Enkla rader och andra 1989-91


FÖRORD
               
                                    
Texterna i det häftet är tillkomna under dryga två månaders promenader till mitt dagliga värv (ca 12 mil). De gör inte anspråk på att vara annat än enkla rader, d.v.s. okomplicerade och tänkta rakt ut - men med läsarens hjälp kanske ett och annat ändå kan blixtra till och, i bästa fall, få poetisk lyskraft. Så har jag tänkt. Oktober-december 1989 har varit den politiska omvälvningens (och oblodiga revolutionens) tid i Östeuropa. Så gott som alla, inklusive experterna, har blivit översprungna av verkligheten och den enorma folkliga kraft, som kunde skapa en sådan frihetsvåg, som just nu, i skrivande
stund, rullar... "ENKLA RADER" har jag skrivit för mina närmaste vänner. Andra ambitioner har jag inte haft, även om det måhända är en början till...
1989-12-20
PER LAGER


"ANDRA RADER" är en fortsättning på samlingen "ENKLA RADER". Tidsmässigt handlar det om januari-mars 1990 och rumsmässigt vägen till och från arbetet. Fortfarande har jag inga andra ambitioner än att kanske skapa en och annan "myra" för mig själv och mina närmaste vänner. Att formulera tankestråk, där mentala blixtar och stjärnfall har fritt tillträde, ger mig ny livslust...kraft att fortsätta. Det mänskliga ursinnet behöver utrymme i tider av allmän        hjärnförsurning.           
1990-03-18
PER LAGER


Jag fortsatte skriva denna form av poesi efter den 18 mars 1990 utan att sammanställa i ytterligare ett häfte. 3/1 1991 är den sist daterade dikten. De häftade dikterna gav jag, precis som jag nämner här ovan, bara till mina närmaste vänner. Någon särskild effekt fick de inte och jag kan inte påminna mig om någon läste upp dem någonstans. Men jag minns att de betydde mycket för mig personligen när jag skrev dem. 
Nu, 17 år senare, när jag läser igenom dikterna, känner jag att jag vill ge dem en ny chans - format. De var en viktig del i mitt liv och den tiden var en viktig tid för människorna, inte minst i Europa. Nu får dikterna också ett nytt gemensamt namn: "Enkla rader och andra", eftersom de är just så.
2008-02-10
PER LAGER


Tiden flyr och mitt livs innehåll blir allt mer av dåtid. De här texterna är nu 24 år gamla och jag själv 71... Jag kan bara förundras över allt - hur den tekniska utvecklingen accelererat samtidigt som växthuseffekten och den miljömässiga situationen försämrats i samma takt, hur krigen och mänskligt eländet stegras och överlevnadsmöjligheterna bara minskar på den här planeten.
2015-06-29
 PER LAGER

____________________________________

                             


                                 ÅRSTID                                  
89-10-05

Hösten bryter
- vinden fyller mitt bröst...
och mina ögon
är daggvåta gulnande löv

Tåget har förmodligen passerat
Jag anar kärlek
mellan syllar och räls -
blommor som trotsar
(känslor som trotsar!)

Över krönet med osynliga vingar
- skor som viskar
Fylld av utropstecken och färger
i förvandling...
rätt in i hösten!



       

                                BLINDHETEN                              
89-10-06

Vägvältens förare ser helt oberörd ut
när han korsar myrvägen...han har annat
i tankarna - ambulansens blåljus t ex...

Han ser inte brodern
med Ferlinpristagaren under armen
och Dalai Lama i ryggsäcken
Han orkar inte
Han är bländad av stålet

Han tror bara det är värt något
som redan är gjort
Flyttfåglarna stannar bara några minuter
i trädet - vad skulle han försvara...

Han litar på politikerna,
som har ansikten som pansarfordon,
magar som mjölsäckar
och ben som aspstjälkar, som är
mer eller mindre dumma och sjuka
och som i ett slag,
vid det fina valnötsbordet, kan
besluta om asfaltering av vår sista gröna lunga

Han rullar sin gula vält...
och tänker på ambulansen...
och mormor...




                            VAR SOM HELST                          
89-10-07

Mitt i Sverige (så känns det i alla fall) -
där står människor på perrongen
med sänkta huvuden
Tågen är försenade...hela vårt land
är försenat!

Flyttfåglarna är ute i rätt tid och
passerar efter en kort paus på eltrådarna...

Plötsligt bullriga skratt
med röda läppar: "Åh, min katt, min stackars
katt, får sova ensam i natt!"
Någon skramlar envist med nycklarna
i sin ficka...





                                KOMPOTT                                 
89-10-08

Mellan Livets brunn och Gyllen
tänker jag på det fullständiga eländet
att bara kunna befinna sig på en plats
åt gången...på väg mellan två fontäner
i Skövde t ex, precis som du befinner
dig just här, bland dessa ord, just nu,
så begränsat och meningslöst...eller
                 
Figurerna i Livets brunn har kletats ned
med neongrön slime-massa av den nya tidens
människor...de som inte känner sig hemma.

Var det någon som visste för mycket...hela
tiden eller inte alls. Någon?

På tåget: "Det kan vara kultur i allting...
det kan vara kultur att tjöta!"
Fler än fyra tusen av Leonardos blad med
skrift och teckningar finns kvar. (2/3 lär
ha gått förlorade).

Landskapet rycks sönder av tåget.


       


                                  LOVART                                  
89-10-09

Bråttomliv
tills skinnet skrumpnar -
tjäna, köpa och sälja,
tjäna igen, köpa igen     
och sedan dö!



                                                   

                      INTERN LYXFÄKTNING                      
89-10-10

Försvar för ett "osolidariskt" beteende:

Var finns den lärare i Sverige som saknar
tak över huvudet, kläder på kroppen och mat
i magen. Var finns den lärare i Sverige, som
inte omfattas av demokratins fri- och rättigheter,
som inte har möjlighet att hjälpa andra i sämre
omständigheter och som inte kan delta i kampen mot
ödeläggelsen av våra gemensamma livsbetingelser -

Visa mig den lärare i Sverige som saknar detta
och jag skall helhjärtat stödja henne eller
honom i kampen för ett värdigare liv!
                                                
Men - visa mig INTE den lärare som bara lever för
det egna privata och äckligt pösiga!
Gör inte det!





                               NOTERAT                                 
89-10-11

Den ilskna kråkan
kraxar i motvind
(vad är det frågan om?)

Våra östra grannländer
lyfter oket av sig som om
de bara burit vattnet      
från källan och hem..

Välkomna att tänka och tycka
och besluta och förändra.
Välkomna till en värld
att rädda!





                              STJÄRNFALL                              
89-10-12

En skara otillåtna idéer,
känslohajar,
plöjer sig fram genom
hjärnans ordnade korridorer,
hugger med yxor
i väggar och dörrar
- och i centrala beslutsrummet
trycker de upp den
räddhågsne tankeledaren
i taket

Och därefter gäller helt andra
förordningar,
beordrade efter nya förutsättningar,
klara som stjärnor
när de faller!





                        KOMMANDOBRYGGAN                         
89-10-13

Fortfarande är det
betongsjälarna
som navigerar  
- som oåtkomliga
driver oss alla i
fördärvet

Priset på deras huvuden
är hela framtiden
- allt!

Måtte solen och all kraft
som den skapat på jorden
blända, betvinga...och
låta stormen ta dessa galna
kaptener!





                                  TID ÄR                                  
89-10-16

Tid håller jag i handen
- nederlagen inympade i
ryggmärgen
och framgången är som
oåtkomlig skenande kula,
svår att få kontroll
över

Tid är mitt liv...
några varv på en större
klocka,
som alltid tycks visa
fem i tolv,
trots att verkligheten
är en annan och en
annan...

Tid ger oss varandra
Tid ger dig och dig
och världen,
och den gör vi allt för att
klara oss utan...
Tid vore inte
alls...





                                 INSIDER                                 
89-10-17

Din själ är mycket skrynkligare
än ditt ansikte - massagen och
krämerna hjälper inte alls -
märker du inte det?

Du har somnat ifrån
din inre verklighet
Den yttre består bara av
prylar och prestige, att
ha och kunna köpa
Den inre är däremot ett
sorgligt kapitel

Du kan kalla det fantasi,
men det är just där,
på insidan,
ditt egentliga liv avgörs

- Var är strykjärnet?


      


                               STRIPTEASE                              
89-10-18

Det gula...
jag rumlar fram i ett slags
höstberusning
inför skiftningarna,
inför avklädningen...

Vad gör lögnen
på den här vackra jorden,
där livskraften är allt och har allt
som behövs...Vad gör all denna ryggradlöshet,
rädsla, feghet, ångest,
detta roffande, hotande, förstörande
- vad har allt detta här
att göra?

Duger inte livets skönhet?
Duger inte livet?


      


                                DU IGEN                                 
89-10-18

Svart i synen
(som Geirangerfjällen)
och vindslitna kläder
- ett hoptråcklat inre
och hopplösheten som
kväkande grodor ur käften

Guldglitter i namnet,
men svart rätt igenom  
och falskheten
som en ormgrop i hjärtat

Bara namnet får mig
att kräkas!





