hamnar
Långt, långt ut från land...är du kvinnan som jag famnar

(Var tror du att vi hamnar?)

 

Segla med, segla bort!
Tar du rodret, har du förstått?
Skota hem, gå upp i vind!
Saltet gör mig nästan blind

 

Långt, långt ut till havs
finns stolta män och vackra stunder
Långt, långt ut från land
kan man också lätt gå under

 

Vi seglar hem, vi gör det nu!
Jag är lika rädd som du
Slacka loss, fall av i slör!
Dig skall jag älska till dess jag dör…!

 

Per Lager
2011-01-13 (ändrad...maj 2014)