Avsägelse - brev till Miljöpartiet 2008

Efter 25 år som medlem tackar jag för mig...

Under flera av dessa år har jag haft förmånen att tillsammans med andra få stå i tågets förarhytt, men har också sedan lämnat över, enligt mp:s rotationsprincip, till nya och yngre krafter för att själv sätta mig i passagerarvagnen. 
Så skall det vara. Det skärper ett partis utveckling. 

Men när de nya förarna gradvis tycks förlorat sikten och i röran växlat om från det gröna till det uttjänta gamla grå betongspåret, och dessutom hakat på socialdemokraternas sista vagn, då är det dags att stiga av vid nästa station. Från perrongen ser jag tåget långsamt, vinglande och gnisslande, försvinna åt fel håll. Ett rostrött tågset med några lossnande flagor av grönt. 
Det känns tungt, sorgligt och ganska snopet. 

Men gröna spår växer inte igen! Och rätt som det är kommer ett nytt tåg rullande. Grönt! Var så säkra! Det stannar vid varje station och många vill stiga på. Jag är bara en äldre, skavd, realist. Och perronger är något av hoppets symboler.

Hälsningar
Per Lager
f.d. ledamot (1994-2002) och gruppledare
för mp i riksdagen