                          VEM ANNARS 
                            
89-10-18

Vem är egentligen VÄRSTINGEN?
Är det Christer Pettersson,
var det Chessman eller Che.
markis de Sade, Godot eller
rent av Mao...var det Adolf,
var det Benito, kanske Sadat,
men självklart var det Khomeini,
vem annars...men inte...

Värstingen är förmodligen du
själv, du själv, du själv...




                                 FÄRGEN                                  
89-10-19

På avstånd har vi sett att vår jord
är blåtonad och omges av ett skimmer,
ett töcken.
På närmare håll borde den vara ...
men i praktiken och politiken
är den röd eller skär, blå eller
brun, beroende på var man befinner   
sig och vems ögon man bär.
Den röda färgen krackelerar, spricker
upp och skära, gråa, blåa toner träder
fram. Lika häpna står vi inför detta
som inför den bruna färgens upplösning för
något decennium sedan.

Förhållanden ändras - liksom förutsättningarna -
för livet på jorden. Nyanser skiftar.
Men skuggan - det svarta, tomma, döda - breder
ut sig allt mer...och alla färger utom en bär
detta pris i pigmenten, detta dödens mörker...

Det är bara en färg, som blivit symbolen för allas vår framtid  ì
...om den så aldrig blir annat
än ett hopp och en dröm om mänsklighetens,
djurens, naturens överlevnad...

Den färgen är den
GRÖNA!




                             LIVSLJUSET                              
89-10-19

Ge mig mörkret kring ditt liv
- svärtan på din nästipp
Jag kan ta skräpet och gräva
ned det i komposten - det är
inte alls svårt...där i den
fantastiska förvandlingsprocessen
blir döendet liv - mörkret ljus
          
Var inte generad...
de flesta av oss är halv- eller
släpskuggor - om vi inte
istället bländats blinda eller
             skenat galna...            
Genera dig inte - livsljuset räcker
                  åt oss alla!                   
 

 


                             KOMMA OCH GÅ                            
89-10-20

Döende maskar på asfalten -
Stänk runt skorna -
Våta, gula löv och röda -
Den där mannen som plockar
gräs varje morgon, när han
han är ute med sin gamla
labrabor, måste ha en kanin
hemma...

Den där kvinnan, som tar sin
bruna bil varje morgon, blir
allt tjockare...och hennes
tolvåring med sin montain-bike
blir allt tjockare han också...

Vem har en tanke till övers
för de stackars maskarna
...ur jorden för att inte kvävas,
ut på asfalten
för att dränkas

Den där svartrocken, som varje
morgon, med skyndande steg, tar
sig över krönet...





                              PARADISET                               
89-10-23

Jag kan ställa mig tätt intill poeten,
låna musikerns skjorta
och byta byxor med målaren, det kan jag...

Poeten hukar sig ned
och ritar i sanden med tummen...           
Det är inte ord det
handlar om längre

Musikern spelar som om ljudet
höll på att förintas
och målaren har gått ned i
källaren och mörkret

Poeten fortsätter att planlöst
forma cirklar och elipser,
meningslösa uttryck

Jag lutar mig inte mot någon
Och inuti alltihop finns ändå - paradiset...
Jag lutar mig mot ett ruttet
broräcke över åbädden
som nästan helt har torkat ut -
medan solen står som en livsvaktare,
rödglödgad och mäktig,
precis där
tanken börjar och slutar...






                            POSTMODERNT                            
 89-10-24

              Den roffande frossarklassen              
i vårt samhälle,
   folket i den s.k. arbetsföra åldern,
som tär på allt ändligt,
som struntar i förnybarheten,
som skall äga, ha och nyttja,
...har inte tid - att ens leva!

Barnen,
              som bara tycks vara              
i vägen
och som vi låter dö som flugor
(40000 om dagen!)
  undrar - med rätta -
   vad de egentligen är till för

De gamla
är inte med i ruljangsen
De är vid sidan av - sjuka, döende, bortglömda -
de är folket som ingen hör
De har definitivt hamnat utanför

Borde inte alla ha rätt
till livet -
innan det är dags
för döden?

   

  

 

 
                            MUMMELBOCK                              
89-10-24

Enkla, dumma
konferensbockar
sitter halvsovande
runt maktbordet

Vill bestämma eller
åtminstone låtsas - fetmagade -
...de bestämmer kanske ingenting alls,
men sitter där ändå

Är bara med för pengarnas
skull och för att synas
och märkas lite grand

Mummel...mummel...eller sa någon något?
Svenska flaggan har slagit knut         
på sig själv i vinden
Låt oss gäspa
tillsammans
Låt oss...tja...
Skit samma!




                          PLÖTSLIGHETEN                           
89-10-25

Plötsligt,
utan förvarning
- medan hösten långsamt gulnar
och kommunikationstabellerna
duger att läsa, posten sorteras -
så ligger du där
i ambulansen
på väg mot akuten

Plötsligt
är inte allt som det ska
Plötsligt är allt
något helt annat
- och det gäller livet

Och medan jag står där och blinkar
återvänder du             
till det vanliga livet
Bussen håller tiden
Det plötsliga är snart glömt
och med en kraftig vind
faller bladen som yrsnö från
träden


   

   

                        SKIT OCH KAPRIFOL                       
89-10-26

Hur gärna vill inte all denna ilska
ut ur bröstet ut
ur det hårdbultande hjärtat

Asfalten kokar under fötterna
och det blåser små farliga giftpilar
genom kroppen

Ge mig en frist
i en avsides lund
där jag inget hör eller ser
men doftar äkta
vildkaprifol

Låt mig slippa
- bara för en tid -
dessa dumbommars
dårskap och idioti

Politik borde vara klokskap
Politik borde vara vårt
samlade förnuft -
inte skiten
i stian!





                                TRÖSKEL                                 
89-10-27

Rosa slöjor
runt morgonstaden
Rönnbären hänger i mängder
som lysande godisklasar
på grenar utan blad

Kylan gör sig påmind
med frostig smekning
över ögonlocken
Efter en irriterad och      
uthållig vresighet ligger
havet åter lugnt
Bjuder på spegling

Hösten lämnar över -
men vintern står avvaktande
och emellan jagar
vandraren med sin ryggsäck
och långa svarta rock
- rätt igenom skönheten

Skatorna röjer i rabatterna
Och kråkorna högt uppe i träden
har viktiga meddelanden  
att förmedla       
med sina stolta bröst    
och skränande strupar...





                            MÖRKERPLÖJARE
                          
 89-10-30

Jag plöjer min kropp
genom mörkret
- med blod och kött -   
och ibland känns det
som om jag lämnat dig
bakefter
och ibland som om du
redan stod där framme
i gläntan - och väntade

Det här måste vi igenom
Vi är alla ensamma     
mörkerplöjare...en hoper envetna,
ett lemmeltåg...

Vi tror oss veta varifrån
men inte varthän...
bara att vi måste!

Vi är känsliga som
fladdermöss i mörkret
Vi kan navigera och
vi har inbyggda kompasser
Säg inget annat...eller
att jag kommer att
snubbla av förtvivlan
- ge upp efter nästa ord...





                                    BÖN                                     
89-10-30

Jag skulle vilja hälsa
GLÄDJEN välkommen
som en vän jag kan lita på
- inte som en okänd
som utan förvarning dyker upp  
bakom ryggen...     
sluter mig i hela sin famn
för att sedan försvinna
lika plötsligt

Slå Dig ned! Här finns det
verkligen rum för Dig!
Jag skall hålla Dig sällskap
så länge Du vill...i evighet
Amen!

Du är vacker och gåtfull
som en blomma, men Din mor    
Tristessen är ful som en padda
och din broder Sorg
och hemsk...
Ta kusin Gemenskap med Dig
hit...här finns många som längtar:     
Ensam, Bortom, Liten, Glömd, Nere,
Ledsen, Skrämd och Rädd och alla andra
bland de dina,
Du vet...





                                   GRUS                                    
89-10-31

Ge mig en paus -
ge mig rast från det här!
Ge mig tid istället,
tid till att utforska
varför, hur, när, var, vem,
vad och - om!

Min tid, liksom din,
   är kort och lätt räknad...
  Jag tror mig inte kapabel  
    att förstå hur det hela    
 hänger ihop - eller inte hänger ihop
  Men jag vill gärna lätta
  på förlåten, titta in,
       skaffa mig kunskap och insikt
     Och efteråt skall jag berätta
       vad jag sett...och hört...

          Karusellen har gjort mig yr       
         Jag vill av - jag måste av      
                    från snurrandet...                 
    Om jag hoppar och överlever -
     skall jag vräka grus i maskinen!

Jag lovar vid den
lilla tid
  jag har kvar!





                             TILLFÄLLE                               
89-10-31

Du håller handen still
i min...
Jag smakar doften av
din hud,
ser kärlek i ditt öga
och känner
hur ditt hjärta
omsluter det jag kallar
min själ...





                            SOM SOLEN                               
89-11-01

Barnen vet så mycket mer -
hur vi än vrider och vänder på oss
- står dom där
med ögon som ser rätt igenom,
med tveklösa ögon som dömer oss  
hårt och ned på knä,
med sorgsna ögon som ser vår
feghet...men inte förlåter...

Barnen spelar barn för oss vuxna
för att vi inte klarar av
att vara vuxna...och för att dom
inte vill skrämma oss eller göra oss
förlägna!

Barnen vet så mycket mer
hela tiden...

"Men, skall barn inte få vara barn?"
Jo, men först måste vi vuxna
bestämma oss för att vara
vuxna...riktigt vuxna, med allt det
ansvar barnen har rätt att kräva   
av oss!      





                             FRÅGETECKEN                             
89-11-02

Vi kör runt i våra avgaslådor
- som en skock får
drabbad av vargskräck eller
någon sorts epidemi

Vi förgiftar medvetet oss själva
och andra och varandra,
som om vi vore dårar allihop
Vi står som utropstecken
utan mening...
Vi står som stora frågetecken
med alla världens frågor
framför...

Ett litet barn sträcker ut
sin hand i gatan...





                               JUODIVYJ                                
89-11-02

Då kommer han dansande ur grottan
full av dårskap
med solen i ögonen, vinden i håret
och historien i ryggen - och
med hela livet för fötterna...

Fylld av vishet
och tokskap, satt åt sidan,
undangömd...  
äntligen rätt ut bland folket
på häl och tå i virvlande
dans, som en storm
genom själ och hjärta

Som ett eko från alltid...


 


                         SPEJAREN                          
89-11-03

Skymd av din egen kropp,
dold i skuggan, försöker du lista ut vad
livet handlar om

I ljuset blir du bländad
och blind som i mörkret
Du ser ingenting

Du förflyttar dig fram och tillbaka
En fågel bryter horisonten
- ropar i ditt öra
Du säger nej...du säger ja...
och upptäcker att du är helt ensam

Du läser i alla böcker
Du t o m väntar på att
Völvans spådom skall gå i uppfyllelse
Du fräser åt hundstackan
och famlar i det tomma

I skuggan är du skymd
och livet förblir en aning
Du kisar för helhetens skull
men ser varken den eller detaljerna
Du ser ingenting men du
ser ingenting men
du ser...





                                DRÖMTID                                 
89-11-06

Om jag bara fick tag i drömmen,
så att jag kunde veckla ut den
framför mig, se hur detaljerna
hängde ihop...
då kunde jag förklara alltihop
för dig...och du skulle    
förstå?

Till dess
får vi glo varandra i ögonen
och hoppas att livet ändå
är på vår sida!
Precis som vanligt, alltså...
diffust och drömlikt  





                          ÄR DU BEREDD                            
89-11-06

Är du beredd att avstå
din materiella välfärd
...halva lönen, bilen, båten, semesterresan,
nya möbler, nya kläder,
allt nytt tingel-tangel du drömmer om att
få omge dig med?
Är du beredd att avstå från detta
för att ett okänt antal mänskor på andra sidan jorden
skall få överleva, för att regnskogarna skall räddas,
för att ökenspridningen skall stoppas, för att ge
flyktingar fristad, för att hindra förgiftningen av
hav och grundvatten, för att reparera vad som går
att reparera av ozonskiktet, för att motverka
växthuseffekten, för att hindra all övrig   
miljöförstöring, för att göra det möjligt
för dina barn och deras barn att överleva,
för att det överhuvudtaget skall
finnas en framtid?   
Är du beredd av att avstå,
eller betyder ditt materiella liv,
din personliga bekvämlighet, den falska lyxen,     
så mycket...att du avstår från
ansvaret för framtiden...?

TÄNK EFTER VARIFRÅN DU FICK LIVET...OCH VAD DU FAKTISKT LÅNAT AV FRAMTIDENS BARN...
TÄNK EFTER!





                             ANLEDNING                               
89-11-07

Halvkvävda lungor som
kämpar
för att få luft,
på gränsen till total
uppgivenhet

Strupar som viskar
när de vrålar
...läppar i trasor

Ögon som öknar
fast de gråter

Öron som för länge sedan
slutat höra

Hjärtan som krupit ihop
som i en avskedsgest

Hjärnor som slutat tänka,
men ändå längst
inne i det djupaste när
ett hopp -
stort som en atom




                             FEM MINUTER                            
 89-11-08

Magens omkringliggande
muskler ligger som vridna
bladfjädrar,
spända och låsta
- medan magen själv
är som migrän
eller 3:e gradens
brännskada

Det är svårt att trivas
med en sådan tank,
ett sådant
maskineri

                     Fläsket är ditlagd isolering                  
                             och skinnet trätt                            
                     som en sliten presenning                  
  runt om och över





                                NOVEMBER                                
89-11-10

De kala träden är
vägg tillräcklig för
den mörka morgonskepnaden,
vars gående skugga är kastad
av en jättelyktas starka
strålar...

En enkel reflex och en stavlampa
räcker för att se
och för att synas...
på vägen


 


                       DANS PÅ MUREN                         
89-11-10

Råkallt någonstans  i brösthöjd
och hela kroppen fryser...

Ur Europas asfalt spränger blommor upp

Mållösa ser en hel värld hur detta gråa, livlösa
territorium, öster om taggtråden, fylls med färgprakt,
hur betongen rämnar av kärlek                    
och hur frihetslängtan blir en flodvåg
som inte går att hejda

Generade vakter, osäkra soldater under hjälmstålet
och poliser som lagt ifrån sig sina batonger och
med avvaktande leende visar vägen ut ur
labyrinten

Flodvågen river allt med sig - strukturer raseras, idéer,
politiken pulveriseras...

En ensam partitjänsteman bakom sitt tomma skrivbord
river mjäll ur håret...
och skriker till sin egen spegelbild...
på den släckta TV-skärmen

Han fattar ingenting!
Och hela Europa jublar!




                             OFATTBART                               
89-11-13

Utmed horisonten i öster
ligger en avvaktande molnfiguration -
som ett fruset begravningsfölje

Västerut ruvar en leende fullmåne
i skira slöjor -
och med förseglade läppar...

Mellan måne och sol ropar
folken ut sin glädje  

Ur miljoner strupar,
mellan betong och betong och genom,
mellan asfalt och tegel,
över gränserna,       
mellan öga och öga -
väller en ohejdbar längtan
efter kärlek och frihet!
Och frihet!



 

                                 KANSKE                                  
89-11-14

Kanske -
om vi låtsas,
om vi inte till varje pris
måste veta varje detalj
i dramat,
om vi låter det hela bero...

Kanske - om vi har kurage,
om vi avstår
från grävandet, kritiserandet,
att vrida varje droppe ur trasan,
kanske, kanske...om vi blundar
med ena ögat, lyssnar bara
med ena örat...

Kanske - om vi vägrar hindra,
om vi helt enkelt låter
livet självt
bestämma utvecklingen...




               
           HUNDLIV                           
89-11-15

Istället för det dagliga
            tramset och           
                    evinnerliga                    
                 gyttjetrampet...             

vill jag bära omkring på
skor i huset,
vifta på svansen, ha en näsa
för alla dofter,
få maten serverad och sova
nästan jämt

skälla någon gång   
av överraskning eller upphetsning,
vara till lags,
bli klappad och ompysslad,
bli älskad
och få tänka och tycka
vad man vill -
utan att någon kräver
att man säger det högt...

och bara vifta lite på svansen,
då och då

      och äta äppleskrottar...



 


                              POLITIKERN                              
89-11-16

Alla dessa lögner -
enorma och smulsmå
huller om pladder...
Sanningen finns alltid
någon annanstans:
i fickan, bakom örat, i telefonen,
under kudden, hemma hos mamma...

"Om jag skall vara riktigt,
riktigt ärlig"
är ett kännetecknande uttryck      
för hopen lögnare - deras signum -
och det underliga är, att de
förmodligen aldrig reflekterat
över vad meningen betyder

Hur står man ut -
när strålkastarna släckts och
man blir sittande där,
ensam - med all skit man sagt!
Och gjort!

Hur står man ut
med ett liv, där lögn har fått
värde av sanning...
Hur står man ut
med självföraktet?




       
                            SÅ VAR DET                            
89-11-16

Hon kom in i den lilla lanthandeln

med korg och portmonnä
                                     Hon tvekade ett ögonblick...                                 
             två ögonblick...         
   sedan la hon sitt hjärta på disken
  och gick därifrån
 




                             
Vitögat                                
 89-11-21

Ur betongen reser sig
det ena förslavade folket
efter det andra,
nation efter nation

Lysande modiga ögon,
stolta ögon,
ögon som saknar rädsla
men strålar av visshet

Hundratusentals människor
samlas på torget i Prag
Militären backar och tjeckiska
TV:n sänder - till mångas förvåning
Regeringen stänger in sig
Folket kräver, kräver...
och nu kommer det att hända - det
som alla så länge väntat på
- här rätas ryggar!



                               ÅBY 2:4                                 
89-11-21

Har du också funnit
ditt Paradis -
lite vid sidan om stöveln,
mellan grepen och
hjärnan, runt telefonstolpen,
i gläntan,
bland leenden som inte finns,
men som ändå är...där

Har du också funnit det korn
av glädjeglöd som har kraft
att spränga sorgen och fördriva ledan,
skyffla döden som gyttja ur  
diket...

Har du också förundrat dig över
allt det fantastiska
som detta liv bjuder dig på
- om du vill ha

Är det sant -
så får torpets tegel gärna
rasa i backen av ålder och fnatt
Jag kan lägga allt
på plats igen...
för varenda millimeter av livet
just nu - är min!


 

 

 

                             ETT HEM                                 
89-11-22

   Summan av allt heligt...
är en sten, ett träd,
      en flod, ett hav,       
en värld eller ett
    universum - ett hem!

          Har du något              
du kan kalla hem,

då har du allt
- resten är bara kryddor
    och små nyanser      

Ett sandkorn,
en vindil, regnet...ljuset
är delar och summa
av samma idé

Vill du också hem?
Dit -
där du redan är!

 

 



                                  Dömda                                   
89-11-23

Domedag, javisst...dometid,
det är just vad det är
Och nu skulle jag hellre
vilja vara en dum labrabor...eller
ett gammalt brunt fotografi
i en sekretär på vinden

Hur skall det gå för
alla dessa avgrundens människor,
med hatsjuka ögon,
bölande framför skranket        
- med ångern som en bult
genom själen

Naturen har stämt oss
allihop - inför Universums
domstol,
de universella lagarnas rätt,
och vi vrider oss av skuld
och skam eller bara blygs
rätt över...skyldig!

Domedagen är här
- må rättvisan bli skipad,
om så med dunder och
brak...jag är ett löv...

 

 

 

 

 

                                PEST                                    
89-11-24

Det nya samhället,
som Makten vill att vi
skall vara stolta över,
är ett böld- och tumörsamhälle
- en sjukdom

Pesten har förföljt människan
genom alla tider,
även efter att hon gjort sig kvitt den...
och så kommer det tydligen att förbli

I det nya samhället
står den påklädda människan naken
och den nakna människan
skinnflådd
Båda lika nära döden och fjärran livet

Det nya samhället
är ett system som enbart har
till uppgift att förstöra sig själv...
för att bereda plats åt det ursprungliga,
det ekologiska...

Vad gäller riktningar
- framåt eller bakåt - har de flesta,
på grund av vinden,            
vänt sig åt fel håll!

 

 

 


    KNÄPPSKALLE    
89-11-24

Vill du se hur jag flyger...
som en knäppskalle med förmåga
att lyfta sig själv i håret
...seglar högt över - och långt
bort om jag vill

Jag måste få vind under själen
stiga genom luftlagren
och nå de andliga höjder som
vi människor för länge sedan
mutat in

Här ser du en knäppskalle, som
drömmer om att kunna lyfta
minst två decimeter från marken
- och känna det som mil...

Drömmar är guld och diamanter
och drömmar ger oss kraft
att gripa hårt om rodret...
och se genom
och bortom dimman





"NÄTTERNA HAR INGA NAMN"
(Göran Palm) 89-11-27

Sönnatt
Månnatt
Tisnatt
Onsnatt
Torsnatt
Frenatt
Lörnatt
Se där!
De namnlösa
har fått namn...
precis
som alla de andra!





            VÄCKNING            
 89-11-27

Med ljusstrålen från
ryggsäckslampan
väckte jag hundratals
kråkor och kajor ur
   de mörka trädtopparna...
och med ett bedövande larm
  bildade de flaxande
          svarta moln           
 över mitt huvud




 
   BESTULEN     
89-11-28

Snålblåst
i ögon
på läppar...

Elakhet!
Girighet!

Var finns den
värmen och glädjen
och generositeten
- som vi alla
utrustats med?

Vem stal vänskapen?

Vänd dig om!
Göm dig!
Du är bestulen!





     VACLAVPLATSEN W48     
89-11-29

Ur den tjeckoslovakiska svärtan
från prång, undanskuffningar,
förvisningar, förseglingar...
ur det tysta mörkret
träder dom fram, kisande i
strålkastarljuset  
inför ett jublande folkhav...
bländade av frihet,
             uppburna av folkets              
  samlade längtan...
en glädjens otroliga händelse
- Havel och Dubcek!

               




        ANSVARET     
89-11-30

När kaos råder
för att du vill för mycket
på en och samma gång
- och inte lyckas få någonting
gjort...
arbeta vidare, tumla
som en stjärna i universum,
låt livet storma,
blunda eller spana,
men arbeta vidare,      
                vidare...               

Plötsligt
reser du dig bara upp
ur gyttjan,
som det mest självklara...
sköljer av dig...
och dansar sedan iväg,            
lätt som luft och ren som en gud,
på de rödaste
av världens alla
rosor




     TÄNK BARA     
89-12-01

Lunsiga, fula och
ovanligt korkade, inkrökta,
                        rädda och fega,                       
bombade dumhuvuden
...
karriärsugna kålrötter
eller uppblåsta paddor...
ja, inte vet jag?
Men sådana är dom...du vet
vilka...




          STRIKE-DDR!      
89-12-04

De röda,
nymålade käglorna
rasar allihop
för det obevekliga klotet
- en del slängs direkt
i elden
andra packas i förrådet...
Krenz,
Politbyrån,
Centralkommittén!





        TÅGTIDER     
89-12-04

Din tid är just nu
- och tåget går...
är du med eller
blev du kvar
på perrongen?

Tiden är alltid
precis och just nu...
Då och sedan
är tiden utanför -
alltid

Och tåget går och
tåget går...och här
sitter vi...
Ibland vinkar vi åt
någon vi passerar
och rätt som det är -
möter vi ett tåg
som går i motsatt
riktning!

Ibland tycks tiden
ändå vara något annat
än tid...och vi
lär få leva med det...

   

 

 

 

         KVÄLLSBÖN     
89-12-05

Luta ryggen mot universum
- om du kan
Gräv ett hål till Kina,
men akta dig för glöden
på vägen dit

Snubbla inte över
morgondagen
och kapa inte trossen till
gårdagens förvirring

Älska din Nästas Nästa
så att du inte må
bli avskydd...och lagd
i gödselstacken

Och du,
vält för all del inte
skranket
förrän du smakat
allt det bittraste
bittra

Och du,
   allt är ditt...





OFÖRBERETT
89-12-06

De stora ögonblicken  
- när man fylls
till den yttersta nagelkanten
- när händelser ohejdat forsar
genom registreringssystemet
och känselspröten vibrerar
och andningen är lätt
och sikten klar...
då är man
   i livet...





INTE LÅNGT DÄRIFRÅN
89-12-05

En tolvårig contrassoldat med utstående öron
Han skall bekämpa sandinisterna,
säger han och flackar med sina längtans ögon

I Etiopien är en naken, blåsvart herde
beredd (han ler i mjugg) att, utan prut och med
upphöjd stolthet, sticka spjutet i första bästa pansarvagn

Rebellerna i Manilla klättrar ut och in i lyxhotellen
Regeringens soldater skjuter
Rebellerna skjuter...
Döden hoppar jämfota mellan rabatterna...        

I Östtyskland tar f.d. kommunister handen
från munnen och sjunger...
först dämpat, sedan allt högre...
"Deutschland, Deutschland, über alles..."
och många känner krampen i bröstet

Inte långt därifrån skramlar de tjeckoslovakiska
nyckelknipporna...

Och inte långt därifrån...
håller många andan





LYCKLIG
89-12-06

Vi ligger vid sidan av varandra
Din hand mjukt i min, min hand mjukt...
Lugnet, tystnaden...långsamma vågor
in i sömnen
Vi segelflyger på en enkel känsla
av lycka...

Att sedan vakna
som en orörd berghäll
               i morgonens första               
  blänk från solen...





PÅ TRÖSKELN
89-12-08

Det är den sjungande tystnaden
som fyller vårt inre,
kraften som håller livets
alla oväsen på behörigt avstånd...

Orden är bara spår eller svaga
avtryck
av den glädje vi har fått
inom oss - du och jag

Aldrig får vi kanske den
förklarad - hur vi än
försöker...nej
aldrig så som Smärtan,
den brännande iskristallen, klar
som en svetslåga...
aldrig så,
men aningar bär vi på,
hur än orden faller,
aningar
tunga som berg, lätta som luft,
aningar självklara som bara
livet...

själv står jag nu på tröskeln
i den halvöppna dörren
- och vinkar med tårna...

 


    

    
IGÅR/IMORGON
89-12-11

Från en dag till en annan
står Tjeckoslovakien
- utan en enda blodsdroppe spilld -
med en icke-kommunistisk
regering!
Nyckelknipporna har skramlat...
Nyckelknipporna har skrämt
betongfolket...som nu slåss om
att få göra avbön, få förlåtelse...

Folket har inte glömt 1968
- och folket gör vad
de vill

Det är en våg som är
så stark,
så ofattbart mäktig,
överlägsen allt stål
och all makt i världen...
Nu rullar den mot
Bulgarien...





DU TOKSTOLLE
89-12-12

Du tar kliv in i framtiden
utan att vara medveten om det

Du befinner dig mansåldrar före
och ingen tar dig på allvar

Tokstollar har man låtit vara
- för när sanningen upptäcks
är alla döda och begravda
...
...

Framtiden väcker tokstollarna
åter till liv
och de lever länge
- ett slags andra liv

Samtiden är alltid historia
- gammal, tung           
historia...           
medan tokstollarna - du,
där framme...runt hörnet!





MEDDELANDE
89-12-13

På uppdrag...
för de svältande barnens
skull
på gränsen
mellan Etiopien och Sudan

Med sitt spretiga hår,
sina stora seende ögon,
sin vilja
och sitt patos,
sitt allvar,
sin förmåga...och orädsla,
sitt förstånd...

sprängd till döds
av en landmina, nu, igår
- Lars Bondestam,       
  Lysekil...





                                 HELLJUS                                 
89-12-14

Vissa händelser är som yrsnö
- de är för komplicerade,
fulla av oåtkomliga detaljer,
som en flimmervägg som
sticker i ögonen
och som blir helt omöjlig att
betrakta med helljuset på

Vissa händelser passerar man
förbi som om man satt i en bil
och färdades fram i mörkret...

Vissa händelser har
egentligen inte hänt
- trots att de faktiskt hände...





ANTINGEN ELLER
89-12-20

Hur gärna skulle du inte
vilja sälla dig till kören om att slutet är gott -
allting gott

Men lyssnar du noga
så hör du disharmonin i i körens stämmor - förljugna,
förfalskade toner...

Och hur skall du då, med bevarad moral,
kunna stämma in...

Sanningen har ett ont slut på det här
decenniet, ett fruktansvärt slut för
överlevandet...
Nu lämnar vi skövlingens decennium,
ett kalhygge genom alla nivåer...

Ändå blixtrar ljuset till - som en reflex av hopp
Europas folk reser sig upp...diktatorer och
påvar i olika skepnader sätter sig ljudlöst och skamset...

En liten gnistrande kristall i det stora roffarmörkret,
hoppet om att äntligen
- och till sist -
det mänskliga förnuftet blir avgörande...när
valet bara handlar om...
antingen eller...

 

 

 


                                    LARS                                    
89-12-30

Storstilat skall det vara,
en riktig fest,
glädje och sång, gemenskap -
och allt som hör en sann
begravning till

Vi tar finkläderna på för din
skull - även om du säkert
skulle strunta i hur vi är klädda
Vi vill hedra dig
och ditt liv
Vi vill på det här sättet
visa varandra att
vi är tacksamma över att ha
fått lära känna dig...

Själv är du bortom och långt
ifrån
- ändå så nära och inombords
hos många av oss

Låt oss festa - din fest -
såsom du själv skulle velat
ha det - grandiost och
enkelt som bara livet självt...

Minan tog ditt liv
Vem visste att det skulle bli du?
Vems hand placerade döden
just där?
Vems ansvar...

Du okände människa - och ansvarige -
långt därborta, inte var det väl
människovännen Lars Bondestam
du var ute efter?

Du, förstörare, du skall veta
att vi saknar - och sörjer -
vår vän som du tog livet av!

Vi håller avskedsfest för honom nu
- och du, mördandet avskyr vi
mångfalt mer än allt annat...
vem det än är och vilket syfte
            det än tjänar!                 
       
Skål på dig Bondestam, du Rese
av förnuft och urkraft...här
har du din fest!

SKÅL!  

 

 


                                  SKULD                                  
90-01-10

Två dina händer,
dina fötter, ditt ansikte,
din kropp,
marken du står på,
människorna som omger dig,
naturen,
ja, två hela din värld  

Det är vad som återstår
efter att mörkret ätit genom oss

Skulden är allas
och det gäller livsvillkoren

Vi tvår våra händer,
vi tvår våra fötter,
våra ansikten, våra kroppar,
marken vi står på,
människorna som omger oss,
    ja, vi tvår hela världen - och ändå...

Det känns lika hopplöst
hur vi än vänder oss i vinden
Giftet hejdas inte av uppfällda kragar
eller tillfälliga väderprognoser

Skulden förblir den vi tvår oss inför...

 

 

 

     
                             PÅ GLÄNT                                
90-01-11

Dörren öppnades till det nya decenniet
- och där står vitt och svart, rikt och
fattigt, fult och vackert
...och en omgivning -
så eländig och hemsk, så farlig, så förstörd,
så outsäglig och skön

De andliga trashankarnas tidevarv är inlett och
naturens svar på människans våldtäkt
blir den mest fruktansvärda
bakåtspark mänskligheten någonsin upplevt

Dörren öppnades också
till den enda möjligheten
att rädda framtiden

1900-talets sista decennium blir den
avgörande stridens...och mörkersjälarna
skall ut i ljuset!

Håll ut, ni små, sköra och oskyldiga...er tid
kommer också...
och då är ni beväpnade med alla misstags
klokskap
och med ögon som
inte blundar!    

 

 

 


    LARS BONDESTAM  
90-01-15

Så låg Du där inpackad i kistan
upplyst av en nedgående sol - genom träsalongens
färgade rutor         
Hundratals var vi som grät

Odlaren,      
fåraherden, orättvisans förbannare, kamraten,
författaren och hjälten av Eritrea...

Du fick en stor mans hyllning...
för Du var gränslösheten, hoppet, styrkan
och kärleken...

Frihetssångerna fick våra hjärtan att växa,
våra nävar att knytas...
Musiken lyfte oss högt över alla hinder
och Dina vänners minnesord skar djupt i
våra själars bark
Hundratals var vi som grät

Så låg Du där i mörkret - innanför och bortom...
offer för meningslösheten...och det var det finaste,
      det vackraste...      

   Eva tog tag i ett av kisthandtagen        
och bar Dig ut i kvällen, då...

brast våra bottnar...

 

 

 

 

      ÖVERGÅNG     
 90-01-16

               Maktstrukturer under uppluckring               
- personer som skenar och störtade gudar
krälande själva i den sörja som de tidigare
   slängt sina offer...

Renande revolutioner där blod kostar blod -
och Pariskommunen återuppstår i nya
skepnader, med nya symboler,
men lika definitiv, hängiven, kraftfull
och galen...

       För frihetskampen är galen, självklar        
och som livet - med döden ristad i pannan

Ur denna framvällande människokraft
föds vid slutet av kampen
nya strukturer...

Stelnande, härdande...krackelerande
av ålderskrämpor...    
uppluckring, sönderfall, eruptioner,   
blod som lava,
lava som...aldrig och...

Ge mig din kämpande hand
och du skall få mitt hjärta!
                                      Hela!                                            

 

 



                                   GLIMT                                  
 90-01-17

Somligt förfars under tiden
vi funderar över
hur vi skall hantera det  

Somligt kan vara viktigt

Annat som vi lyckas övermanna,
kontrollera och forma om till
         oigenkännlighet...har kanske        
      ingen betydelse alls         
    - efteråt           

Somligt kan var viktigare
än nästan allt annat

Somligt är det
vi bittert ångrar
- och aldrig glömmer!

Somligt är just det
vi gråter över
nu och nu...


 

 

                                 MÖTE I MÖRKER                                 
90-01-17

Promenadörens hökögon
sveper som strålljus
       genom det stormiga       
morgonmörkret

Skrämma kajor kan
vem som helst...och
trampa den svagare under
klacken...
             Men kan du               
  gräva upp dig själv
- helt och hållet -
innan du låter
dig för gott begravas
              
Även hökögon kan tåras
över tillståndet
runt om och inuti

     Spatseristen passerar     
skrattande, men låter
tårarna flyga och
håller hatten
på plats i vindkasten
                         
Promenadören vänder sig om
flera gånger...

 

 

                                        URET                                        
90-01-22

      Vi kommer      
           att mötas            
- kanske tusen gånger igen,
  och varje gång
  lika frågande, förvånade,
  tveksamma...

Jaha, du är -
och jag går runt i cirkel
som en klockvisare

Möts vi klockan tolv,
klockan tre,
klockan sex eller
klockan nio?

Möts vi på vinden
eller i källaren?

Ibland känns det
som om jag snurrar åt
båda hållen samtidigt...

Var möts vi då? I fallet?

 

 

 

                             BAKU BLÖDER!                               
      90-01-23        

Nu har turen kommit
till själva urmodern i öst -
hon som med våld tvingat kvar
de närmaste till sin barm
under årtionden - nu
sliter de sig lösa,        
de omyndigförklarade och
grundlurade,
spottar och fräser
och kräver fullständig
myndighetsförklaring

Nu krymper hon, urmodern,
och kvider -
Någon stolthet i sin  
falska klädnad
kan hon inte visa
och först naken
är hon...och   
döende...  

En ny moder
kommer att födas
ur skam och förnedring
och hennes ögon...




                                        ART                                        
90-01-25

Den första tandutdragningen
är som ett hugg i det
jungfruliga kvicksilverbettet,
som en bombkrater
med rätt till Alvedon,
som en stympning
i det inre

Där fläktar orden
med ny resonans och
det personliga har            
förändrats
- tungan halkar ned
och meningar rullar som
tunga klot,
blodbestrukna
och smekta
    av ömmande skinnflikar   





                                      RÄDSLAN                                     
90-02-01

Rädslan bär oss fram
genom sörja och
osäkerhet...
genom sprängd tystnad och alla
småhelveten...rädslan
som givit oss insikt,
inte så märkvärdig men
tillräcklig för att sänka
skepp av glansig   
likgiltighet

Rädslan ger oss kurage
- ibland huvudlöst mod...
Framtiden har utsett
oss till barrikadkrängare
och vi kränger, stöter,
skäller, gapar, vrålar...
och viskar

Rädslan är så stor...och
modet är så stort -
men faran växer sig  
än större, än svartare
än närmare...och vi
MÅSTE
hinna före...Gud,
om du fanns!


 

 

 

                                  VÅRVINTER                                  
90-02-05

Storm och störtskurar,
fukten har trängt in
överallt...
Runt fötterna sprutar
fontäner ur den
dränkta jorden...
och utan förvarning,
när det bara är den första
fågelsången som har kraft
att lyfta sinnena en aning
över ytan,   
sticker solen
några enstaka men starka          
strålar i
din nakna nacke
och påminner om,
att bortom all blåst
och oväder
rullar en stor, vänlig
sol...





MED KIKARE
90-02-06

Det snor sig i bröstet,
hjärnvätskan sjuder,
benen går åt fel håll,
synen beslöjas,
hopplöst,
hjärtat omkull!

Vem vill ha det så...
i stångemörkret,
blodigt bökande, rafs och krafs
ingen vill ge
den minsta mån -
utöver nödvändigheten

Håll varandra
hårt samman...bjud
hela dig -
och fri mot fri
och kärlek - bjud
ljuset
och vi skall tillsammans
se långt in
i framtiden ------->

 

 

 


                            STOPP OCH BELÄGG                             
90-02-07

Pepparkakan skall krossas
i munnen och avnjutas i hela
sin pepprighet...
gärna på gående fot

Sockerkakan, citron- eller
chokladkakorna
skall sättas i halsen...
när en dokumentär om kontaminerade barn i
Brasilien visas på TV
...eller Ceausescus
aids-barn i Rumänien...

Livet skall kunna
uppfattas utan skyddsdräkt

Jag skall gärna baka ett gott bröd åt dig
om du överlever jäsningen...
och gräddningen...

Jag har kanske själv
upphört med händerna rätt i degen...
eller med pepparkakan i vrångstrupen
och ett snubblat hjärta
Livet måste få fortsätta att uppfattas som liv...
inte som något som en gång
faktiskt bara förekom!





                              VAD MER                                
90-02-09

Du har allt det du behöver
för att leva som en prins
- frihet, hälsa, kunskap,
mognad och skaparkraft...och
några spridda kronor
i fickan...
Vad mer kan du önska?

Inte frisk luft, väl?
      Eller rent vatten,     
        oskövlad skog,        
       oförgiftad jord,       
ett levande hav?
Inte en framtid, väl, för
dina barn och barnbarn?
Inte det, väl?

För då saknar du allt,
stackare!





                          FELET BORTOM                              
90-02-12

Det är fel någonstans
mellan regn och månförmörkelse,
mellan ett surrande huvud och det stora
slukande mörkret -
fel är det!

Att inte hinna med,
trots prioriteringar och till synes koncentration
på ett problem i taget...
att inte hinna med, då är det fel någonstans
- mellan sula och mössa,
mellan ja och nej...

Det går an att huka
för kommandon, gömma sig för själssplitter
och komma fram ur
källarlabyrinten när solen...

Du duger
i din trasighet, du duger
så förbannat bra...
Du kan svimma rätt i blänket
och vakna, yr och frusen,
i veka livet                   
på en rå svordom...





                                ÄR DU MED?                                 
90-02-13

Vill du samarbete,
göra upp, tala ut, vara överens,
slå till, ge igen, trycka ned, knuffa bort...
ursäkta?

Vill du vara med  
och vara med och vara med
och vara med?
Vill du satsa livet på gemenskap...
eller står du hellre vid sidan av
och drömmer om andra tider
andra trädgårdar
andra mänskor...?

Om jag ger dig min hand
- tar du den?
Om jag slår till - är du beredd
att sträcka fram handen?
Är den värd så mycket krångel,
gemenskapen?

Jag vill vara med,
jag vill stå i vindögat och räcka ut mina händer
åt höger och åt vänster!
Jag vill stå där i stormen,
i solen...och ana allt växande vid
sidan om...

 

 

 

 

                              LIVSGLÄDJE                               
90-02-19

Det som kändes bergtungt igår
känns fjäderlätt idag         
och imorgon är jag kanske färdig
att ta adjö av alltihop...för att,
vid eftertanke och en stunds spaning,
istället prisa denna enastående ynnest              
att få leva...

Jag förundras åter
och åter igen...över blindheten,
över oförmågan att glädjas åt livet självt -
och skäms!

Har jag inga smärtor -
är jag mer frisk än sjuk, har mat, värme, gemenskap,
kärlek...
då har jag allt det där, som alla förhandlingar,,
all kamp och strid handlar om

Då har jag allt det där, som vi strävar efter...
och jag kan ägna mig åt att leva,
d.v.s. acceptera och delta i
äventyret så länge kraften finns...

Sedan tar jag med mig äventyret
dit jag skall...
nöjd och nyfiken!

 

 


                             BAKLÄNGES VÄG                              
90-02-20

Som att låta filmen
gå baklänges och
se hur den krossade
krukan återställs  
bit för bit...så
mirakulöst välgjorda
skärvor, exakt anpassade
för att - när sista biten
är på plats - ge krukan
skenet av att aldrig ha
varit annat än hel

Så har du nog tänkt,
när du manövrerat bland
personerna i din omgivning...
och så
ser du också ut att lyckas

Det är bara finishen
som fortfarande saknas -
att få sprickorna
att smälta samman...


 

 


                                   LOGGBOK                                    
90-02-21

Vågorna bryter in över
halvtänkta beslut,
sköljer, fyller, dränker,
frilägger små sköra knoppar
och knappt synliga
framtidstecken...
Det är storm
som gäller och dess revir
är människan...stiltjen
begrov sig själv - strax
före väderomslaget

Huka er inte - stormen är här
för er skull...och låt flinten
blottas om kalufsen
inte har bättre fäste...
Låt era frusna ögon tåras
och låt huden svida...göm er
aldrig för politiken -
även om det bara tycks vara
hundar och idioter
som bjuder upp till dans...dra
apan i svansen och begär
legitimation

Om motvinden blir starkare...
ta varandra i händerna och
luta er än mer mot,
se den i ögat...
och ploga, med hela
den mänskliga historiens
insikt...låt er aldrig förledas
att tro att människan
- i dig och i dig -
är förlorad...aldrig!

Vad kommer sedan -
när ni slutit era ögon
och jorden öppnat sitt förnedrade sköte
för framtidens barn
och lagt svaren som palmblad
i deras väg...vad kommer då?
Då kommer orkanen
- då är det dags för helt
andra dimensioner...

Men till dess bryter vågorna in
och tankarna flyger
som maskrosfrön...





                             HÅLLPLATSEN                             
90-02-22

Följ mig genom morgonmörkret
på en sandväg ned mot Nordens ark,
medan ljuset bryter in från öster
bortom Åbyfjorden...

Februari är som en vårmånad
och luften fylls av längtan...
och vaknande...
Fåglar skär ljudlösa morgonstråk genom luften
och jag känner århundraden
under mina fötter

Dofter från diken och bäckar,
från plöjda åkrar, från gammalskogen och från havet...
dofter från alldeles intill och långt bort

Det gamla säteriet ruvar tungt på klippan
och de knotiga ekarna står som frusna vakter
runt om...och strategiskt spridda...

Följ mig hit ned,
där den asfalterade vägen spränger rakt över
det naturligt sköna...
där nutiden blåser ut ett moln av giftig diesel...
och se hägrarnas
förvåning...

 

 

 

 

                              I SKJORTÄRMARNA                            
90-02-27

Hela vägen mellan från och till...
gråtande,
för att stormen tvingat och blommorna krävt...

Livsskrattet kan ligga gömt i en av ytterfickorna -
förmodligen i vinterrocken som blev kvar i garderoben

Verkligheten är mitt Mekano, mina barns Lego...
finns i lådor på vinden
och jag står hellre till knäna i det leriga diket
med en tung spade i händerna

Jag sjunger inte som jag borde
och jag talar ett förpuppat språk
       
Men någonstans innanför skjortan
har jag också en Rimbaud, en Baudelaire eller en
Paul Andersson

Du, som har sett mina tårar
och som själv har gråtit -
stranden är ingens!

En dag sätter vi oss ned
och skrattar åt tårarna,
åt alltihop -
nakna in i själen...

 

 

 

 


                                     VEM DU                                      
90-03-01

Vem var du som kom
och försvann
- i slutet så trasigt sjuk och ensam

Vi sågs då och då
under ett par decennier
och jag följde ditt barn från
växande till vuxen

Du var som stål inuti...svetsad,
men också som en tusentaggad rosenbuske
och jag kände aldrig värmen i din hand

En natt satte du dig
på sängkanten och jag fick frossa
av längtan och rädsla...

Jag valde avståndet
- det gjorde också du...
en ensam skönhet,
som vred och vände
på ett antal frågor
och sedan gick
därifrån





                                    MAESTRO                                     
90-03-07

Låt koltrasten skära
sina vackra tonslingor
i luftrummet mellan
örat
och dånande trafik

Se styrkan
i det rena budskapet
- kraften
i det stora
och självklara
konstnärskapet

Sången är hänsynslös
- fri från tid
och total
Den är fri och
oemotståndlig
livskärlek...





                              VÄDEROMSLAG                                
90-03-09

     Skorna är nya -       
             men sanden i dem              
miljoner år
Taggarna på rosbusken slår
och rister mot fönstret
Vinden vrider mot nord-nordväst
och klarare väder väntas
Nakna nätter

Några av våra galna
politiker har helt
släppt tömmarna...
andra släpas hängande
med en fot i stigbygeln
...och hästarna skenar!

Ge mig en enda anledning
att inte vilja fly
detta erbarmliga
skådespel...där alla
tillsammans gräver sig
allt djupare ned i
dyngan - ge mig en enda
anledning, som duger,
och jag skall sitta på
vakt, fäktas och kämpa
tills kroppen
förvandlats till aska

Varje ny tanke
känns som en begagnad
gammal Volvo,
rostig...omöjlig!
Varje ny tanke
hamnar fortare än du
anar
på skroten

Hur många hästkrafter
behövs...nej,
det behövs inga...ser
jag våren genom det
skitiga fönstret
är det nog
just nu...och få känna
sanden i skorna...





URSINNET
90-03-13

Ni bjuder oss dårfinkar
att styra
och blindbockar         
Ni bjuder oss
en icke-framtid, ett sjukt
och snabbt krympande
äckelperspektiv

Har ni då ingenting lärt
Har inte historien...eller
är det så, att    
maktgalna är desamma
från tid till annan,
att makten när
samma barn
om och om igen - och
att makten är
samma falska moder?

Vem bjuder frid
och framtid,
kunskap, kraft, kärlek och
skapande...vem
bjuder oss livet...





                              VÅRDAGJÄMNING                               
90-03-20

Här väller sommaren in
som en långdans,
med blommor och bladsprick,
dofter,
ljumvind och fågelkvitt,
    kaskader av färg,
  vattenblänk
     och himlablått...

Följ med i rusiga
               snurromer med dina               
vinterstela,
mörkertröga
benknix

Det svarta har vi raderat
och solen sitter mitt i bröstet
             
Långdans för sinnen
som öppnats på vid gavel
...för sjungande flöden
och sommargalopp...

Pustar ut på en stubbe
med allt det ofattbara
väl planterat under
den svettiga kalufsen...





ATT SÄTTA LIVET I HALSEN              

90-03-26

Om ångesten
satt sig som ett tvärställt
   fiskben i halsen på dig...
lägg dig inte ned
och låtsas att du är döende...

Banka dig själv i ryggen
eller dra upp benet med
en fiskekrok!

Alla problem har sina
lösningar...döden har livet
- livet har döden...

Och rädslan har modet!





                       IDÉER SOM STENAR                      
 90-03-30

Idéer rullar in som stenar,
dansar i vinden som dun, tar
som solen dagen i besittning...
svärmar som mygg, smyger som
giftet...in i själen...

Det gäller att låta
stenbumlingarna flyga -
som silvertärnor,
reflekterande den nakna
kraften och skönheten

Högt över all snikenhet,
inkrökt unkenhet och
falsarier...

Det måste ligga djupt rotat:
Ingen djävul över min bro!

Låt oss bygga en stolthet
på de fyra solidariteterna,
något att besjunga,
något att lämna över till
de som har ork
att komma efter...

 

 

 

 

                                  GYTTJEDELAREN                               
90-04-04
                                               
Tiden släpar efter,
bromsar,
när den istället skulle dra
lasset som en ardenner
...lika hårt och envist

Många drömmer om graciösa
fullblod...samtidigt som
de i verkligheten
försöker få en
halsstarrig åsna att röra
på påkarna

Jag står fortfarande i diket
som en gyttjedelare...
förvånad över
tidsperspektiven och
människornas
missanpassningsförmåga...
jag står här som
en påminnelse
om det otidsenliga...
i gyttjan

Tiden kanske ändå är
brevet som jag aldrig
lyckas få iväg med posten...

 

 

 

 

                               KRAFTVERKSKAMPEN                            
90-04-05

Nu skulle jag vilja
hjälpa dig, nu..
när du av engagemanget
tvingas gå längst ut
på klippan...och stå
där ensam
med alla samlade oväder
runt omkring...

Men jag är säker på
att du klarar det...
Du har ditt eget liv
att ösa ur - och det är
guld jämfört med de
liemän du ställs inför...
dessa blinda destruktörer,
fyllda av ingenting
och girighet

Inom mig känner jag
en sjudande vrede, ett
urtidssinne,
en kraft som inte låter
sig hejdas,
en mänsklig grundvilja
till livet självt

Hotet var då...förr...
de kritiska punkterna
har passerats
och framtidens katastrof
är här och ingen annanstans
- nu!

Att överleva -
det är vad frågan gäller...
fossilsmittan är miljonfalt
värre än allt annat
på vår jord
och det är den vi måste
ta itu med,
om inte ordet framtid
skall strykas ur
ordlistorna...





                         SCANDINAVIAN STAR                          
90-04-09

Långsamt och försiktigt arbetar
sig rökdykarna in genom
dödens korridorer i spökfartyget
Scandinavian Star

Bogserad till kaj,
slagsida, uppblossande bränder,
vattenbegjuten, hålsprängd...

Allt förbrännt, svart...
Människokroppar kramande varandra...
människokroppar med förkolnade meddelanden
i händerna...
människokroppar som som blivit kvar
precis innanför
dörren ut...

Ofattbar tragedi och
förtvivlade anhöriga...
medan hundra journalister
och fotografer från
världens alla hörn
gör sitt "jobb" och
placerar det obetydliga
lilla Lysekil på världskartan
under ett par dygn

150 döda...kanske 180...
kanske ännu fler, barn,
mödrar...

Brandmännen gråter...
nyhetsjägarna klättrar
på varandra som  galna vargar...
och folket
smyger likt hyenor  
runt kajerna

Snart är allt detta glömt
och nya katastrofer fyller
våra medier - våra öron,
våra ögon,
våra liv...





                                   LIEMANNEN                                   
90-04-23

Nu har vi spänt våra krafter,
gjort vad vi kunnat -
och förlorat...
Det är så det fungerar
när liemannen är
vår motståndare...blind
och döv men inte stum...ännu...
och pratar
             inget annat än skit              
- och när människorna inte ids
protestera utan sitter lugnt
och tittar på...
hur lien gör rent...

Kalla dem inte dumma, människorna,
kalla dem ingenting...

Lien går...så ni vet det!
Och det är våra barn det gäller!
Och deras barn...
och framtiden och livet,
så håll i er!

 

 


                                   KRIS                                    
90-04-25

Jag ger upp, om du vill...
går till gläntan
och avvaktar det som skall ske...

Fåglarna håller mig säkert sällskap
- men den huggande värken
blir min egen...tills den
klingar av

Man tror att man har något
att vinna
- men det man har
är bara att förlora...och
det man inte har...

Jag låter ensamheten ta över
när alla krux har lagt sig
- när du har skenat ut i det tomma...
eller funnit det du sökte

Mitt liv är mitt
och jag kommer att leva det
- vad du än beslutar...

Men vill du slå följe
är du välkommen...
igelkott!
                            

 

 

          

     
NEDERLAG
90-04-27

I alla nederlag
finns dolda segrar
och ingen går lottlös ur striden
- om bara livet är
i behåll

Nederlaget kan vara
så stort och odiskutabelt
att man bara med en enkel handvridning
får bak till fram,
mörker till ljus (ett nytt ljus) och
förlust till vinst...

Tänk på det
när allt rämnar omkring
och du själv faller, chanslös...

Så länge du har livet
kan du finna glädje i det minsta sandkorn -
livsglädje tillräcklig för allt
och alla,
mäktig nog att sopa golvet
med världens vånda och ångest
i ditt
  arma huvud...

 

 

 


                                SOM DET ÄR                                 
90-05-03

I rasande fart
genom dygnets timmar
- genom hjärtat,
minnet...klockslag
som dånar,
gungfly...insidans
blixtljus, skälvande
åthävor,
bråttomkaos där den
förklarande meningen
är upplöst i atomer
och tankarna hänger
på tork
mellan tinningarna
...som gamla
linnen och
kalsonger...och sedan
vaknar man upp
mitt i tvärbromsen...
och vrålar!




 

                                  MAJSOMMAR                                  
90-05-04

Kommer med solen och
springer med solen -
hela kroppen full av sommar,
hela kroppen full av livslust

Naturens jättekraftverk
suger och pumpar,
utvecklar, formar, färgar
- miljontals biologiska fenomen
produceras i ett suveränt och
överlägset tempo...
mitt framför näsan
på dig!

Är det sant - ännu ett
varv i det biologiska kretsloppet,
trots alla våra försök att störa,
förstöra och ta död på...
eller ser vi i syne?
Är verkligheten dold av attrapper?
Lurar vi oss själva

Är du med?
Jag har nästan allt till övers...
Med några enkla tåvinkningar skall jag
visa vägen...om så
hela världen är en böld!

 

 

 


                                 VÅRGLÄDJE                                  
90-05-09

Sågen i höger hand
och stövlarna fulla av bark
En humla, stor som ett plommon,
stångas i pannan...
Trädet skall ned - ruttet rakt igenom
Luft och ljus åt livet
som spirar under ifrån

I vänster hand
håller jag minnet av en gråtande granne
som inte var så pigg på att låna ut
sin jordfräs -
men behövde tröst
för en bortgången maka

Avlägsen biltrafik
- som en bisvärm parkerad bakom berget

Spik och hammare
väntar på att få sätta den nya fågelholken
på plats i lönnen

Jag gör en lov runt
vårt doftande lagårdshörne
- vildkaprifolen, uppklättrad,
möter med öppna fingrar...





                                  MÅSVINGAR                                  
90-05-18

Fri igen, några ögonblick,
rentvättad och lätt,
som om luften kunde passera
rakt igenom...och runt den
oskyddade halsen har jag fågelsång
likt ett pärlhalsband...

Tyngder av svart ligger
avkrängda i diket...innehållet
har redan förvandlats till
bly, anonymt, giftigt, tungt...
inget att minnas
för en själ som har
måsvingar
och förmåga att svinga
sig fritt mellan         
jorden och solen...fri
från allt...till allt!





                                LIVETS LUST                                
90-05-21

I det gröna majparadiset
omsluten av dofter -
syrener, lupiner...forsande
färgspel, solgnistor,
fågelsymfoni och...
kaffedoft i dörröppningen...

Det går inte att ha en
rationell mening om det här
och det går inte att värdera...
eftersom detta är något fundamentalt annat
än vad våra små hjärnor försöker göra det till
- man får bara leva och
förundras...och medge att njutningen,
så som vi lärt oss identifiera den,
faktiskt är där...HÄR...

Femtio meter slang i solen
ger varmt vatten över den nakna kroppen...
och ormen, som man pratar om,
      håller sig undan...      

Ingenting att bry sig om -
då passar Carl Michael bättre
eller möjligen Evert -
en klorofyllistisk trio mot
kvällningen...





                               FEMMINUTERS...                            
90-05-28

Fem minuter är inte mycket
om man tänker sig
förändra hela världen...men
till att finna lösningen
tar inte längre tid!

Ett uppenbarat ljus -
i det stora mörkret - räcker
för att få insikt   
om kärlekskraften, den
mänskliga generositeten...
den positiva handlingen som
löser härvan,
finner nålen i stacken och
bjuder andra lika mycket
förmåga...

Fem minuter räcker till
mycket...hur långt ut
i rymden hinner vi tänka oss
...hur långt tillbaka i
tiden och framåt...





                       LÄNGTANS KIKARE                         
90-05-31

Och här kliver jag omkring bland   
bohuslänsk granit
klädd i en handgjord väst
tillverkad på andra sidan jorden
i en liten bergsby
av åldrig kvinna - med hunger,
förlorad släkt, krig och andra
eländen snurrande i huvudet -
med längtan till något annat...
kanske just till det som jag
representerar här och nu...
frihet och glädje, mättnad,
friskhet, möjlighet, förmåga...
allt det där som i annat perspektiv
lyser med neonens kraft - men här inte
annat är än självklarhet, fylld
med ensamhet, ledsnad, ångest...
och längtan till...en liten
bergsby på andra sidan jorden,    
längtan till...där livet...





                          INGEN MÅSTE ALLS                           
90-06-01

Måste vi inte jämt försöka,
måste vi inte jämt överse begångna misstag,
måste vi inte jämt börja om...

Detta kaos, där vi MÅSTE för
att inte kvävas, där vi lever
för att vi är födda och där
vi dör för att vi har levt...och
det måste vi - för att vi...
MÅSTE...

Ibland snor sig tankarna som
spagetti och det är svårt
att hålla reda på trådarna...
Det blir ett slags klibbig väv
som glider ned i halsen
eller faller skvättande i golvet
till glädje för den aldrig mätta
hunden...

Som sagt, måste vi inte jämt...
försöka...förklara det som
varken behöver eller låter sig
förklaras...måste vi inte jämt
hamna i återvändsgränder...
löjligt...alltid...eller
va?





                                 AVSKEDSTID                                  
90-06-08

Händerna om varandra,
handflatorna mot varandra,
fingrarna flätade i
varandra...

Ögonen rakt fram,
parallellt med varandra,
mot framförtiden, den
konturlösa förhoppningen...

Läpparna strama,
fortfarande fuktade
av den plötsliga
kyssen...

Vem sa...att just ni
två...





                          GENOM HÖSTEN                         
90-08-22

Ljungens blåvioletta
blomning, utrullad
som en färgmatta genom
hjärnan - en ögonmättnad och en
tankeförtrollning

Odirigerade snitt ur den
döende verkligheten
svider...
Dina ögon vinglar in
bland gråa höststormar
utsparkade
vilsna...





90-10-02

                          Och strax är naturen                            
aftonklädd
i rött för kärlekens skull
i gult för syndens skull
och brunt för kvasten
- från skönhet till skönhet -  
avklädd,
utmanande naken inför vinterns
    iskyla...     


                                             


 90-10-25

                        Det börjar vid slutet                          
och slutar strax därpå...

Chansen finns ändå att någon
av mina tankar
har förmågan att nå dig därinne
- att förmedla livsintryck,
bilder att umgås med -
kanske långt efter det att vingarna är fastvaxade
och jag har givit mig av

Idén - att det inte är helt fruktlöst
gör att jag finner glädje i att pränta tillfälliga
tankerader efter varandra
på varandra i varandra

Har de inget läsvärde - är
        det ingen (en) som läser...        
                    Har de läsvärde kommer flera att läsa                        
Då finns den efterlängtade
MENINGEN!

Om sedan allt börjar vid
slutet eller vid själva början
är inte väsentligt...eller
när det slutar





 LÄNGTANS LÄNGTAN
 90-10-26

Du visar mig din öppna hand
Du visar mig dina ögon
som inte blinkar under din
färd in i mitt inre
Du visar mig en hållning
som jag är beredd att gå i ån för...

Jag har ingenting -
mer än min längtan att vara
lika orädd som du

Jag visar dig min näve
 mina lånade örnögon och
min krumma ilska
- och längtan

 Vi råkar befinna oss på
samma arena
        - under samma sol -      
vi råkar
  sjunga samma sång


        Utstyrd som en pajas       
med den senaste kärleken dinglande
som ett utropstecken, uppochnedvänt,
i ena byxbenet
- synlig för alla intresserade -
utropar den konungsliga asgamen
sina sjuka förträffligheter
som inte betyder något
för någon annan
än gamen själv
(och möjligen konungen):
"Ge mig din skit och jag gör
poetiskt guld av den,
skimrande diamanter om du så vill...
Skändligheter blir skönheter,
det fulaste fula
så intensivt vackert
att dina öron faller av,
dina ögon skenar
och dina läppar
   för evigt förstummas..."

  Så talar Zara...(s hustru)





 MISSFÖRSTÅNDEN
 91-01-03

             Missförstånden far förbi i galavagnar           
  - något man inte glömmer i första taget -
utstyrda, eleganta, pråliga...
 de är menade att leva vidare i människors
huvuden och bli befästa som sanningar

Missförstånden är lika många från den
  ena sidan som från den andra, så sammantaget
kanske det går på ett ut...

Är det så det fungerar, förresten?

Missförstånden har något rojalistiskt över sig,
något statsmannamässigt upphöjt...
att bligas på
och förvånas över...

Missförstånden är grunden i vårt förljugna
samhälle...





 DEN TROLIGA UPPLÖSNINGEN

Den kärva blicken
och det kraftfulla handslaget
- en kvarlämnad ryggsida